Landskapsregeringens förslag att slopa det så kallade sjukkostnadsavdraget som innebär att ålänningar inte längre kan göra avdrag för mediciner och vårdkostnader har rört upp en hel del känslor. En av dem som oroar sig över vad förändringen kan komma att innebära är den ensamstående trebarnsmamman Eva Andersson.
– Det är mycket prat om att det är synd om pensionärer och sjuka som drabbas, och det är det. Men det finns också andra som befinner sig i annorlunda och tuffa situationer som påverkas.
Själv uppgår hennes och barnens avdragsgilla sjukvårdskostnader till över 2.000 euro per år.
– Nu senast fick jag tillbaka femhundra euro tack vare sjukkostnadsavdraget, och det är förstås jätteavgörande när man går på minus varje månad och är ensam försörjare för tre.
Flera saker
Eva Andersson drabbas för egen del också när bostadsbidraget för egen bostad försvinner den 1 januari.
– Någon tänker säkert att det är lyxigt att bo i ett eget hus, men det påverkar oss jättemycket. Jag har kämpat för att kunna bo kvar i huset sedan barnens pappa gick bort för några år sedan eftersom jag vill att de ska få bo kvar i samma miljö.
Hennes bostadsbidrag uppgår i dag till 279 euro i månaden.
– Så bostadsbidraget är en större grej, men om sjukkostnadsavdraget försvinner är det ännu en grej som påverkar vår vardag. Och plussar man ihop det blir det en del pengar.
Detta har hänt
• I maj 2024 presenterade finansminister Mats Perämaa (Lib) förslaget om att slopa sjukkostnadsavdraget i beskattningen.
• Motiveringen är att administrationen av avdraget ger extrakostnader och att det inte längre fungerar som det var tänkt.
• Då utlovades kompenserande åtgärder som är bättre anpassat för dem som har ekonomiskt tufft.
• Inbesparingen är cirka en miljon euro och av dessa öronmärks 100.000 euro för ett tandvårdsprogram, för de svagaste i samhället.
• Åland har haft avdraget sedan 1947 och det finns inget motsvarande i Finland sedan 1990-talet.
• På måndag debatterar lagtinget förslaget.
Inga förhoppningar
Landskapsregeringen har samtidigt aviserat att man planerar för kompenserande åtgärder för de allra mest ekonomiskt utsatta i samhället.
Vad har du för förhoppningar kring det?
– Jag är nog ganska pessimistiskt. Jag vet inte vad det skulle vara för något och har svårt att se att man tar fram något som kompenserar fullt ut.
Hon har dock förståelse för att man politiskt vill se över olika stöd och avdrag eftersom de med åren blivit orättvisa och felriktade, men är rädd för att vissa grupper ändå hamnar i kläm.
– Det är bra. Det finns andra exempel på bidrag som går ut till personer som kanske inte behöver det, som barnbidraget. Samhället har förändrats mycket de senaste decennierna och klyftorna blir bara större. Men alla de här sakerna är anpassade till någon form av verklighet där vi alla har det helt okej, men i dag är det ganska lång bit mellan de som har och de som inte har.
