Det är förbjudet att sälja fartyg för skrotning i fattiga länder.
Trots det har åländska rederier gjort precis det. Det avslöjar tv-journalisten Magnus Berglund i Spotlight på onsdag kväll.

FAKTA
De här fartygen har sålts för skrotning
LundqvistrederiernaMega såldes till Kina juli 2000Sea Royal såldes till Bangladesh 1998Shinobu såldes till Bangladesh 1999Manhattan såldes till Bangladesh 1999Singa Star såldes till Bangladesh augusti 2000
ATC AlandiaAlandia Pearl såldes till Bangladesh 1998Alandia Nord såldes till Bangladesh 1999Alandia Pride såldes till Pakistan 1999Alandia Prince såldes till Pakistan 1999Alandia Force såldes till Pakistan 1999Alandia Tide såldes till Pakistan
FinnlineFinnwood såldes till Indien 2001Railship 1 såldes till Indien
 
 
FAKTA
Baselkonventionen
Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter, återvinning och bortskaffande av farligt avfall och annat avfall är en global konvention som beslutades år 1989 och trädde i kraft år 1992.
Det grundläggande syftet med Baselkonventionen är att skydda människors hälsa och miljön mot skada som transporter och bortskaffande av farligt avfall och annat avfall kan orsaka. Konventionen reglerar gränsöverskridande transporter av avfall.
Kontrollprocedurerna vid transport av avfall beror på om avfallet klassas som farligt eller inte och vart det ska transporteras.
Transport av farligt avfall från EU till icke OECD-länder är förbjuden. Konventionens parter har åtagit sig att hantera farligt avfall och annat avfall på ett miljöriktigt sätt.
 
FAKTA
OECD
OECD är förkortningen för Organisation for Economic Co-operation and Development och är en internationell organisation som arbetar för samarbete mellan industriella länder.

SJÖFART I somras stoppades "pizzakungen" Rabbe Grönbloms fartyg Casino Express av myndigheterna eftersom fartyget skulle säljas till utomlands för att skrotas. Det är enligt internationella regler förbjudet sedan Baselkonventionen trädde i kraft 1992.
Men det är inte första gången ett finländskt fartyg skrotas på just det sättet. I FST:s granskningsprogram Spotlight på onsdag hävdar journalisten Magnus Berglund att inte mindre än 13 fartyg de senaste tio åren skrotats i utvecklingsländer. Av de fartygen är elva åländska.
Det är totalt tre rederier som utpekas i programmet: Finnlines, Alandia Tanker Company (ATC) och Lundqvistrederierna.
Dåliga arbetsförhållanden
Baselkonventionen innebär i korthet ett regelverk för transporter och bortskaffande av farligt avfall. I den står det bland annat att det är förbjudet att transportera farligt avfall från ett EU-land till ett land som inte är ett med i OECD. Länder som inte är med i OECD är ofta så kallade u-länder.
Fartyg som ska skrotas klassas som farligt avfall då de ofta innehåller miljöfarliga ämnen, så som PCB, asbest och explosiva ämnen, och är skadliga både för miljön och människors hälsa.
I u-länderna är skaderisken dessutom enorm då arbetsförhållandena är långt ifrån bra. I programmet berättar man om arbetare utan skyddsutrustning, en del utan hjälm och skor.
Enligt Spotlight är de här sakerna välkända bland rederierna.
-Alla rederier bör veta om de här reglerna och alla vet vad som sker i de länder dit fartyg säljs för att skrotas, säger Sveinung Oftedal, seniorrådgivare på Miljödepartementet i Norge och expert på regler vid fartygsskrotning, i programmet.
Kringgår reglerna
Trots det har de tre rederierna sålt sina fartyg för skrotning i Indien, Pakistan, Kina och Bangladesh.
När Magnus Berglund började sin granskning upptäckte han snabbt att det åländska rederiet ATC, som köpte upp tankerflottan från Algot Johanssons Rederi Ab Sally, hade sålt inte mindre än sex fartyg för skrotning i fattiga länder i slutet av 1990-talet. Försäljningen ägde rum i samband med deras ekonomiska kris, den som småningom ledde fram till konkursen.
I programmet berättar Alandia Tides förste styrman Aarne Reini om hur de blev tillsagda att åka ut på havet utan att de hade en slutdestination. Under en lång tid åkte de från Danmark, via England till Gibraltar och vidare till Nigeria och därefter till Kapstaden i Sydafrika utan att lägga till i någon hamn. Därefter fick de veta att fartyget blivit sålt och skulle till Pakistan.
Tydligen är det ett relativt vanligt sätt för att kringgå reglerna.
-Om skeppet är i en utländsk hamn i ett u-land när det säljs hamnar det utanför regelverket, säger Sveinung Oftedal som förklaring.
Kommenterar inte
Vid vidare granskning hittade Magnus Berglund att också Lundqvistrederierna har sålt fem fartyg för skrotning i fattiga länder. Ofta har de gjort det genom en mellanhand.
Som exempel tar man upp fartyget Singa Star som såldes till Eckhardt Marine i Tyskland den 27 juni år 2000. Eckhardt sålde fartyget i sin tur till Bangladesh för skrotning bara en dryg månad senare. På så sätt slapp Lundqvists sitt juridiska ansvar.
Eckhardt är känt för att köpa upp fartyg som ska skrotas och har köpt fler än 1.000 fartyg.
När Berglund ringer upp Ben Lundqvist för att fråga hur rederiet gör med sina gamla fartyg säger Lundqvist ingenting:
-Det är inte i mitt intresse att delta i det här programmet. Jag vill varken bekräfta eller dementera.
- Jag har inget intresse i att prata om det här. Jag kan inte se hur det skulle vara till min fördel att gå in i en diskussion om det här, säger han.
Visas i morgon
Magnus Berglund menar i sin granskning att rederierna gör så här för att de får bra och snabba pengar och slipper ta hand om fartygen själva. De närmsta åren räknar man med att ytterligare 1.000 gamla oljetankrar kommer att skrotas.
-Det är 13 fartyg som bara har försvunnit. Rederierna har fått bra betalt och vi västvärlden har inte behövt bekymra oss för asbest, PCB eller gasexplosioner, avslutar han.
Programmet visas i FST5 i morgon onsdag klockan 21.00.

Matilda Andersson