Jakten har alltid funnits som en grundförutsättning för livet i skärgården och på Åland. Nu är en jakthistorik klar.
JAKT De viktigaste skeendena inom den åländska jakten och viltvården sedan 1920-talet och förändringarna i faunan har nu dokumenterats i bokform.
Förre naturvårdsintendenten Håkan Kulves som tog initiativet till historiken säger att jakten undergått en våldsam förändring de senaste 50 åren.
- Sjöfågeljakten är borta, medan hjortdjursjakten tagit över. Målmedveten viltvård har gett en kraftig älgstam.
Han säger att bokens budskap är att jakt och viltvård inte står i konflikt med naturvårdens intressen.
- Jakt har alltid funnits och är ett hållbart utnyttjande av naturresurserna.
Sedan stenåldern
Att jakten/viltvården och naturvården nu sköts av olika myndigheter är tråkigt och leder till konflikter. De kan enligt Kulves inte skiljas från varann.
- Jakten har oerhörd betydelse att reglera viltstammar och skador på odlingar och skog.
Han fastslår att jakt bevarar viltets naturliga skygghet.
- Sälen blev ett problem när jakten upphörde.
Människan har jagat sedan stenåldern, hade hon bara jagat och fiskat hade inget förändrats i skärgården.
- Med bössan regleras viltstammarna av glädje och intresse hos jägarna, säger Håkan Kulves.
Jägarnas minnen
Etnolog Conny Andersson har lagt sista handen vid boken, vars struktur lades av Julia Grims (senare Westerberg). Han har tillfört ett etnologiskt perspektiv och även intervjuat åländska jägare.
- De berättar personliga minnen och intryck av jakten. Förändringen är vad de flesta poängterade.
Han fastslår att historiskt har jakten varit avgörande för skärgårdsbefolkningen för att få mat på bordet.
- Säljakten och sjöfågeljakten var grundläggande.
Klart är att det var en stort katastrof då vårjakten på sjöfågel försvann, det var populäraste jaktformen.

Ålandstidningen