– Man ska lita på att den information man får som förtroendevald är rätt, och det man beslutar om är sanningen när man får ett berett ärende. Det finns ingen möjlighet att förtroendevalda far runt varje dag och kontrollerar att allting sköts på rätt sätt. Vi är fritidspolitiker, kommenterar Jessy Eckerman ombyggnaden av Ålandsvägen och tillägger.
– Men stan måste absolut se över sina rutiner för kontroller. Det blir en mycket dyr läxa
Förra mandatperioden var hon ordförande i infrastrukturnämnden, nu är hon ledamot.
Vem bär ansvaret för att det blir en så dyr läxa?
– Jag skulle säga att det är ett delat ansvar för alla som haft med det att göra. Om det finns för få resurser, eller bristande rutiner eller vad som gör att det kan gå så här. Det är något man får identifiera i nämnden. Jag begärde också att vi skulle höra ansvariga tjänstemän på förra mötet, men nu var prio ett att få bort asfalten.
Varför tillsätts inte en oberoende utredning?
– Beslutet var att vi ska ta bort asfalten. Miljön går först. Vi får se hur vi går vidare, om det blir en oberoende kommitté eller annan grupp som utreder det.
Hon upplever att just upphandlingar är ett problem inom staden överlag, och att direktiven blir allt krångligare, och skulle därför vilja se en samlad upphandlingsenhet.
– Det är inte alltid tid och kompetens hinner med hos tjänstemännen.
Lösryckt information
Inte heller Jessy Eckerman kan svara på varifrån man ska ta de uppskattningsvis 300.000 euro som bortförseln av asfaltsmassorna kostar.
– Det finns inte så mycket pengar att spara i befintlig drift, men det finns ganska mycket medel som man kan disponera om. Vi har som sagt inte diskuterat det i detalj ännu.
Borde ni ha anlitat en extern kontrollant, vilket framförts, i samband med ombyggnaden?
– Jag vet inte vem som skulle ha varit den externa kontrollanten. Någon konkurrent till företaget? Det kanske inte är riktigt rätt. Jag känner inte till vad det skulle vara för externa firmor som kontrollerar offentliga arbeten. Vem har kunskap om stans gator och vad som finns under marken? 
Jessy Eckerman säger att ingen av de inblandade i projektet gjort fel med flit – även om man i media kunnat få den uppfattningen. 
–  Det är svårt för oss också när vi får olika information från olika ställen. På varenda möte har det varit någonting. Mycket har varit lösryckt information.
Ligger det inte i ert intresse att utreda det?
– Vi lämnar det inte. Men det är upp till nya ordföranden att sammankalla och sätta en lista som har det på agendan. Det är ordförande och tjänstemannen som styr nämndens möte. Vill man prioritera det är jag tacksam.
Var finns de stora frågetecknen?
– Tillit och ansvarsfrågan är det största för mig personligen. Jag vill ha ett samhälle där man kan lita på att det som sägs är korrekt och riktigt, inte att man ska gå runt och misstro den information man får.
Vissa skulle säkert säga att det är ett naivt resonemang.
– Inte lita på vad alla säger. Men när man sitter i en nämnd har beredningen gjorts av en tjänsteman, om man inte kan lita på det är något fel. Hur ska vi då kunna fatta beslut?
”Absolut blivit fel”
Jessy Eckerman säger att nämnderna är en representation av hela samhället, och att de kompetenser som finns bland ledamöterna varierar stort. Som väljare ska man kunna kräva att politikerna är pålästa, insatta och tar uppdraget på allvar, menar hon.
– Om det har begåtts något fel ska man erkänna det och rätta sig efter det. Det ska inte bli en prestigefråga.
Har det gått prestige i den här frågan?
– Absolut inte. Inte för min del.
Har det gått fel då?
– Med facit i hand är det så att det ligger asfalt från Ålandsvägen i skogen, det har absolut blivit fel. Då skulle jag gärna vilja få alla kort på bordet, vad som hänt och varför. Det har jag inte i dag. Det jag vet har jag läst i tidningar och beredningen.
Saknades kompetensen i staden för det här projektet?
– Jag tror inte att kompetensen saknades, men under många år har man försökt att slimma infras förvaltning. Vi har höga krav på en fin stad, allt ska fungera och löpa på. Det saknas resurser.
– Det är avancerade upphandlingar nu för tiden. Om man har avtal, och ett uppdrag, ska man inte lita på att det går rätt till?
Ska man inte kunna ifrågasätta?
– Absolut ska man det i ett demokratiskt samhälle. Men tjänstemän och beslutsfattare kan inte fara runt och kontrollera allt personligen. Jag ser fram emot att diskutera det här om man kallar tjänstemännen till nästa möte.

Sandra Widing