Mitt under brinnade krig föddes Rolf Lindqvist i Helsingfors. Efter kriget flydde familjen med motorbåt från Vasa till Umeå. Familjen bodde på olika platser i Sverige innan de flyttade till Åland 1954.
Varför blev det Åland?
– Vi hade släktingar på Åland, bland andra Hannes Koch som var kommunal läkare i Jomala. Pappa fick sedan jobb som journalist på Ålandstidningen, säger han.
Själv gick Rolf Lindqvist först vid Ålands lyceum och sedan i Handelsskolan i Helsingfors.
– Jag trivdes aldrig riktigt med det. Sjöfarten var stor på den tiden och jag ville till sjöss.
Första fartyget han mönstrade på var ss Dagmar och under sina år till sjöss hann Rolf Lindqvist jobba som mässkalle, lådkalle, intendent och purser. På ss Viking arbetade han som purser.
– Det var intressanta tider. Man hade procentlön, sju procent på försäljningen och dessutom provision på växlingen av pengar. På den tiden bars det i land kassar med saker man köpt ombord så lönen var rätt så bra. Men det var nog Böndernas hus och Socis som fick ta del av den lönen, säger Rolf Lindqvist och skrattar.
Eftersom han flyttade till Åland som trettonåring måste han göra värnplikten i Dragsvik.
– Skulle jag flyttat innan jag fyllt tretton hade jag inte behövt göra någon värnplikt, säger han.
Rolf Lindqvist fick arbete på arbetsförmedlingen och kom då i kontakt med det åländska näringslivet.
– Vi förmedlade mest personal från Finland. Restauranger, pensionat och jordbruket behövde personal sommartid. Även byggare och svetsare behövdes och man byggde genomgångsbostäder i Norrböle. Många av de som kom till Åland för att sommarjobba stannade sedan kvar.
Yle sökte medarbetare
Rolf Lindqvist jobbade även en tid på rederi Solstads kontor med Algot Johansson.
– Jag minns att Algot Johansson ville bli av med fartyget Tor Viking. När de ringde från Grekland och frågade om de skulle få köpa fartyget skulle jag koppla in till Algot. Han frågade vad de bjudit och om jag tycket att han skulle sälja. Jag sa ja och då sa han att jag skulle säga att de fick köpa, säger Rolf Lindqvist.
Hur kom du in på journalistarbetet?
– Det var under min tid på arbetsförmedlingen. Jag såg att Yle sökte medarbetare. Jag fick gå en frilanskurs och på den kursen var också Stig Lundqvist med. Han ville inte bli journalist men hade en idé om att det skulle vara bra att veta hur man ska hantera journalister.
Det första Rolf Lindqvist gjorde på kursen var att referera från en isbanetävling på Slemmern. Efter det fick han anställning på radion.
– Det var Pontus Nordling och Helge Sölgén som anställde mig. Jag gick en utbildning på Yle i Helsingfors. Sedan började jag mitt arbete som samhällsreporter med att bland annat bevaka lagtinget. Det var ganska svårt att koncentrera sändningarna till kortare referat när man suttit flera timmar och lyssnat. Under den här tiden kom det också en del hot mot oss journalister. Jag hotades med att bli skjuten bland annat.
Rolf Lindqvist kommer ihåg att när Martin Isaksson var lantråd gjorde man kommunrundor. Där samlade man ihop ledande tjänstemän och åkte ut till kommunerna för att träffa företag, lokalpolitiker och kommuninvånare.
– Det tycker jag att man ska ta upp i dag för att få tillbaka optimismen bland lokala företagare och allmänhet. Jag tycker också att politikerna borde samarbeta bättre och komma vidare med viktiga frågor.
Snickarboden och trädgården
Rolf Lindqvist har och är intresserad av idrott. Han spelade själv fotboll som junior och tre matcher som senior i IFK Mariehamn. Han har ett mästerskapsguld i både bandy och ishockey.
– Mina favoritlag är IFK Mariehamn, Milan och Manchester United.
Han var också tillsammans med Kjell Hansson med och startade kommunlunken.
– Som mest var det 12.000 deltagare. När radion lämnade projektet lades det ner.
1993 startade Leena Lindqvist hälsokostbutiken Liv & Lust. Rolf Lindqvist var med på ett hörn.
– Jag spikade hyllor, var med och gjorde broschyrer och for runt och satte dem i postlådor. Det mesta gjorde Leena, säger han.
Rolf Lindqvist var med och fick i gång fredsinstitutets verksamhet genom insamlingen ”Fred för fulla segel” där bland andra Arja Saijonmaa, Sven-Bertil Taube och Jack Mattsson medverkade.
– I dag är det en internationell verksamhet. Man kan bara hoppas på att kriget i Ukraina kan få ett slut och att man kan börja med nedrustning i stället. Tänk om dessa resurser skulle sättas på miljö och annat i stället.
Både Rolf Lindqvist och Leena Lindqvist var stora förespråkare för att Alandica skulle byggas.
– Joeloperan var det första stora projekt som arrangerades där min syster och make regisserade.
Rolf Lindqvist är glad över att Bomarsundscentret äntligen blivit till.
– Bomarsundssällskapet jobbade hårt för att få det till stånd. Många tyckte att man inte skulle lyfta det ryska men samtidigt visar det på Rysslands nedgång och fall. På något sätt går allt igen, nu gäller det Ukraina och vi får bara hoppas att det även där blir ett ryskt fall och att demokratierna kommer fram och FN får en större roll.
Rolf Lindqvist talar sig också varm om Telegrafen i Prästö där han tycker att ett telefon- och telegrafmuseum skulle få plats.
– Det skulle bli ett bra komplement i området.
– Om man rustar upp Kastelholms kungsgård också och ökar aktiviteterna skulle det ge ökad attraktion för turister att åka till landsbygden.
Vad gör du annars på dagarna?
– Jag är i trädgården och snickarboden. Det är viktigt att sysselsätta både händer och hjärna. Jag följer med i samhällsfrågor via nätet och naturligtvis har jag Facebook. Jag skriver också lite dikter då andan faller på. Jag läser en del, speciellt böcker av ryska författare. Farfar var journalist under Bobrikov-tiden. Jag promenerar och gör ett gymnastikprogram varje morgon för att hålla i gång. Jag har alltid något jag kan pyssla med, det blir aldrig långtråkigt, säger han.
» Födelsedag 80 år
Rolf Lindqvist
Namn: Rolf Gunnar Lindqvist.
Född: Den 9 februari 1943 i Helsingfors.
Bor: I Saltvik.
Yrke: Pensionerad journalist.
Familj: Frun Leena, dottern Nadja och sonen Niklas med familjer.
Intressen: Samhällsfrågor, politik, idrott, kultur.
Firar: Firar med familjen och de närmaste.
