När Johnny Paulsson växte upp i Vasa hade familjen knappt med pengar. Pappan jobbade som eldare på Bock bryggeri nära deras hem och mamman var hemmafru.

– Jag kommer så bra ihåg hur hon hade pappas lön framme och räknade ut vilken räkning vi kunde betala bort den här gången. Därför har jag varit ganska sparsam själv. Men vi hade alltid mat på bordet.

Johnnys mamma var från början sömmerska och han kommer väl ihåg hur folk kunde komma hem till dem för att få sina byxor avkortade eller liknande. När han själv började jobba och fick egen lön var han mån om att ge pengar hem till familjen.

Skolgången var inte lätt då Johnny upplevde svårigheter med matematiken.

– Jag kan inte räkna ännu, jag har alltid haft svårt för det. Matematiken var mitt sämsta ämne.

Hade du något favoritämne?

– Jo historia tyckte jag om, speciellt Finlands historia. Slöjd var också roligt, lärarna tyckte jag var händig.

När Johnny sökte in till yrkesskolan hade han murare som förstahandsval eftersom yrket fanns i hans mammas släkt. Men då det var för få som sökte kom han in på snickarlinjen i stället och jobbade sedan som snickare fram till pensionen 2015.

– Det var inte så tokigt det heller, det gick bra.

Ny på Åland

Som 20-åring flyttade Johnny och hela hans familj till Åland då hans pappa fick jobb på Algots varv. Då hade han precis gjort lumpen i Dragsvik. Visserligen kunde han ha fått jobb hemma i Vasa men då lönen var så pass mycket högre på Åland kändes det bättre att följa med familjen hit.

– Jag fick mitt första jobb på snickeriet ÅLEX, som heter Inred Ab i dag. De betalade 10 mark åt nybörjare, vilket var 10 gånger mer än vad jag tjänade i Vasa. Det var en enorm skillnad. Sedan blev jag kvar på Åland.

Hur upplevde du som nyinflyttad att komma in i samhället här?

– Jag tyckte först att det var lite annorlunda, det var svårt första tiden nog. Det jag reagerade mest på var finskheten som ålänningarna sa nej till, man hörde ingen finska. Men jag blev van och det gick nog bra sedan.

Johnny jobbade även tre år på Rundbergs såg under 80-talet och fram till pensionen på inredningssnickeriet som heter Aluwood i dag.

Parallellt med arbetet väcktes ett intresse hos Johnny, nämligen hantverk. Bland annat tillverkar han väderkvarnar och åländska utedass.

– Jag började göra hantverk 1995. Då visade jag upp dem för Rainer och Elsbeth Jansson på Ehns som tyckte att jag skulle prova sälja dem i deras affär.

Johnnys hantverk säljs fortfarande på Ehns och numera även på Totte på hörnet. Det går också att köpa hans verk ute på Jan Karlsgården i deras souvenirbutik Grindstugan.

– Dåvarande intendenten Silvana Fagerholm-Sjöblom var intresserad av mina väderkvarnar, nu har de varit där sedan 2007.

Glad pensionär

Johnny har alltid tecknat men på senare år har intresset växt för akvarellmålning. Flera av hans målningar går nu att hitta på Seniorpunkten i Mariehamn.

– Jag målar av mycket fotografier och nu provar jag på att måla ansikten. Det är svårt att få till uttrycket i ögonen.

Att ställa om från arbetsliv till pensionärsliv var inget som var svårt för Johnny. Tvärtom så gick han bara och väntade på att få gå i pension.

– Jag pysslar på under dagarna. Mindre på sommaren när det är så vackert men mycket under hösten och vintern. Jag vandrar dagligen för att hålla mig aktiv och ser jag någon bekant på stan kan jag gå och ta en kopp kaffe.

Hur känns det att fylla 70?

– Jag känner mig inte som 70. Jag är frisk, det får man vara glad för.