- Ja, det finns väl inte så mycket att säga om mig egentligen. Jag en pensionär som klarar tillvaron tack vare att hemtjänsten kommer på besök ett par gånger om dagen.
Säger Ingeborg Nordberg och blickar ut över det midjehöga gräset på gården i Mariehamn. Hemtjänsten ordnar en del.
- Men du råkar inte känna någon som kan hjälpa mig med gräset? undrar hon.

Om hemtjänsten i staden:
Sex grupper sköter stadens hemtjänst: Grupp syd, grupp nord, gårdsgruppen, Odalgården, nattgruppen och städpatrullen. 39,5 tjänster fördelas mellan grupperna. År 2006 hade 209 personer regelbunden hemtjänst i sitt eget hem.
Hemtjänsten är verksam dygnet runt, året runt.
Hemtjänstavgiften debiteras enligt klientens inkomster. Lägre inkomst ger lägre avgift.
Klienterna har olika servicebehov. En del har enbart telefonkontakt. Hembesök sker mellan en och fem gånger dagligen beroende på hjälpbehov.
Svosch, svosch, svosch! Hör du ett stadigt rassel från cykelpedaler morgon, dag eller kväll är det inte osannolikt att det är Janne Franzén från hemtjänstens gårdsgrupp som glider fram på snabba uppdrag staden över.
- Om jag ska byta yrke någon gång mer under arbetslivet är det dags nu, konstaterade han för fem år sedan.
Han flyttade från lantbruksförvaltningen till hemtjänsten. Ett jobb som han uppskattar inte minst för sin rörlighet mellan många miljöer.
Vi har nyss blivit lovade en härlig dag av Janne Franzéns kollegor på hemtjänsten. Härlig i form av givande möten.
- De kommer inte att släppa er därifrån! skrattar Rose-Mari Henriksson efter att de tre kvällsjobbarna har haft möte tillsammans med hemtjänstledarna från de olika grupperna.
Sinsemellan har de fördelat klienter och sett till att arbetsfördelningen blir jämn.
På Jannes lista ryms sexton namn i dag, det betyder femton hembesök och ett telefonsamtal, förutsatt att trygghetslarmet inte går på en oväntad plats.
- En normal kvällslista, säger Janne.
Ändå skulle ett namn till ha stått på listan, en man som ligger på sjukhus under veckan.
Kontrastfyllda miljöer
Bostadsrätter, seniorbostäder, egnahem. Bakom varje namn ryms en dörr där vi ska släppas in. Bara några personer har avböjt besök från reporter.
Först bromsar vi in vid det välbekanta slitna huset på Parkgatan. En man ska få hjälp att ta sin medicin. Han sitter tillsammans med tre andra personer på plaststolar ute i gröngräset och solar.
- Mig sköter de bra! säger han när Janne räcker över medicinen.
Så de glömmer aldrig bort dig?
- Inte glömmer de mig inte!
Han skrattar.
Vi rullar vidare. Radion spelar Lantz i P1 på hög volym hos nästa dam. Hon tittar frånvarande mot väggen. Det är synen som sviktar, förutom hörseln och ryggen och rörligheten. Och vissa dagar sviktar minnet också. Som i dag.
- Är det varmt ute? undrar hon.
- Ja, det är jättevarmt och skönt.
- Jag ska sätta mig på balkongen.
Hon sträcker sig efter rollatorn.
- Vänta lite, först blir det mat, det är köttbullar i dag.
Janne rör sig vant i köket.
- Är det varmt ute? frågar damen efter en stunds tystnad.
- Ja, en varm och fin dag, svarar Janne.
- Jag ska sätta mig på balkongen...
Flitig tevetittare
En annan dam är piggare, men talar inte så bra svenska. Tur att Janne kan finska. Hon ler brett.
- Oftast har vi lagom mycket arbete, bara inget oförutsett händer, berättar Janne.
- Men när någon blir sjuk kan det vara tufft, det är svårt att hitta vikarier. Då brukar vi hjälpas åt i de olika hemtjänstgrupperna.
Sommaren är för det mesta lugnare. Många klienter reser till släktingar och de hjälpbehövande blir färre.
Men Alf Henriksson ska inte resa någonstans. Det gör han sällan numera.
- Jag har färdtjänstbiljetter liggande som är tre år gamla, konstaterar han, men ser nöjd ut ändå.
Dagarna passeras i seniorbostaden på Edlagården framför teven, eller på altanen med en tidning. Varje dag får han besök av sin väninna.
- Det är bra service här. De tvättar åt mig, bäddar min säng, kommer in med mat och kokar kaffe. Jag skulle inte klara mig själv, säger han.
Vad brukar ni prata om då?
- Väder och vind! svarar Alf och skrattar.
- Ibland pratar vi om det som är aktuellt och ibland är vi tysta, det beror på hur kvällsprogrammet ser ut, inflikar Janne.
Han räcker över en skinksmörgås och en kopp kaffe till Alf.
- Det blir mycket teve, säger Alf och riktar sina ljusblå ögon emot mig.
- Ibland när man vaknar på natten kan man slå på teven. Det är då alla bra filmer går, inte bara en massa pang, pang.
En övervuxen trädgård
Klockan rusar. Inte så att Janne är stressad, men många samtal måste avbrytas innan de är färdiga.
Så känner jag hos Ingeborg Nordberg.
- Du ska inte skriva någe dumt om hemtjänsten, de är så bra med mig så, säger hon.
Egnahemshuset är prydligt och ljust, något jag också påpekar.
- Ja, men det är tomt förstår du, sedan Olof dog. Det blir nog mycket att sitta ensam och titta på teve. Hemtjänsten blir ett avbrott i tristessen och ensamheten.
Hon gör en svepande gest med högerarmen.
- Jag kan röra mig bra med rollatorn, det är inte det att jag inte kan. Jag har bara filten om mig så att det inte ska bli kallt om benen.
Hon tittar ut genom det breda vardagsrumsfönstret.
- Men gården blir vanskött. Där växer askar på flera ställen, och gräset är så högt. Janne, du känner ingen som kan klippa gräset, eller kan du kanske hjälpa mig?
Han ser på henne.
- Nej, vi har inte det uppdraget, men jag kan höra mig för om det finns någon.
Hon nickar tveksamt.
Trygghet när något händer
Fem rollatorer står uppradade mot väggen inne i korridoren på St:Göranshemmet.
- Maten sätter jag värde på. Har man lagat mat hela livet betyder det mycket. Annars klarar jag mig fint, säger Nelly Eriksson, när vi kliver in i hennes ombonade lägenhet.
Vid 95 års ålder är det inget fel på energin. Men hon faller ibland och då behöver hon omgivningens hjälp.
- Jag får allt jag behöver. Det enda jag kan säga är att det är så tyst här efter lunch. Ibland är det gudstjänst och det är nog bra, men det skulle vara roligt med lite sång och teater.
Hennes barn och barnbarn ler mot oss från en rad inramade fotografier. De hjälper henne när hon behöver och de har tät kontakt. Ändå berättar även hon att hon gärna skulle vilja ha mer sällskap. Kvällarna kan bli långa.
Just då är klockan obarmhärtigt slagen.
Ett hastigt hej då och ett tack.
- Ni är välkomna tillbaka! säger hon innan vi trycker igen dörren efter oss.
Ökar takten
- Nu måste vi skynda på! Det är många namn kvar, säger Janne Franzén.
I varje hem har han pysslat i bakgrunden och hållit noga koll på tiden. Då och då fyllt i samtalet, eller ställt en hjälpsam fråga. Nu ökar han på stegen när vi tar trapporna uppåt i St:Göranshemmet.
- Jag tycker det är roligt att bjuda gästerna på kaffe, men jag klarar inte det längre. Åldern kommer, ursäktar sig Signe Axén.
I lägenheten blommar pelargoner i friska färger.
Hon är 86 år gammal. Ryggen värker och hon har svårt att röra ena armen, men till sinnet är hon alert.
- Det är rysligt roligt när någon kommer in på kvällarna. Det blir lite långa kvällar här, säger hon.
Tills förra året städade hon lägenheten själv, men nu får hon hjälp av hemtjänstens städgrupp en gång i månaden.
- Fast jag sopar upp själv emellanåt också, säger hon och ler brett.
Hon tänker efter en stund.
- Jo, jag har det nog bra, jo. Jag får hjälp på alla vis, jo och ibland har de tid att prata, säger hon.
Pigg 95-åring
Kvällens sista anhalt blir hos Louise Nyström. Vid en ålder av 95,5 år, som hon själv beskriver det, är hon bland de piggaste vi besöker. Hon lagar mat själv och sköter hushållet på egen hand. Hemtjänsten tittar förbi morgon och kväll för att hjälpa henne på och av med stödstrumporna.
- Jag tar böcker, kassetter och cd från biblioteket, och så sitter jag mycket ute på altanen, berättar hon.
- Fast det syns väl, tillägger hon och syftar på en tjusig solbränna.
Och hur tycker du att hemtjänsten sköter sig?
- Det går så bra det här det, så det så!
Hon ler finurligt.
- Vi ses igen i morgon då! säger Janne milt och trycker hennes hand innan han går.
 
