År 2015 ska svavelmängden i allt fartygsbränsle i östersjöområdet vara mindre än 0,1 procent.
Det är en hård nöt att knäcka. Åtminstone kostnadsmässigt.
Men det behöver inte ske genom bränslebyte. Ett åländskt företag har ett alternativ.
TEKNIK Antingen går man över till bränsletyper som möter de nya miljökraven, eller så hittar man ett sätt att bränna vanlig 1,5-procentig bunkerolja utan att man släpper ut något svavel. Hittills har svaret på problemet varit rökgasrening, via en "scrubber". Sedan får man leverera miljöavfallet i fast form till någon återvinningsanläggning.
Men en ny åländsk-finsk uppfinning kan bli ett alternativ.
Uppfinningen är tudelad. Den första komponenten är en oljeförgasare. Svavel är svårt att plocka ut ur oljan så länge den är flytande. Det är betydligt enklare om man först förgasar oljan. Gasen som kommer ur processen kan sedan användas för att driva gasturbiner eller, vilket är en poäng, lätt ombyggda dieselmotorer.
Ingen världsnyhet i sig
Den andra komponenten är en pyrolysanläggning där restavfall omvandlas direkt till dieselolja.
Ingen av delarna i sig är någon egentlig världsnyhet, men kombinationen, verkningsgraden och själva konceptet är det, hävdar företaget Cleangas International som har sitt säte i Mariehamn.
- Förgasning har funnits som teknik i 100 år, men aldrig ombord på fartyg. Vår teknik går ut på att tjockoljan förgasas och renas direkt ombord före förbränningen, säger bolagets vd, Florian Haug.
Senast 2013 ska en demonstrationsanläggning vara byggd på Åland, och man har redan börjat förhandla med markägare.
- Fartygsbränsle kommer att bli en allt viktigare fråga inom sjöfarten de närmaste åren. Från 2015 måste svavelutsläppen ha minskats drastiskt. Men det svavelfria bränslet är dubbelt så dyrt, säger Claes Ekström, styrelsemedlem och en av grundarna.
Men med de nya reglerna och en större efterfrågan kan väl priserna komma att ändras?
- Industrin har inte planerat för 0,1-procentsgränsen. De tror inte att det kommer att finnas någon efterfrågan.
Kostar pengar oavsett
Och väljer man inte det lågsvavliga bränslet återstår alltså bara rökgasrening. Eller alltså en satsning på den åländska förgasningstekniken. Det som ska göra rederierna investeringsvilliga är att rökgasrening och scrubbers inte heller är billigt. Men vad det kostar att installera en förgasnings- och pyrolysanläggning ombord på ett fartyg vill man inte berätta.
- Vi kan säga att man går runt efter 3-4 år med nuvarande bränsleprisutveckling, säger styrelseordförande Jörgen Mansnerus.

Fredrik Granlund