Vad händer med oss som människor när vi rör oss allt längre bort från kunskap som vi tar in med hela kroppen och bara tar emot färdig information? Det frågade sig docent i pedagogik Agnes Nobel när hon i lördags föreläste i Alandica under Waldorf-dagen.
SKOLA Under de senaste årtiondena i vår värld blir vår kropp mindre och mindre delaktiga med vår kropp och händer i skapandet. Optimismen och fascinationen inför maskinernas och teknikens möjligheter att lösa alla våra problem har tagit överhanden.
-Det talas om vikten av "learning by doing", men det stannar ofta vid ord utan handling. I den stora utbildningsplanen blir det i stället det akademiskt skolmässiga input-output-pluggandet av ett ständigt växande antal teorier, begrepp och definitioner som det hela kommer att kretsa kring, säger Agnes Nobel när vi träffar henne efter sitt föredrag om konst och eget skapande i Alandica.
Omskolar sig till hantverksyrken
Hon menar att det inte finns så mycket plats kvar för vare sig människors egna tankar och skapande i näringslivet och i skolan.
- Och då dör någonting som har med lust och entusiasm att göra - någonting som det inte är så lätt att vare sig mäta eller kontrollera uppifrån. Både elever och lärare tappar geisten och flyr fältet, säger hon och menar att detta är orsaken varför det är så svårt att hitta elever som vill studera teknologi i dag. Det praktiska är borta ur bilden. Det blir för tråkigt och svårt.
Hon menar att den skenande IT-utvecklingen med allt det mekaniska även förorsakar utbrända människor.
-I dag får vi läsa om justitieråd som efter ett långt yrkesliv längtar efter att få ägna pensionsåldern åt att snickra eller om IT-folk som hoppar av tidigt i karriären för att omskola sig till något hantverksyrke. Vad handlar detta om egentligen? Är det fråga om en tillbakagång eller snarare en gryende insikt om behovet av andra livskvaliteter och en annan välfärd?
"Alla måste tänka efter"
Agnes Nobel hänvisar till Gandhi och hans förespråkande av en enklare teknikutveckling och livsföring som symboliserades av människan vid symaskinen.
-Under senare år har jag särskilt brukat fråga arkitekter och bildlärare jag mött om de anser att det är någon skillnad i att rita med en penna på papper och att rita på en datorskärm. I dag svarar flera "ja" än för några år sedan. Men det svåra är att formulera vari skillnaden består. Det är en uppgift för oss alla att försöka, tror jag, säger hon.

Liz Lindvall