Ålänningen Carl-Gustav Lindén, professor i datajournalistik vid universitet i Bergen och docent i journalistisk utveckling vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, säger att Bonnier News satsat stort på lokaljournalistik i hela Sverige under de senaste åren. Att man nu köpt majoriteten av de finlandssvenska tidningarna är därför inte överraskande. (Se faktaruta)
Bonnier News köpte tillsammans med norska Amedia en av Sveriges största mediekoncerner, Mittmedia, 2019 när Mittmedia var på konkursens brant.
– Man skalade upp sin egen verksamhet och expanderade inom branschen i Sverige. Det har fungerat bra, man har lockat folk att betala för digitala nyheter, och man ser att det kan fungera också i Finland.
Han säger att man genom att köpa flertalet finlandssvenska tidningar kan skapa fördelar av en stor verksamhet.
Fokus på journalistik
På frågan om hur stor möjlighet det finns att utöka läsarkretsen inom Svenskfinland säger Carl-Gustav Lindén att man även kan locka finskspråkiga.
– Med bra journalistik kan man locka finskspråkiga, många är tvåspråkiga och många har läst svenska i skolan. Men det är klart att det är en kulturchock att ha en svenskägd tidning i Finland.
Affärsmodellen för Bonniers är, enligt Carl-Gustav Lindén, att man gett mer lokalt ansvar till chefredaktören som kan förverkliga sin vision på det lokala planer, som man känner till bäst, och inte styra från Stockholm. Däremot centraliseras ekonomin, administrationen och tekniken.
– Det har ju visat sig, vad jag hört, att man inom det som var Mittmedia är väldigt nöjda med det nya ledarskapet. Man får mera frihet att förverkliga sin egen journalistik utifrån sina egna förutsättningar. Det är klart att det begränsar beslutande på lokal nivå när det gäller vissa funktioner, å andra sidan är fördelen att man kan ägna sig åt journalistiken. Framför allt är den tekniska utvecklingen snabb nu och det krävs mycket resurser för att hänga med. Det finns stora fördelar att utveckla och sprida ut det inom organisationen.
Digital övergång
Tanken att Bonniers intresse för de svenskspråkiga tidningarna i Finland skulle handla om en beställning att stärka svenskans ställning i Finland tror inte Carl-Gustav Lindén på.
– Problemet här är papperstidningen, att så mycket intäkter har kommit via papperstidningen och nu när pappret blivit dyrare är det en affärsmodell som inte fungerar längre. Då måste man tänka på det digitala och om 8-10 år är papperstidningens tid över. Eller kanske tidigare, det finns ju områden i Sverige där man inte delar ut papperstidningen längre, där allt är digitalt. Man måste förbereda sig på en tid utan papperstidning.
De finlandssvenska tidningarnas digitala utveckling har gått långsamt och Carl-Gustav Lindén säger att det tagit tid för mediecheferna att inse att det är journalistiken som är det viktiga, inte i vilken form den presenteras.
– Här i Norge har man formulerat det så att kvalitetsjournalistik är grunden, om det så är på papper eller på annat sätt.
Den nya ägarens roll blir att ta tidningarna in i den digitala åldern.
Fungerande modeller
Är det en fungerande affärsmodell som Bonniers har?
– Jag vet inte hur Bonniers vinstkrav ser ut. I Norge har Amedia tio procents vinstkrav för en lönsam verksamhet. Man kan inte bära förluster år ut och år in. Det har KSF Media (numera Hufvudstadsbladet Ab, reds.anm.) gjort tack vare Konstsamfundet, men det är ingen hållbar lösning. Det är demoraliserande om man vet att det finns en hand som sträcker ut pengar så fort det är problem.
Att äga många tidningar ger också möjlighet att ta fram fungerande modeller på relativt kort tid, säger Carl-Gustav Lindén.
– Man kan se vad som fungerar och inte fungerar. Det har Amedia gjort i Norge. Man driver tio tidningar på ett sätt och tio tidningar på ett annat sätt. Det kan vara hur man skriver rubriker eller hur man tilltalar läsare. Tack vare att man har så många tidningar kan man prova det och sedan ta de bästa lösningarna.
Tror du att Bonniers börjar titta på de åländska tidningarna?
– Inte är det omöjligt. Nya Åland har kämpat med ekonomiska problem i många år. Så länge Anders Wiklöf lever är både Nya Ålands och Ålandstidningens framtid garanterad, men det finns också en bästföredatum för den modellen. ÅTT (Ålands tidningstryckeri Ab, reds. anm.) har en affärsmodell som kan vara lockande för en investerare, medan Nya Ålands ställning är lite svajigare. Det kan komma en dag när man vill sälja till Bonnier om man är intresserad. Jag vet inte hur små tidningar de har, men det är inte alls omöjligt.
Inga förfrågningar från Bonnier till Åland
De största ägarna till de åländska tidningarna har inte fått någon förfrågan av Bonnier News i samband med bolaget expansion i den svenskspråkiga medievärlden i Finland.
Ålandstidningens störste ägare Ben Lundqvist har inte blivit kontaktad, säger han.
– Alla mina aktier är till salu om priset är tillräckligt högt. Men jag tror priset för Bonnier blir betydligt högre än om en ålänning köper dem.
Anders Wiklöf, störst ägare i Nya Åland och storägare i Ålandstidningen har inte heller fått någon förfrågan.
– Jag brukar ju köpa och är inte så bra på att sälja. Men om någon vill sälja kan de höra av sig, säger han.