Jannes arbetspass:
Kl 14.30 Möte på Nyfalers med de två övriga kvällsjobbarna från nordgruppen och sydgruppen. Här diskuteras om någon behöver avlastning från sitt schema. De tre har telefonkontakt under kvällen om något skulle hända.
Kl 15-15.30 Avrapportering på Edlagården med dagspersonalen. Eftersom Janne har varit ledig under helgen går han igenom helgens händelser.
Kl 15.45-16 Första klientbesöket. Hjälper en boende på parkgatan att ta hans medicin. Småpratar med övriga boende.
Kl 16.05-16.35 Ger medicin och salva till en dam i hennes hem. Värmer mat, startar diskmaskinen, pratar en stund.
16.40-16.55 Hjälp med medicin hos nästa dam, samtalar en stund.
17.15-17.45 Ny anhalt. Medicin, middagsförberedelser, tillsyn.
18.00-18.30 Middagspaus
18.30-19.00 Hjälper en äldre man att bädda upp inför kvällen, kvällskaffe och kvällsmål. Diskar, samtalar.
19.00-19.15 Hjälper man med medicin, samtalar inför morgondagen.
19.30-20.00 Medicin och samtal hos äldre dam.
20.10-20.15 Tittar till en klient som under den här veckan inte behöver hjälp.
20.15-20.35 Hjälp med medicin och ögondroppar hos äldre dam, tillsyn, samtal.
20.40-20.50 En dam behöver hjälp med stödstrumporna.
20.55-21.15 Hjälp med kvällsrutiner och medicin hemma hos äldre herre.
21.18-21.19 Ringer för att påminna en herre om att han ska ta sin medicin.
21.20-21.30 Hjälper äldre dam av med stödstrumpor, samtalar.
21.30-22 Tillsyn hos äldre dam, kokar kvällste, hjälper i säng.
22.05-22.15 Hjälper klient av med stödstrumpor, och på med salva.
22.15-22.30 Hjälper en annan klient med kvällsrutiner.
22.30-23.00 Avrapportering till kvällspersonal, signering av patienlistor. Skriver rapporter inför nästa dag.
 

Tone Nordling