Ute skiner solen och på Pommerns däck sitter timmermannen Lars-Erik Karlsson och drevar. I handen har han en rabb som han slår ned det tjärbehandlade drevgarnet med mellan däcksplankorna. Sedan försluts nåten (mellanrummen) med beck, som värmts upp till 200 grader.
– Jag drevar 20 meter per dag, säger han.
Det är ett drygt arbete, men görs helt enligt gammal tradition, vilket också visat sig vara det som håller i längden, enligt Lars-Erik Karlsson. Pommerns däck är cirka tusen kvadratmeter stort och nåten fyra kilometer. Det säger sig självt att det tar tid. 
Lars-Erik Karlsson är en av få som vet hur man gör och har anlitats för att göra just detta. Han ser och känner efter var becket lossnat, eller var det finns sprickor, och byter ut där det behövs. Även de ruttna oregon pine-plankorna byts ut mot nya.
– Det dyker upp mer och mer ruttet överallt. Det är lite som första hjälpen, säger han.
När becket inte är tätt och plankorna ruttnar läcker det in vatten, som i sin tur orsakar rostskador under däck. Och läckorna kan vara svåra att lokalisera.
– Det är otroligt viktigt att det är tätt. Man vill ju inte ha ett läckande tak heller, säger segelsömmaren Helge Engblom.
Dagligt underhåll viktigast
Egentligen skulle hela däcket behöva bytas ut. Senast det gjordes var inför Tall Ships Race 1988 och det måste göras med 30 års mellanrum. Det är alltså hög tid. Men det kostar pengar. Den exakta prislappen är svår att förutspå men Helge Engblom talar om miljoner euro – i alla fall om man vill göra det enligt den gamla traditionen och med rätt virke.
– Förmedling av kunskap och traditioner är ju sådant ett museum ska göra. På ett museifartyg vill man använda det träslag och de metoder som användes förr. Men det kräver mycket underhåll, säger Ålands sjöfartsmuseums chef Hanna Hagmark-Cooper, som driver den museala biten ombord.
Det är just det dagliga underhållet som Helge Engblom och Hanna Hagmark-Cooper ständigt återkommer till när de visar i vilket skick Pommern är i dag. Två personer arbetar förvisso heltid med underhållet ombord, men det är inte tillräckligt, anser de.
– Den största bristen är att det saknas arbetsledning och långsiktig planering. Det kontinuerliga underhållet är det viktiga, säger Hanna Hagmark-Cooper.
Om och när däcket ska bytas ut finns inget sagt. Det är ett omfattande arbete och fartyget kan inte ta emot besökare under tiden. En idé vore att byta ut det när den planerade torrdockan byggs 2016–2017, säger de.
Torrdockan är något som de båda för övrigt ser fram emot. Dockan skulle möjliggöra årliga underhåll på plats, i stället för att som nu bogsera Pommern vart tionde eller femtonde år till Åbo eller Stockholm, vilket i sig är väldigt riskfyllt.
Svetsade 25.000 nitar
Men det är inte bara däcket som är i dåligt skick. Masterna behöver sandblästras och målas. Det har inte gjorts på 20 år. Hanna Hagmark-Cooper och Helge Engblom visar också hur ståldäcket i aktern rostat. Orsaken är läckage från däcket och kondens.
– Det har aldrig gjorts något åt det. För att åtgärda det måste man måste man riva hytterna ovanför, säger Helge Engblom.
– Konstruktivt är det ingen fara så länge hon ligger så här, men det ser inte så bra ut. Dessutom sprider det sig.
Hanna Hagmark-Cooper tillägger att med konstant underhåll skulle det aldrig ha hänt. 
Pommerns skrov mår i stort sett ganska bra, även om det är problem med nitningen. På fartygets botten har nitarna, som håller ihop plåtarna, ätits upp på utsidan. När nitarna släpper kommer det in syre, vilket skapar rost. Senast Pommern dockades svetsades 25.000 nitar fast, men det finns fler nitningar som släppt. Och det bedöms som akut.
De två yrkesmän som i dag jobbar på fartyget sköter förvisso underhållet, men de hinner inte med allt. Dessutom finns cirka 25 frivilliga segelsömmare och gastar som hjälper till. Men det räcker fortfarande inte.
– Om vi vill bevara Pommern för framtiden kostar det pengar. Och vi måste acceptera att stora delar av de pengarna är skattemedel, säger Hanna Hagmark-Cooper.
Visserligen kan man söka extern finansiering från sponsorer och olika fonder, men hon säger att man främst får pengar för punktinsatser som till exempel utställningar eller forskning. 
– Det är svårt att få pengar för underhållet.
Ser enorm potential
Som Ålandstidningen tidigare berättat har Mariehamns stad planer på att överföra Pommern till det nya hamnbolaget. Då skulle infrastruktursektorn kunna sköta underhållet. Men förslaget har stött på visst motstånd.
– I debatten som pågår finns otroligt många åsikter. Man måste komma ihåg att alla är angelägna om att hitta en väg framåt, säger Hanna Hagmark-Cooper och tillägger att det finns en enorm potential att göra upplevelsen ombord oförglömlig för de 25.000–30.000 personer som besöker Pommern varje år.
– Hon är världsunik. Det är så otroligt viktigt att vi gemensamt jobbar för att bevara henne.

Sandra Widing