Kurt ”Kurre” Eriksson är född på Vårdö, eller rättare sagt, i en båt, någonstans mellan Vårdö och Sund.

– Jag föddes då mamma var på väg till barnmorskan Rydberg i Tranvik. Man kan säga att jag var med och öppnade trafiken mellan Vårdö och Prästö, säger han och skrattar.

Kurre Eriksson växte upp i byn Grundsunda på Vårdö. En by med en otrolig samhörighetskänsla.

– Alla hjälpte alla och det fanns aldrig någon som behövde gå utan mat. Det var främst kvinnornas förtjänst som tog hand om det mesta medan männen var till sjöss, säger han.

Kurre Eriksson fick förmånen att studera. Hans föräldrar drog lott om det.

– Lotten föll på mig och jag kände mig nästan illa att vara. Men jag började studera vid Ålands lyceum. Jag var intresserad av språk men blev mobbad av en lärare så jag slutade och gick till sjöss på Gustaf Eriksons Granö.

Sedan mönstrade han på Nylunds Yrsa men där blev han bara i några månader eftersom bristen på frakter gjorde att fartyget lades upp. I stället fick han arbete vid Ålands Elandelslag och var med och satte upp elstolpar på Vårdö.

Efter en tid fick Kurre Eriksson jobb på det norska fartyget mt Fenja där han stannade i två år.

– Sedan började jag studera till styrman vid Ålands sjöfartsläroverk. Mitt första jobb, efter studierna till styrman, var på Lundqvistrederiernas ms Margareta som tredjestyrman.

Han fortsatte studierna och tog kaptensexamen 1958 och arbetade efter det på flera olika fartyg.

– Efter en resa som skulle ta oss till Fredrikshamn bestämde jag mig för att gå i land. Då hade jag varit med om att fartyget jag var ombord på höll fel kurs och att ryska bevakningsfartyg ville ställa till problem. Men med lite polska och lite ryska samt en middag i Riga klarade vi oss. Det var efter det som jag bestämde mig för att sluta till sjöss.

Stuveriarbete i tolv år

När fartyget kom till Fredrikshamn fick han veta att det fanns ett jobb att söka vid stuveriet Blomberg Ab.

– De uppmanade mig att söka men de hade redan 72 sökande. Jag måste skriva en ansökan på finska. Jag gjorde så gott jag kunde men de godkände inte ansökan. I stället sa de att jag skulle skriva något på finska, vad som helst. Det enda jag kom på var en finsk dikt. Den skrev jag ner och tänkte att det skulle bli ett stort rabalder.

Men styrelsen med Kasimir Enroth i spetsen kom ner till fartyget och hälsade Kurre Eriksson välkommen till jobbet.

– Det var ett stort stuveri och vi arbetade på många olika språk. Jag hade så småningom 780 man under mig och vi tävlade hela tiden med Kotka vilken hamn som var nummer ett i Finland. 1968 lyckades vi vinna, säger han.

1970 fick Kurre Eriksson förfrågan från Enso Gutzeit Kymmenebolaget och Tampella om han kunde fara till Kitimat i Kanada.

– De ville att jag skulle vara med och dra i gång logistiken för lagring och transportsystem från fabrik till kund. Inte kunde jag något om logistik men jag åkte dit. Jag tog kontakt med den största konkurrenten och kom överens om att vi skulle dela på frakterna vilket gynnade båda parter.

Svårast var ändå att få bra folk som kunde flotta timmer.

– De ramlade och bröt både fötter och armar. Men jag fick höra att det fanns en stor by med ursprungsbefolkning i närheten. De hade inte gott rykte eftersom de hade olika drogproblem. Men jag ville ge dem en chans.

Kurre Eriksson åkte, ensam, till byn vilket inte sågs med blida ögon eftersom man uppmanat honom att ta med en beväpnad person.

– Jag ville åka själv och prata med dem. När jag kom till byn fick jag tala med hövdingen. Jag berättade att jag ville anställa några personer från byn. Han tvivlade på att de skulle få lika lön som de andra men jag lovade att de skulle få samma lön.

De fick ansöka om arbete och alla behövde gå igenom en kontroll så att de inte skulle vara drogpåverkade på arbetet.

– När jag for därifrån arbetade elva flickor på kontoret och 73 pojkar från byn som flottare. Jag åkte och tog avsked av hövdingen och han ville ge mig en gåva. Jag fick flera figurer som han gjort själv och de är några av de bästa minnen jag har, säger Kurre Eriksson.

Paradiset i Vårdö

Kurre kom tillbaka till Finland och började jobba vid stuveriet igen. Men efter en fallolycka hamnade han på ett sjukhus i Helsingfors.

– Det fick tråkiga följder som jag än i dag har men av. Under en undersökning fick jag jod i hjärnan vilket gjorde att jag slutade på stuveriet och fick inrikta mig på rehabilitering i stället.

Efter att han återhämtat sig fick han arbete vid Hamntekniska Ab i Sverige där han stannade i tre år.

– Sedan bildade jag, tillsammans med två kompisar, ett eget företag. Vi hade konsultverksamhet lite här och där men vi var ute efter befraktningar. Ett av de största projekten vi fick var frakterna till Saddam Husseins palats i Bagdad i Irak. Allt gick bra fram tills ett av fraktfartygen sänktes. Då rasade allt, det blev ett tungt slut.

I slutet av 1980-talet kom Kurre hem till Åland och 1992 flyttade han hem till Strandviken i Grundsunda i Vårdö. Han skaffade sig olika maskiner för snickeri och han byggde även ett kafé i den gamla ladan på gården.

– Det var dottern Annas idé. Hon hjälpte till lite nu och då med byggandet. 2002 var den klar och där har jag sedan dess haft kafé sommartid. Jag tycker om att träffa människor och att prata bort en stund.

Kurre Eriksson var även aktiv då tennis- och idrottsbanan byggdes i Vårdö.

– Björn Borg var och invigde tennisbanan. HAn skrev sitt namn på 300 bollar som delades ut till barnen, säger han.

Numera bor Kurre Eriksson på Stömsgården i Vårdö men han har planer på att flytta hem till Grundsunda under sommaren.

– Jag föll omkull och höften gick sönder så jag blev tvingad till operation. Men det börjar bli bättre. Nu kan jag gå med stöd.

Han trivs på Strömsgården där han berömmer alla duktiga människor som han har runt sig.

– Dessutom har jag underbara barn och barnbarn som jag älskar och som betyder allt för mig. Jag är tacksam för att ha dem, säger Kurre Eriksson rörd.

» Födelsedag 90 år

Kurt ”Kurre” Eriksson

Namn: Kurt ”Kurre”Fredrik Eriksson.

Född: Den 5 december 1932 i Vårdö.

Bor: I Vårdö, Strömsgården.

Yrke: Pensionär.

Familj: Fyra barn varav en inte är i livet längre, tre barnbarn.

Intressen: Allt möjligt, speciellt snickerier.

Firar: Firar den 5 december kl. 12 med boende och personal på Strömsgården samt klockan 17 med inbjudna gäster också då på Strömsgården.