I Grundsunda, Vårdö, har Lasse Eriksson under drygt 25 års tid drivit sitt eget fartygsmuseum. Museet började i liten skala med några få föremål till att i dag inkludera ett gediget utbud av allt från maskinmotorer, fartygsdelar och larmpaneler till gamla reklamskyltar, kaptenskläder och diverse småsaker som funnits både ombord på fartygen och i land.

Att komma in i museet är som att resa tillbaka i tiden, då många av utställningsobjekten kommer från flera av de fartyg som trafikerade på Östersjön under 1900-talets mitt och framåt.

– Jag har själv samlat och införskaffat det mesta av det som finns utställt. En del har jag hittat på loppisar och antikaffärer, i vissa fall har jag gått till rederier och tiggt om att få en viss pryl eller del. Ibland har de kastat ut mig, men ibland har jag kunnat få det jag bett om. Jag har också fått en del donationer, bland annat från tidigare Tekniska skolan och Sjömansskolan som haft gammal utrustning de velat bli av med och undrat om jag haft något intresse av det, säger han.

Enda i sitt slag

Lasse Eriksson har själv jobbat till sjöss under största delen av sitt yrkesliv, bland annat som maskinmästare, och har ett stort intresse för fartyg och motorer av olika slag. Att hitta sällsynta och nostalgiska objekt från åländska, svenska och finska fartyg är något han brinner för och också en av anledningarna till att samlingen blivit så pass stor.

– Jag har flera objekt som inte längre tillverkas och som är de enda i sitt slag. Många av dem är värda en hel del, och hittas inte någon annanstans, säger han.

Några av dessa objekt är vrakdelar från segelfartyget Kristina som på 1930-talet gick på grund utanför Grundsunda, en ventil i mässing, en båtmotor byggd av den Ålandsbördige ingenjören Åke Åkerblom samt en syremätare från en rysk ubåt.

Mycket på liten yta

Längs med väggarna inne i museet finns hyllor fulla av böcker, tidningar, pärmar och papper. Vissa av hyllorna visar även upp små prylar som funnits ombord på fartygen, såsom askkoppar, souvenirer från taxfree-butikerna, speciella spritflaskor, klockor och radioapparater. Dessutom pryds väggarna av tavlor, fotografier och gamla fartygsritningar.

Bakom tavelväggen gömmer sig skjutdörrar som förvarar en stor del av det arkivmateial som han både har hittat och fått.

– Jag borde egentligen bygga ut museet eftersom jag samlat på mig så pass mycket grejer genom åren. Men jag har också fått höra att det är lite av tjusningen med det här museet, att man kan titta på så mycket föremål på en så liten yta, säger han.

Stolthet och vemod

Det märks tydligt att Lasse Eriksson är stolt över museet och samlingen. Han kan berätta något om så gott som varenda föremål och har en stor kunskap om sjöfartslivet och de många fartygen som trafikerat till och från Åland. Ändå känner han lite vemod över museets framtid.

– Jag driver det här själv och vet ingen annan som har lika stor kunskap om dessa föremål. Ju äldre man blir, desto mindre ork finns, och det är oklart vad som händer med museet i framtiden. Samtidigt kan jag inte tvinga någon att ta över, det måste komma av eget intresse och vilja. Men jag hoppas kunna fortsätta driva museet ännu ett bra tag till, säger han.

Lasses fartygsmuseum håller öppet året runt enligt överenskommelse med ägaren. Under juli till september är det dessutom öppet varje onsdag.