Klockan var nio–halv tio på måndagskvällen när Carin Holmqvist och hennes ryttarkompis Liz Mattson var ute och red i Lillbolstad, Hammarland. I området har flera vargobservationer gjorts, och de talade också om vargen.
– Vi pratade om den, och att det skulle vara roligt att se den så att man blev riktigt övertygad om att den finns. Men det var så himla mycket rådjur ute, så vi ägnade oss åt att räkna rådjur, säger Carin Holmqvist.
Småningom märkte hon att hennes häst började titta lite bakåt, och hon förstod att det var något där. 
– Då vände Liz sig om – hon red snett bakom mig – och sade ”Vi har vargen bakom oss”. Han gick alldeles bakom, 20–30 meter kanske, och följde efter oss.
När de stannade lade vargen sig ned och tittade på dem.
– Så stod de där och tittade på varandra, hästen och vargen. Han verkade helt cool. Jag red mot honom för att få en bild på närmare håll, och då hoppade han upp och sprang iväg en bit. Sen stannade han och tittade på oss. Så mycket mer var det inte.
Enligt Carin Holmqvist var hästarna inte de minsta rädda, och de brydde sig inte över huvud taget om vargen. Den såg ut som en hund, säger hon, och ingen av hästarna är rädd för hundar. Då har det varit betydligt mer ”spännande” att sitta på hästryggen när de träffat på en älg. Då brukar hästarna först sticka iväg, och sedan titta.
– Det här upplevde de uppenbarligen inte alls som farligt, eller hotande.
Blev ni rädda?
– Nej. Liz sade att hon inte är rädd för vargen, men när den väl var bakom oss blev vi lite skärrade.
Hur länge vargen hade följt efter dem vet Carin Holmqvist inte, men hon tror inte att det var någon lång stund. Hon gissar att den kom från ett skogsparti som de passerade.
Inte orolig för hästarna
Carin Holmqvist både bor och har sina hästar i Lillbolstad. Hon har inte tänkt särskilt mycket på att vargen eller vargarna skulle ge sig på hennes djur.
– Jag tror inte alls att det är någon fara. Det finns så mycket mat ute i skogen, och han är ju ensam. Då tror jag hästarna är alldeles för stora. Det här verkade vara ett ganska ungt djur. Det som oroar mest är om vargar skulle komma in i hagen och skrämma hästarna så att de sprang ut på vägen.
– Däremot förstår jag att de som har lamm är oroliga.
Pratas det mycket om vargen i byn?`
– Ja, det är klart att det gör. Jag har uppfattningen att de flesta inte är så bekväma med den.
– Åland är lite för litet för en varg eftersom det inte finns så många sammanhängande skogsområden. Normalt sett skulle man inte se de här djuren. 

Sandra Widing