Antalet ärenden om trakasserier på jobbet ökar. Det bekräftar arbetarskyddsingenjör Henning Karlsson.
Flest är problemen inom den offentliga sektorn. Minst problem hittar man i byggbranschen.
När en konflikt når arbetarskyddsingenjör Henning Karlsson har den ofta pågått länge och någon mår väldigt dåligt. Inte sällan har arbetsgivaren satsat stora resurser på att försöka lösa problemen internt och kanske har företagshälsovården kopplats in.
Trots att parterna ofta är överens om vad konflikten beror på har man inte lyckats lösa situationen. Därför begär man hjälp från en oberoende instans.
-Det visar att människan är väldigt stark som orkar köra vidare, säger Karlsson.
När en anmälan om trakasserier, osakligt bemötande eller diskriminering når Henning Karlsson försöker han genast ta tag i den. Men han säger att det lätt går några månader innan han har utredningen klar.
Hur ställer sig arbetsgivarna till att bli granskade?
-I två av de fall jag arbetar med nu tycker de att det är bra att en myndighet ger dem facit på om de gjort tillräckligt eller inte. Det kan vara intressant att få veta hur en utomstående ser på konflikten.
Ser till att lagen följs
För närvarande utreder Henning Karlsson tre arbetsplatskonflikter. Under ett år brukar han ha ett tiotal sådana ärenden på sitt bord.
Karlssons uppgift är att se om arbetsgivaren följt lagen, det vill säga att man gjort allt man kunnat för att lösa konflikten. Utredningen kan också ge arbetsgivaren handfasta tips på hur man kan gå vidare.
-Men man ska inte tro att vi kan göra under. Vår uppgift är inte att lösa konflikten.
Om arbetarskyddet anser att arbetsgivaren handlat i strid med lagen kan man lämna över ärendet till polisen eftersom den som bryter mot arbetarskyddslagen kan straffas. Men det är ovanligt, påpekar Karlsson. Just nu ligger två sådana ärenden hos polisen.
Orsaken till att så få konflikter blir polisärenden är att ribban för att anmäla är väldigt hög. Kanske till och med för hög, anser Henning Karlsson.
-Men idén med vårt arbete är att samarbeta med arbetsplatsen, inte att gå till polisen, säger han.
Arbetsgivaren har blundat
Sammanlagt jobbar tre personer inom Åbo- och Björneborgs arbetarskyddsdistrikt med frågor som rör trakasserier, osakligt bemötande och diskriminering. Men de fall som rör Åland hamnar nästan uteslutande på Henning Karlssons bord.
De senaste åren har anmälningarna ökat. En orsak kan vara lagen om arbetarskydd som trädde i kraft 2003 (se faktaruta).
-Före det förekom det också trakasserier och osakligt bemötande på arbetsplatser. Men nu finns det en lagstadgad rätt att väcka frågan. Lagen förbjuder arbetsgivaren att blunda, vilket man gjort tidigare.
Även om fler konflikter når ljuset nu är mörkertalet stort. Det är Karlsson övertygad om.
I övriga distriktet, men ännu inte så mycket på Åland, har anmälningarna om diskriminering på grund av nationalitet eller etniskt ursprung ökat.
-Här har fackföreningarna en stor utmaning.
Församlingar mår dåligt
Henning Karlsson kan inte svara på vilken yrkesgrupp som bråkar mest på jobbet. Men han säger att arbetsmiljön är sämst inom den offentliga sektorn. Nationell forskning visar att offentligt anställda har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som industrianställda.
En annan bransch som ofta mår dåligt är församlingarna. Ett färskt exempel på det är missnöjet som gror i Jomala församling. Även här ligger nationell forskning som Arbetshälsoinstitutet tagit fram till grund.
Karlsson tror att svårigheter uppstår när det konservativa möter den moderna människan. Dålig ekonomi är en annan faktor som bidrar till problem.
Byggbranschen får Henning Karlsson däremot sällan klagomål ifrån. Givetvis måste det förekomma konflikter där också, säger han, men de når inte honom.
-Det beror säkert på karaktären på arbetsplatsen. En byggarbetsplats är ganska ombytlig och fri. Inte så statisk.
Kan aldrig mer jobba
Både arbetsgivare och -tagare kan göra sig skyldiga till trakasserier eller osakligt bemötande. Men det är endast arbetsgivaren som kan straffas för det om han eller hon låtit trakasserierna fortgå utan att ingripa.
-Under arbetstid har arbetsgivaren omsorgsplikt. Det är en nästan total plikt, säger Henning Karlsson.
En konflikt slutar antingen med att man når en lösning eller att ena parten slutar på jobbet. Den som mår dåligt kan sjukskrivas och vara borta väldigt länge. En del kommer aldrig tillbaka till arbetslivet.
-Många gånger får man höra att det förekommit förr och att människor även tidigare slutat på grund av det här, säger Karlsson.
Förebyggande handlingsplan
För att öka trivseln föreslår Henning Karlsson att arbetsplatserna skapar handlingsplaner för att motverka och vid behov ingripa i konflikter på jobbet. Samtliga anställda ska godkänna planen och alla ska utbildas i vad som gäller.
Personalen kan också själva med jämna mellanrum stämma av med varandra vad man tycker är okej.
-Om alla accepterar en hård jargong är det inget problem.
Karlsson påpekar att alla givetvis inte behöver tycka om varandra. Men man måste behandla varandra sakligt och se till att den dåliga personkemin inte påverkar övrig personal.
Den viktigaste uppgiften för allas trivsel på arbetsplatsen har mellancheferna eller förmännen. Det är de som bestämmer kulturen.
-De är de absolut viktigaste personerna. Men de har samtidigt den svåraste uppgiften.
Inte tid ta tag i frågorna
Henning Karlsson har delat ut mellan 200 och 300 broschyrer om handlingsplaner för konfliktlösning till åländska arbetsplaster. Men hur många som verkligen tagit tag i saken vet han inte.
-På små arbetsplatser har man inte tid att arbeta med sådana här saker. Och knappt på stora heller.
Riskerar inte planen att bli en hyllvärmare?
-Tyvärr är det så, det måste jag erkänna. Den är lättfattlig och välskriven men det är så mycket information i dag och det är så många system som ska fungera.
-Men för egen del tycker jag att den är det enda raka.
"På vår egen avdelning är det bra, jättebra. Men högre upp blir det konflikter. Vi tycker att vi är underbemannade men enligt ledningen är vi för många. När folk har varit sjuka har det inte funnits vikarier, så det är klart att det blir tungt. Nog lyssnar väl ledningen på vad vi säger, men de går ändå sin egen väg och gör som de alltid har gjort. Enligt vad jag har förstått har det här pågått en längre tid. Man vet inte vad man vågar säga och vad som händer om man säger något. Jag har tidigare jobbat på ett ställe med bra trivsel på alla plan, så det här känns tungt. "
Berättat av en kvinna, anställd inom den offentliga sektorn.

Ålandstidningen