Det står flyttkartonger lite varstans och än så länge är det nybyggda, vita huset på Fågelberget rätt tomt. Men i tamburen står ett par pyttesmå klargula gummistövlar som skvallrar om att det bor en barnfamilj på adressen.
De tillhör Julia 1,5 år och hon är mycket stolt över stövlarna även om hon blygt borrar huvudet i mamma Lindas hals när Ålandstidningen kommer på besök.
– Vi har en tendens att rusa iväg då vi väl bestämt oss för någonting. Nu kände vi: Varför vänta?, säger Linda Lundgren.
De bodde tidigare i Upplands Väsby och bägge två är egenföretagare i översättarbranschen.
– Vi har tur som kan flytta och ta våra företag med oss, säger de.
Efter att de fick barn har båda känt att Sverige inte känns som en trygg tillvaro för dem. De menar att Sverige länge gått i en riktning som inte känns bra.
– Alla skjutningar som nu tycks drabba helt oskyldiga är en del i det. Min bror har en bekant som blev skjuten i huvudet i en lekpark i närheten där vi bodde, säger Andreas Lundgren.
– Det var också skottlossning mot en port på vår gata innan vi flyttade dit, säger Linda Lundgren.
”Usel skola och vård”
Även om de själva inte direkt drabbats av våld, känner de många som har det. De säger att kriminella verkar känna att man kan begå brott konsekvensfritt och att om det utdöms straff så är de för milda.
– Många i utsatta områden växer upp i utsatthet och då blir de här gängen deras enda förebilder. Det är mycket som borde ha gjorts för länge sedan, säger Linda Lundgren.
De säger att parken som fanns i närheten av dem var ett tillhåll för knarklangare.
– Men det är inte bara våldet och droger som oroar. Det svenska skolsystemet som har havererat under flera decennier redan och den svenska vården där det känns omöjligt att få hjälp är andra faktorer som bidrar till att vi vill flytta.
De menar att man visserligen kan flytta ut på den svenska landsbygden.
– Men då är det ofta flera timmar till närservice som butiker, vård och skolor, den svenska landsbygden är väldigt eftersatt, säger Andreas Lundgren.
– Det säger en del att det i Norrbotten arrangerats kurser i hur man föder barn i bil, säger Linda Lundgren.
Någon kanske tycker att ni överdriver farorna i Sverige. Vad säger ni åt dem?
– Har man bott i en stad där det skjuts tror jag att många förstår hur vi tänker, särskilt de som har barn. Sedan finns det säkert de som vill håna oss, men då får de göra det. Har man inte varit utsatt, bra för dem. Men många säger också att de förstår oss precis, säger Linda Lundgren.
Avslappnat
Paret fick upp ögonen för Åland i somras då de var här och semestrade. De blev stormförtjusta.
– Men för cirka tio år sedan var jag här och hälsade på en kompis och jag minns att hon aldrig låste bilen, det var fascinerande. I somras såg vi en bil där dörren var öppen och det låg en mobil i förarsätet, säger Linda Lundgren.
När de såg annonsen för huset på Fågelberget slog de till.
– Varför vänta liksom? Vi vill ge Julia förutsättningar att komma in i det här samhället från början så att hon slipper vara det där nya barnet på dagis eller i skolan.
De tycker allt här verkar så avslappnat. De beskriver när de skulle äta pizza.
– Vi kom in på pizzerian och ingen kollade upp på oss utan alla bara fortsatte äta. Så är det inte i Upplands Väsby. Där följer alla uppmärksamt med vilka som kommer in i lokaler som pizzerior, ifall man skulle behöva vara på sin vakt.
Trots att de bara bott en vecka på Åland har de bara positiva erfarenheter så här långt. De säger att de redan märker av en ”det löser sig”-attityd.
– Visst har första veckan varit lite kaotisk, men så är det vid flytt. Vi gillade verkligen att besöka Ämbetshuset och få göra våra ärenden med riktiga människor i stället för att sitta i evighetslånga telefonköer.
En annan positiv sak var familjekaféet i en av församlingens lokaler.
– Det var bara att kliva på och gå in. I Upplands Väsby var dörren låst och de kom och öppnade. Bara den skillnaden.
