Under årets första månader har Centern hållit en tredelad självstyrelseskola, med Harry Jansson (C) som ”lärare”.

Målet med de öppna föreläsningarna har varit att blåsa nytt liv i debatten om självstyrelsen, och att få fler människor engagerade i dess utveckling.

De två första träffarna handlade om självstyrelsens historia, juridiska ramar och unika särdrag. På torsdagen var det så dags för den avslutande delen om självstyrelsens utmaningar.

Den här kvällen har Harry Jansson, med egna ord, ”belagt sig själv med munkavle” och i stället bjudit in två gästspelare.

Europa i förändring

Diskussionen förs från flera olika perspektiv, där Bjarne Lindström, samhällsgeograf och tidigare Åsub-direktör, tar avstamp i det lokala. Jan Sundberg, professor emeritus i statsvetenskap vid Helsingfors universitet, utgår i sin tur från en internationell synvinkel och bjuder på jämförelser mellan Åland, Färöarna, Grönland och Skottland.

President Donald Trumps framfart sätter hård press på EU och Jan Sundberg konstaterar att både Trump och president Vladimir Putin önskar ett så splittrat EU som möjligt – och allra helst ingen union alls.

– Min förhoppning är att EU ska gå samman till en lös federation, där försvars-, utrikes- och miljöpolitik är gemensam. Där skulle Åland ha en rejäl chans att komma in på ett annat sätt än i dag, för då är det inte längre bara Finland som bestämmer, säger Jan Sundberg.

Han återkommer flera gånger under kvällen till att den finländska nationalismen är stark och att Finland som enhetsstat inte vill se några särlösningar. Men om EU utvecklas till en federation skulle spelplanen ändras.

– Ett federalt Europa är en mosaik av särlösningar, av många språk och kulturer som möts och där man får diskutera sig fram till lösningar. Där skulle Åland passa bra in.

Ålands position

Bjarne Lindström ser också han att Trumps agerande kan vända en utveckling i EU med nationalstater som blivit allt starkare och mer högljudda.

– Ett EU där nationalstaternas suveränitet över sina territorier blir mindre total, och där makten delas upp i olika nivåer på ett annat sätt, skulle vara jättebra för Åland. Jag tror också autonomiexemplen skulle kunna användas i en sådan ny geopolitisk EU-struktur.

Oavsett skulle Åland, enligt Bjarne Lindström, vinna på ett större internationellt engagemang än i dag. Som exempel nämner han att Färöarna är medlem i drygt 25 olika internationella organisationer. Av dessa är Åland medlem i en – International Island Games Association som arrangerar öspelen.

– I de internationella organisationerna skulle Åland kunna visa upp sig – även för Finland – och flytta fram sina positioner.

Det internationella kortet

Bland åhörarna under torsdagens föreläsning finns Roger Jansson (MSÅ), som själv sedan 1970-talet har varit involverad i självstyrelsearbetet på olika höga politiska poster. Han säger att Åland för några årtionden sedan hade en mer utvecklad självstyrelse än både Färöarna och Grönland.

– I dag ligger vi långt efter.

Det här är något man från åländsk sida gärna kan lyfta i diskussionerna med Finland, anser han.

– Vi borde använda det internationella kortet gentemot Helsingfors, och tala om det danska systemet på ett diplomatiskt men hårt och tydligt sätt. För vad Finland, de finska politikerna och tjänstemännen inte vill höra är att de är sämst i klassen.

Jan Sundberg menar att Åland samtidigt kan gynnas av att Färöarnas och Grönlands självförtroende som självstyrda områden förstärks.

– Att Åland får draghjälp från Färöarna och Grönland är, som jag ser det, mer effektivt än långvariga förhandlingar med Helsingfors. För Finland kan ju inte vara sämre än Danmark.