De senaste veckorna har mäns våld mot kvinnor uppmärksammats, bland annat efter att ämnet lyfts i lagtingsdebatten.
Pia Aarnio och Crister Eriksson jobbar sedan många år med ATV–projektet. Verksamheten sker inom ramen för ”Operation kvinnofrid” och riktar sig till åländska män med vålds- och aggressionsproblematik.
Hittills har ungefär 18 män, allt från 20–åringar till pensionärer, genomgått hela behandlingen. Men desto fler, ett femtiotal, har på ett eller annat sätt varit i kontakt med gruppledarna.
Att söka hjälp är oavsett ett stort steg. Inte sällan är den här problematiken förknippad med skam och förnekelse. 
– Det är dom vi inte ser. 
Ofta ringer mannen efter han insett att han behöver hjälp. 
– Ibland är det frun som sagt att hon flyttar om mannen inte ringer. Andra gånger är det polisen som stuckit ett infoblad i handen på en häktad, säger Pia Aarnio.
Problematiken kartläggs
Först sker ett individuellt möte. Bedöms mannen ha problem i relationen med en nuvarande eller tidigare partner, till sina föräldrar, styvföräldrar eller sina barn får han sedan komma med på gruppmötena som sker en gång i veckan. 
– Den första gången är ofta svår. Men det brukar ge sig ganska snabbt, säger Crister Eriksson. 
Mötena börjar med en snabbrunda där alla får tala om om hur veckan varit. Har det varit någon incident har gruppen avtalat om att inte hålla tyst om saken.
– Det är många av männen som säger att det höll på att hända något men som har låtit bli för att de inte vill sitta och berätta om det för de andra, säger Pia Aarnio.
Gruppstödet kan inte underskattas. 
– De hjälper varandra väldigt fint, säger Crister Eriksson.
Under behandlingen genpmgår deltagarna fyra steg. Det första steget handlar om att sätta ord på sina handlingar. Sedan ska mannen ta ansvar för det han gjort. Därefter är det dags att se på tidigare erfarenheter. Kanske har mannen själv utsatts för våld i barndomen?
Slutligen ska mannen ta ansvar för det som han utsatt sina närstående för.
Tar lång tid
Behandlingstiden uppskattas till två år. Ofta tar det längre tid än så, ibland går det snabbare. 
– Det här är ingen quickfix, konstaterar Pia Aarnio. 
Gruppledarna har märkt att de som kommer till dem via barnskyddet kan vara svårare att hålla kvar hela behandlingstiden.
– Det är ett dilemma. När man där har kommit överens om att de ska söka hjälp sker det inte riktigt av fri vilja. Det egna ansvaret kommer inte fram på samma sätt.
Alla deltagare har strikt tystnadsplikt. Det som sägs i gruppen ska stanna i gruppen. 
– Skulle någon bryta mot avtalet får personen genast avsluta behandlingen.
Pia Aarnio är KBT–terapeut och Crister Eriksson jobbar som psykolog. Båda är med under träffarna. 
Behandlingen är gratis. De senaste åren har gruppen i medeltal haft runt sex medlemmar. Nu finns det plats för fler. 
– Ta tillfället i akt. Bara ni ringer och säger ”hej” hjälper vi till att få samtalet att flyta, säger Pia Aarnio. 
Projektet är ett samarbete mellan landskapsregeringen och ATV i Oslo.
 

Annika Kullman