För en lagtingsledamot är intjäningen av pension fyra procent per år. Det är mer än dubbelt mer än för en arbetstagare i näringslivet eller offentliga sektorn, som tjänar in 1,5 procent årligen.
Enligt lagtingsdirektör Susanne Eriksson kan detta motiveras med att man som lagtingsledamot inte har någon anställningstrygghet och samma regler gäller också för riksdagsledamöter.
Pensionen från lagtinget samordnas sedan med tidigare intjänad pension från arbetslivet, vilket innebär att det görs ett avdrag från lagtingspensionen om den tillsammans med intjänad arbetspension överskrider gränsen 60 procent av det pensionsgrundande arvodet.
Detta system finns till för att undvika orimligt stora pensioner, då det går snabbare att tjäna in pension som lagtingsledamot. Samma regler gäller för ledamöter i Finlands riksdag.
– Man ville få bort de överstora pensionerna, så att man inte får en jättestor pension för att man går med i politiken. Den ska motsvara arbetslivet, säger pensionshandläggare vid landskapets finansavdelning, Monica Clemes.
Efter avdraget från den överskridande delen ska pensionerade lagtingsledamöter dock få minst hälften av den intjänade ledamotspensionen. Detta innebär att de ändå tjänar in mer pension än en vanlig arbetstagare.
Betalar inte mer än andra
Det avdrag som ingår i samordningen innebär inte att man går miste om pension som man redan har betalat in. Arbetstagarens pensionsavgift som dras av från lönen eller arvodet är samma för alla, både i arbetslivet och för lagtingsledamöter. Mellanskillnaden som ger en högre pension till de som varit lagtingsledamöter betalas med landskapets budgetmedel.
– De har inte själva betalat mer än någon annan, säger Monica Clemes.
Lagtingsledamöterna har dessutom pensionsintjäning oberoende av ålder, medan en vanlig arbetstagare i dag slutar tjäna in pension då man når 68 års ålder.
