Det är sent på fredagskvällen när mörkret sänker sig över Ålands skärgård. Vid 22-tiden inleds Stormskär24, en rekordstor sjöräddningsövning som sätter Ålands krisberedskap på prov. Helikoptrar förbereds, båtar ligger klara och närmare 70 figuranter, som agerande passagerare på ms Eckerö, väntar på sina roller i den simulerade krisen.

Scenariot är allvarligt: en brand bryter ut på ms Eckerös bildäck, orsakad av en elbil som fattat eld. Räddningsmyndigheterna aktiveras omedelbart, och resurser från hela regionen sätts i rörelse för att hantera den simulerade katastrofen.

Isolerad beredskap

Räddningsverkets ledande fältchef Tom Göstas befinner sig vid terminalen i Berghamn.

– Vid en verklig bilbrand ombord skulle många drabbas av andningsbesvär och rökskador. Att ha rätt utrustning på plats i tid är en stor utmaning, särskilt på Åland som är så isolerat. Det handlar om att testa materiel, logistik och tidsåtgång, säger han.

Sjöräddningsledare Rasmus Friman vid Sjöräddningscentralen i Åbo har erfarenhet från många storövningar och ser fram emot denna med både lugn och förväntan.

– Vi genomför en stor övning varje år, eftersom det ger ovärderliga insikter om var det finns brister och hur samarbetet med andra myndigheter och frivilligorganisationer kan förbättras. Det går aldrig helt enligt planerna, säger han.

Lugnet före stormen

Fartyget lägger ut från kajen, och stämningen ombord på ms Eckerö är avslappnad. I kafeterian sitter figuranterna i små grupper och småpratar, medan Smokies ”Living Next Door to Alice” strömmar ur högtalarna. Nere på bildäck har personalen just aktiverat rökmaskinerna för att simulera den eldspridande branden.

Efter en stund informerar Fredrik, en av fartygets anställda, passagerarna:

– Det har uppstått en brand ombord. Fartygets personal arbetar med att släcka den, och det finns ingen omedelbar fara. Vi ber er att lugnt invänta vidare information.

Trots meddelandet är stämningen fortsatt lugn. Figuranterna har fått lappar som visar vilken typ av skada de ska simulera. Skådespeleriet börjar först på flygfältet, när ambulanserna anländer och ska bedöma skadeläget på patienterna: Är du svårt skadad och behöver akut sjukhusvård, eller är du mestadels chockad kan föras till evakueringscentret?

Helikoptrar på väg

Efter en halvtimmes resa når fartyget Töllarna, där man stannar till. Samtidigt har Mirg-grupperna (Maritime Incident Response Group) från Helsingfors och Åbo, som är specialutbildade för sjöinsatser, larmats och är på väg med helikoptrar.

Passagerarna ombeds att gå upp en våning och vänta på sin tur att kliva ut på akterdäck, där de ska vinschas upp två och två i helikoptrarna, ett av de mest spännande momenten i övningen. Helikoptern från Åbo anländer efter ungefär en timme, men på grund av en kraftig motvind på 50 knop är helikoptern från Helsingfors flera timmar försenad. Varje helikopter kan ta cirka 15 passagerare per runda, och flygningarna fram och tillbaka till Mariehamns flygplats beräknas ta runt en timme. Dessutom behöver helikoptrarna regelbundet tanka.

Vinschning i luften

Medan helikoptern cirkulerar över fartyget gör sig figuranterna redo för vinschningen, en upplevelse som många aldrig tidigare har provat. Höjden på helikoptern ovanför däck varierar beroende på vindförhållandena.

– Normalt ligger den på cirka 20 meter, säger ytbärgaren Eero Ahonen.

Att vinschas från en helikopter innebär att en person hissas upp med hjälp av en vajer. Personen sitter i en sele eller ligger på en bår som är fäst vid vinschen, och räddningspersonalen manövrerar utrustningen. Personal ger lugnande instruktioner, men för de flesta deltagare är vinschningen en nervkittlande upplevelse.

– Det viktigaste är att hålla händerna nere och låta personalen göra sitt jobb, säger Roosa Seligson, sjöbevakningens kommunikatör, medan rotorbladen slår mot regnet och passagerarna förbereder sig för sin luftfärd.

Adrenalinfylld evakuering

Ljudet från helikoptrarna är öronbedövande, och passagerarna har fått öronproppar för att skydda sig mot det dånande bruset. Vinschningen sker snabbt och effektivt, två och två lyfts figuranterna från däck till helikoptrarna. Trots regn och blåst genomförs evakueringen metodiskt. För många blir detta en adrenalinfylld upplevelse som de sent ska glömma.

– Det är spännande och lite skrämmande, men vi är i goda händer, säger Tindra Karlsson, som agerar passagerare med en simulerad hjärnskada.

Den frivilliga brandkåristen Petra Ruda känner sig nervös men har ett glatt leende på läpparna. Med energidryck och choklad i väskan håller hon energin uppe trots att klockan är långt in på natten.

– Jag har brutna lårben, en bäckenfraktur, en urinblåseruptur, en blödning i tarmen och en högersidig lungpunktering. När jag kommer fram ska jag gapa och skrika. Det mest spännande blir att se de olika stationerna och att uppleva dem från sjösidan, säger hon.

Steve Elimä jobbar till vardags som verksamhetschef för Mariehamns seglarförening och har haft en vanlig arbetsdag.

– Jag har inte förberett mig på något särskilt sätt. Det är ett roligt sätt att utmana mig själv, säger han

Filip Fogdell, som engagerat sig i sjöräddningen, är ivrig att delta.

– Det här blir en upplevelse för livet, säger han.

Ulrika Clemes och Linda Larsson står redo för vinschning från det regniga och blåsiga däcket. Precis innan de ska gå ut på däck känner de av nervositeten.

– Nu slår hjärtat snabbt, säger Ulrika Clemes.

– Ja, men det känns tryggt. Personalen vet vad de gör, säger Linda Larsson.

Logistik under prov

Samtidigt som evakueringen på sjön pågår aktiveras evakueringscentralen vid Strandnäs skola. Ambulanspersonal står redo att ta emot de skadade passagerarna, och en kirurggrupp har flugits in från Åbo för att säkerställa att medicinsk vård är tillgänglig på plats. Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) spelar en central roll i övningen, och där fortsätter övningen över helgen. När natten närmar sig sitt slut kan händelserna sammanfattas, och viktiga lärdomar identifieras för att ytterligare förbättra framtida insatser.