På kvällen den 27 september 1994 avgick Estonia från Tallinn mot Stockholm under det som skulle bli hennes sista resa.
Fartyget trafikerade under estnisk flagg för det svensk-estniska rederiet Estline.
Natten då Estonia förliste blåste vädret upp till storm. Strax före klockan ett på natten finsk tid hörde flera personer ombord kraftiga slag och ljud från fartyget. Oljudet lokaliserades till fartygets bogvisir, men innan någon kunde förutspå vidden av den förestående olyckan var den redan ett faktum.
Någon gång lite efter klockan ett på natten lossnade bogvisiret och stora mängder vatten forsade in på bildäck.
Estonia fick styrbords slagsida och klockan 01.22 finsk tid sände fartygets befäl ett nödanrop via radion.
”Mayday, mayday … vi har 20–30 graders slagsida och blackout … det ser riktigt illa ut just nu”. Orden var bland det sista som hördes från Estonia.
Närliggande fartyg larmades till undsättning men de närmsta befann sig nästan en timme bort.
Sju minuter efter nödanropet upphörde all kontakt med Estonia. Fartyget hade kantrat och sjunkit inom loppet av bara några minuter.
Mariella först på plats
Viking Lines ms Mariella var det första fartyget som anlände till olycksplatsen. När befälhavaren upptäckte ett hav av livflottar, nödljus och panikslagna människor i vattnet konstaterade han att Estonia hade gått under.
En räddningsaktion bestående av helikoptrar och fartyg från flera länder tillkallades kvickt men räddningsarbetet försvårades av det hårda vädret.
Många döda kroppar bärgades ur sjön den påföljande morgonen, men de flesta gick under tillsammans med Estonia söder om finska Utö. Där ligger hon än i dag på 80 meters djup.
Många frös ihjäl
Vattnet var kallt, bara tio-elva grader, och en del människor i livbåtar och flottar frös ihjäl under natten i väntan på undsättning. Räddningsarbetet försvårades av ovädret och dålig sikt i mörkret, och vissa kunde räddades först efter flera timmar.
Överlevarna fördes till sjukhus i Finland, Mariehamn och Sverige. Till sjukhuset i Mariehamn fördes åtta överlevare.
Största olyckan
Ingen kunde greppa att en passagerarfärja med närmare tusen människor ombord kunde förlisa i Östersjön, det betraktades som ofattbart. Estoniakatastrofen är den största olyckan i Östersjön under fredstid.
Genast efter förlisningen började man diskutera möjliga orsaker till katastrofen. Bland allmänheten märktes en rädsla för att resa med färjor och intresset för kryssningar minskade. Slarv och bristfälligheter gällande säkerheten inom sjöfarten uppdagades också efter olyckan och reglerna skärptes.
Det finns människor som inte övertygats av haverikommissionens förklaring till olycksorsaken. Fastställt är åtminstone att bogvisiret lossnade och att fartyget sjönk snabbt till följd av vattnet som forsade in, men många andra frågor är ännu obesvarade. Alternativa teorier om vad som egentligen skedde den katastrofala septembernatten har dryftats i medier, dokumentärer och nyheter genom åren.
Olyckan väcker än i dag tankar och känslor hos många – ett tecken på att det kollektiva traumat ännu inte läkt färdigt.
