Det är torsdagskväll och lokalen Lyktan i Mariehamn myllrar av ungdomar. Fika, kaffe och te står uppdukat, en pingismatch pågår och runt en uppsättning biblar har folk samlats i soffor för att dra igång kvällens träff.

Liknande ungdomsträffar har ordnats i ungefär två år, men sedan ett år tillbaka är de öppna för allmänheten.

Elin Lindholm, en av initiativtagarna, berättar att träffarna uppkom under hennes tid som studerande vid Ålands lyceum. Då fick hon och några av hennes vänner idén om att träffas under raster på onsdag eftermiddagar för att be tillsammans.

Efter en tid började träffarna ordnas på Lyktan, och växte från kompishäng till officiella samlingar öppna för allmänheten.

Normalt samlas deltagarna runt en fika.

– Sen brukar vi ha andakt tillsammans, där det är någon som delar några tankar om sitt kristna liv, om livet med Jesus eller något sådant. Sen brukar vi ha gemensam bön. Det är ramarna ungefär, berättar Caspian Boström, en av de som regelbundet deltar.

– Och så brukar vi också sjunga, säger han.

Inte bara kristna

Under torsdagens träff deltar närmare 20 ungdomar i åldrarna 15-27.

Är det bara kristna som deltar?

– Nej. Och det är också målet, att det ska vara en plats dit man får komma oberoende vad man tror eller inte. Vi är uppenbarligen kristna som håller i det, men man ska få diskutera de stora livsfrågorna och höra de kristna svaren på dem, säger Caspian Boström.

– Det är nog för vem som helst egentligen.

Caspian Boström säger att deltagarna oftast diskuterar det mest centrala inom kristendomen, men att de gärna tar in utomstående perspektiv.

– Kristna har inte en och samma syn på allting, utan det är lite det som de här träffarna är till för, att vidga sina perspektiv, säger deltagaren Jonathan Vik.

– Det är det jag tycker att är så bra med det, att det känns som att det är väldigt öppet för olika åsikter. Ingen är rätt och fel, och ingen är bättre eller sämre kristen oberoende hur troende man är eller hur man tänker om saker, säger Elin Lindholm.

Bibeln kan tolkas

På frågan om hur bokstavligt de tolkar Bibeln varierar svaren.

– Jag tror att Bibeln ska tolkas på det sättet den är skriven. Simplifierat pratar man om att tolka Bibeln bokstavligt, eller att tolka Bibeln symboliskt. Men Bibeln är inte skriven att tas ord för ord. Det är en samling av 66 böcker, och varje bok har ett speciellt syfte och är skrivna till och med i olika genrer. Det finns dikter, och dikter ska ju verkligen inte tolkas bokstavligt, utan de försöker förmedla något mer symboliskt, säger Jonathan Vik.

– För att förstå Bibeln behöver man förstå vad författarna försökt förmedla, säger han.

– Det är lite svårt att svara på, eftersom Bibeln är så många olika genrer. Men jag tror nog att Bibeln är Guds ord, nedskrivet av människor, säger Caspian Boström.

Går Bibeln att applicera i dagens samhälle, när den är så gammal?

– Det finns ändå viss moral som man kan följa som är lika giltig i dag som den var förut. Däremot måste man såklart anpassa den till ett samhälle som är modernt och har helt andra förutsättningar, säger deltagaren William Andersson.

– Det finns nog väldigt mycket som är relevant och som man kan ta till sig, men det finns också sådana grejer som är totalt irrelevanta, säger Caspian Boström.

Hur resonerar ni kring vad man ska och inte ska följa i Bibeln? Till exempel är det ju i dagens samhälle inte accepterat att stena folk, trots att det omnämns i Bibeln.

– Det finns gamla och nya testamentet i Bibeln. De första fem Moseböckerna är Mose lag, och det var menat som en specifik lag till ett specifikt samhälle, i en specifik tid i ett specifikt kontext. Alltså antika Israel, säger Jonathan Vik.

– Kristna ska inte följa Israels lag, för Jesus uppfyllde den. Som kristna tror vi att den lagen är uppfylld. Vissa delar av den, som till exempel offer, det var mycket offer i Israel, och straff och sådant, det är samhälleliga lagar som inte gäller längre utan gällde för ett samhälle som fanns för länge sedan, säger han och fortsätter.

