Husö biologiska station i Finström, Bergö är Åbo Akademis fältstation. Här utförs en rad olika studier och stationen används som bas för både forsknings- och undervisningsverksamhet inom miljö- och marinbiologi. Den här sommaren har ovanligt många doktorander haft sin bas på stationen.– Jag kommer inte ihåg när vi senast skulle ha haft fyra doktorandprojekt, säger amanuensen Tony Cederberg.Under årets fältsäsong, som sträcker sig från april till oktober, har totalt runt 15-20 personer varit verksamma vid Husö.Charlotta Björklund har tillbringat en stor del av sommaren under vattenytan. Genom dykningar och genom att filma under vattnet har hon och två assistenter för andra året i rad karterat växtligheten och bottenvegetationen vid Ålands kustlinjer. I sommar har de främst rört sig runt Kökar, Föglö och upp till Vårdö. Genom det här projektet kan man få en bild av vilka arter som finns var, i vilken utsträckning  – och även en fingervisning om hur havet mår.Den insamlade datan ska analyseras senare men redan nu finns det en sak hon noterat:– Det finns väldigt lite växter, som blåstång, där vi rört oss på den östra sidan.Vad kan det här tyda på?– Övergödningen är troligtvis den största boven i dramat. På grund av den har det blivit mycket fintrådiga alger som mer eller mindre kvävt blåstången, säger Tony Cederberg.De fintrådiga algerna har i sin tur blekts under den varma sommaren, något som försvårat Charlotta Björklunds arbete.– Det har varit svårt att artbestämma till exempel grön- och rödalger eftersom allt har varit gult, säger hon.Doktoranden Floriaan Eveleens Maarse åkte i början av augusti ut till Lågskär för att utföra vegetationskarteringar under vattnet. Sådana har tidigare gjorts på 1950- och 90-talen. De preliminära resultaten visar att drastiska förändringar har skett och att dessa har varit negativa.– Många arter har försvunnit. Det indikerar att övergödning har haft en påverkan även i de mer avlägsna områdena. Överlag tycks vi ha en försämring men vi ser också att nya arter tillkommit. Jag har bland annat sett kransalgen tolypella, vilket är positivt med tanke på vattenkvaliteten.Men Floriaan Eveleens Maarse jobbar även med att undersöka ryggradslösa djur som lever i de åländska vassbältena. Just vassbälten är den livsmiljö som ökar mest i de grunda delarna av Östersjön.– Deras area ökar snabbt, med mellan en till åtta procent årligen i Östersjön, säger Floriaan Eveleens Maarse.Men fortfarande vet man ganska lite om miljön inne i vassbältena.– Jag vill helt enkelt se vad som finns där.Det gör han genom att ta upp segment av bältena för att sedan titta närmare på vilka organismer han kan hitta. Floriaan Eveleens Maarse fokuserar särskilt på vilken betydelse de ryggradslösa djuren i vassbältena har för Östersjöns fisksamhällen.SpecialarbetenHusö biologiska station samarbetar sedan 1961 med landskapsregeringen och har i år tre uppdragsforskningsprojekt. Ett av dem har Hans-Peter Huhtala hållit i. Genom eget fältarbete och genom att sammanställa tidigare data tar han fram information om växtligheten i vikar. Syftet är att på sikt få fram vilka vikar som är särskilt skyddsvärda, information som till exempel landskapsregeringen kan ha nytta av när beslut om båthamnars placering ska fattas.– Jag har också använt satellitbilder för att få en idé av hur vikarnas närområden ser ut. Hur många meter brygga per kilometer strandlinje finns det? Hur många byggnader finns det inom området och så vidare.Smörbultens situationDoktorsstuderanden Heidi Herlevi har under sommaren arbetat med att försöka reda ut hur våra kustvattenekosystem kan påverkas av den svartmunnade smörbulten. Fiskarten hittades första gången i Västerhamn och har i fiskeribyråns provfisken påträffats så långt söderut som sydvästra Svinö. Den svartmunnade smörbulten har kommit till våra vatten med barlastvatten från fartyg.– Man är främst rädd att den ska konkurrera med andra bottenlevande arter som flundra och tånglake, säger Tony Cederberg.Det man noterat i år är att den svartmunnade smörbulten mår dåligt just nu. Stora delar av stammen har slagits ut. Samma sak har inträffat i Sverige och även i Tyskland i fjol.– Det verkar handla om någon typ av sjukdom. Vi studerar inte just den biten men det finns det andra som gör, så det borde klarna så småningom.En risk med de invasiva arterna är att de bär med sig för våra förhållanden nya sjukdomar som sedan kan sprida sig till andra arter.– Vi hoppas att det inte är så i det här fallet.

Annika Kullman