Den 25 mars 1991 gav det åländska parlamentet sitt bifall till FN:s konvention om barnets rättigheter.
Under förmiddagen hölls ett digitalt firande med tal av talmannen Bert Häggblom (Ob), lantrådet Veronica Thörnroos (C) och barnombudsman och Ombudsmannamyndighetens chef Johanna Fogelström-Duns.
Det hölls också ett panelsamtal med representanter från lagtingsgruppen, med Rädda barnens verksamhetsledare Lotta Angergård som moderator. Bland annat diskuterades barnkonsekvensanalys och barns välmående i skolan och hemma.
Diskuterade barnbidrag
Inför samtalet hade panelen tagit del av Civilsamhällets arbetsrapport om barns rättigheter på Åland. I den framgår att 290 barn lever under den relativa fattigdomsgränsen, enligt statistik hämtad från Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB). Det ledde till en fri diskussion kring barns ekonomiska utsatthet, och samtalet kom in på hur barnbidrag borde fördelas.
– Är det vettigt att betala barnbidrag till familjer som har det bra ställt och sätter undan pengarna till dess att barnet är 18 år och ska börja studera, medan andra har bidraget som en jätteviktig del av sin inkomstbild? Skulle det vara en tanke att försöka omfördela det? säger Marcus Måtar (Ob).
Nina Fellman (S) menar att en sådan lösning kostar mer än vad det ger, enligt tidigare undersökningar som har gjorts.
– Man skapar en byråkrati som gör att pengarna bara försvinner. Det jag tycker man borde titta mera på är avgifter för olika typer av verksamheter. Det är många barn och ungdomar i familjer som har ont om pengar som måste välja bort fritidsaktiviteter för att avgifter eller utrustning kostar för mycket. Där finns saker att göra som inte behöver vara så krångliga, säger hon.
Marcus Måtars idé fick stöd av Annette Bergbo (HI).
– Jag stöder Marcus uttalande, det har länge varit min tanke också. Jag hör vad som sägs av Nina, att det skulle kosta mer än vad det ger på grund av byråkrati. Jag misstror det inte men tycker det låter väldigt underligt.