– Men jag tror ändå att det finns en moralisk aspekt i den lagen som också gäller i dag, som visar vad som är rätt och fel. Jag tror inte att rätt och fel ändrar med tiden, antingen är någonting rätt eller så är det fel och det ändrar inte.

Elin Lindholm ger sin syn på saken.

– Jag kan tycka att hur vissa använder Bibeln blir väldigt problematiskt, typ de som använder den homofobiskt, eller menar att abort ska vara helt olagligt.

– Sådana grejer har jag haft lite svårt för.

– Jag är lite såhär att jag tar det jag gillar, och förkastar det jag inte gillar, men det är inte heller så hållbart kanske. Jag tror också att om jag tycker att det är klart att vem som helst ska få gifta sig med vem som helst, eller att det är klart att man ska få valet att göra vad man vill med sin kropp, om jag tänker så, så är det ju Gud som har gett mig den moralkompassen, och därför är det Guds vilja att valen ska finnas och att kärleken är störst.

Hur mottas det av omgivningen att ni är troende kristna, och håller i samlingar?

– Man är ju annorlunda på ganska många sätt, säger Caspian Boström.

– Mottagandet är varierat. Jag skulle säga att bland folk man umgås med finns det både de som är intresserade och vill veta att ”Jaså du tror på Bibeln, du tror på Gud”, men det finns också de som bara ”Hur kan man tro på Gud, tror du på flygande spagettimonster?”, såna saker, säger han.

Är det ofta folk ifrågasätter er tro?

– Jag hoppas det. Jag hoppas vi också gör det, säger Jonathan Vik.

Missionerade på Åland

Lucas Boström, en av de som varit med och ordnat träffar sedan starten, berättar att träffarna på Lyktan ordnas av en lokalavdelning av Studentmissionen i Finland.

– Vi var fristående först, och ville samla folk. Vi ville ha en kristen gemenskap på Åland bland ungdomar. Det började så, och sedan efter en stund fattade vi att det kanske är bättre att koppla oss på något som redan finns, säger han.

– Då kopplade vi oss på Studentmissionen.

Tidigare i juli höll Studentmissionen på Åland i en missionsvecka, evenemanget ”Mission week”. Lucas Boström berättar om hur idén till evenemanget väcktes.

– Jag har gått på bibelskola i Norge, och via den var jag på en kort missionsresa till Tjeckien på tio dagar som också kallades mission week.

– Jag blev inspirerad då jag var i Tjeckien, och så ville jag ta med det till Åland.

Deltagarna i missionsveckan bad, läste Bibeln och sjöng tillsammans under förmiddagarna. Under eftermiddagarna missionerade de.

– Målet var att visa Guds kärlek till andra människor. Därför gick vi ut på eftermiddagen och delade ut olika lappar och kaffe, för att visa att vi tror att Gud har gjort något fantastiskt för oss så att vi kan komma till himlen. Varför skulle vi inte vilja dela med oss till andra människor av den gåvan? Det är egentligen det som är grunddrivet i mission week, säger han.

Missionsveckan avslutades med att folk bjöds in till att ”grilla” de kristna.

– Att grilla en kristen, det är att man ställer en kristen mot väggen och kan ställa vilka frågor man vill. Och sen ska vi kristna försöka svara på frågorna, berättar Lucas Boström.

De kristna som grillades fick svara på allt från frågor om abort till hur man ska göra när Gud känns långt borta.

Funnit Gud på olika sätt

Deltagarna på träffarna har olika bakgrund. En del kommer från en kristen uppväxt, medan andra har funnit sin tro på egen hand.

Lucas Boström berättar att han är uppvuxen i en kristen familj.

– Det är grunden till att jag har börjat undersöka, och de förutsättningarna finns ju i och med en kristen familj. Men jag vill inte säga att det är för att min familj är kristen som jag är kristen, säger han, och berättar att han under sin gymnasietid undersökte religion och kom fram till att han var troende kristen.

Nästa sommar hoppas Studentmissionen på Åland att igen kunna ordna missionsvecka, och när skolåret startar återupptar de sina regelbundna onsdagsträffar på Lyktan.