Varför startade du namninsamlingen?
– Mest är det för att jag börjar bli orolig för framtiden och hur det ska gå för Åland, speciellt nu efter det här med vårfågeljakten när EU-domstolen inte ville lyssna på Ålands argument över huvud taget. Då undrar man: Ska det alltid vara så, att allt bestäms ovanifrån? Kommer vi någonsin ha något att säga till om? De drar ju alla över samma kam. Det var samma inom fisket, när fiskarna blev utan jobb.
– Sedan är jag också lite orolig över vattendirektivet. Nu ser man man hur Sverige tar fram förslag på att hur man ska tillmötesgå det. Vi vet förstås inte hur det kommer att se ut i Finland, men jag gissar att det blir något liknande som på svenska sidan.
Vad förväntar du dig att namninsamlingen ska uppnå?
– Mest var jag nyfiken på hur många som tyckte som jag, och om vi kan få till stånd en folkomröstning eller inte. Jag tror nog att många kan vara rädda för att lämna EU, men jag undrar hur det kommer att vara för minoriteterna om det fortsätter på det här sättet.
Vad har du fått för kommentarer på initiativet?
– Det har ju kommit in ganska många kommentarer i själva namninsamlingen, i stil med att EU har bevisat att minoriteterna inte har något att säga till om.
– Det är ju så att ska man ha en chans att påverka något över huvud taget måste man ha en miljon medborgare från en fjärdedel av EU:s länder med sig. Det säger sig självt att det är svårt för Åland att få något igenom då.
Väger inte EU:s fördelar, som den inre marknaden och fri rörlighet, tungt i sammanhanget?
– Många har skrivit om fri rörlighet i namninsamlingen, och konstaterat att man ändå måste ha pass med sig hela tiden. Sedan finns det också någon som tycker att EU behövs för att skydda oss från ryssarna, men det är knappast så aktuellt i dag.
Gör du det här med någon sorts politiska ambitioner?
– Nej, jag är bara en privatperson som fick nog helt enkelt. Det måste hända något snart. Vi måste få upp ögonen för problemen nu så att de inte bara går obemärkt förbi.

Henrik Herlin