De bästa och mest attraktiva vattenområdena för fiskare är privatägda, menar Ålands fiskevårdsförenings vice ordförande Lukas Sandberg.

Fiskekortssystemet på Åland har genomgått reella förändringar under de senaste åren, men det finns fortfarande kvarstående problem. Vill man fiska på åländska vatten behöver man lösa ut fiskekort till de områden man tänker fiska på. Det kan man göra från den digitala tjänsten iFiske.

– iFiske har funnits jättelänge i Sverige och det är en bra tjänst särskilt med vattenägarna i åtanke. Det fungerar ypperligt, säger Lukas Sandberg.

Det är inte svårt att lösa ut fiskekort i dag, problemet ligger i vilka fiskekort man ska lösa ut.

– Det finns för många vattenägare och för många vattenområden. I en vik kan man behöva fyra eller fem olika fiskekort och alla ägare kan ha olika regler på sina områden, säger Lukas Sandberg.

Han säger också att fiskekorten bara har hjälpt till viss del för att motverka tjuvfisket.

– Det är närmast omöjligt att bevaka alla områden när det finns så många ägare. Det är upp till vattenägaren att bevaka sina områden och ingen vill göra det gratis.

Lukas Sandberg kan inte säga hur läget är i dag jämfört med ett par år sedan.

– Generellt sett är det kanske lite bättre. Den gamla debatten skrämde upp folk.

Han menar att det blev en olustig situation för fiskeguiderna på Åland.

– Folk stod på bryggor och filmade fiskebåtar med kameror. Det gav en skev bild av fiske-Åland.

En möjlig lösning vore att slå ihop vattenområden.

– Man borde följa Eckerös exempel, de har gjort det bra med Eckerökortet. Då köper man ett fiskekort och så får man fiska på alla icke-fredade områden i kommunen.

Fiskevårdsinsatser

Ålands fiskevårdsförening grundades 2016 och samarbetar med Landsksapets fastighetsverk. De har bland annat tagit fram så kallade fönster som avgör minimi- och maximistorlekar på fiskar som ska släppas eller som får behållas för personligt bruk.

– Vi jobbar mycket i det dolda, vi försöker påverka underifrån, säger Lukas Sandberg.

Projektet, som fungerade som föreningens startskott, handlade om upprensning och tillgrusning av bottnar så havsöringar hade platser att leka på.

– Vi försöker ge det naturliga beståndet en chans i stället för att enbart plantera ut fisk. Personligen tror jag inte på utplantering, det har talats om att bara två procent av de fiskarna överlever.

I somras larmade man om att gäddan i Östersjön är akut hotad.

– Gäddstammen är inte vad den var förr, det vet vi sedan länge. Den enda fisken som fortfarande är livskraftig är abborren, den tycker om varmare vatten för då kan den växa snabbare.

Vad ser du som den största utmaningen för fiske-Åland i dag?

– Lagstiftningen, den måste revideras. Den är från 1950-talet och är så daterad att det är skrattretande. Alla aktörer måste sätta sig ner och föra en dialog med varandra, då kan vi hitta en gyllene mellanväg.

– Jag tycker också att landfiskeförbudet är rent nonsens, jag har aldrig hört talas om en fågel som häckar i vattenbrynet. En hundägare kan gå varsomhelst, men en fiskare får inte gå längs stranden – vem skrämmer mest? Förbudet bromsar vår fisketurism, fisketurister vallfärdar till Gotland och Öland för att kasta efter havsöring, medan vi har förbud.