Teaterskolans dryga 65 elever står utan ledare sedan Synnöve Westerberg sa upp sig med omedelbar verkan i onsdags.
Efter 16 år som verksamhetsledare har hon fått nog.
–Jag känner mig fruktansvärt utnyttjad av teaterföreningen. Jag har så liten lön och fruktansvärt mycket arbete, säger hon.
Synnöve Westerberg undervisar på skolan tre kvällar i veckan, sammanlagt sex timmar. För det får hon en månadslön på 600 euro. Men det är långt ifrån allt arbete som görs, säger hon. På dagarna planerar hon, skriver om pjäser, gör musik, syr och tvättar kläder. Bland annat. Och det görs oavlönat, menar hon.
–Förut har jag fått hjälp av Kappsäcksteatern. Teaterföreningen vill gärna att de hjälper mig men vi får inte använda teaterskolans lokaler utan att betala hyra. Jag får heller inte extraträna elever där som ska söka till högskolor.
Nu vill föreningen i stället slopa månadslönen och enbart betala för de timmar hon undervisar.
–Jag fick nog när brevet kom. Jag tänker inte gå ner ännu mer i lön.
–Det är oerhört synd, för jag tycker jättemycket om mina elever. Jag saknar elevkontakten något fruktansvärt bara på det här ena dygnet. Jag hoppas de får en annan ledare som, liksom jag, gör sitt bästa.
Synnöve Westerberg säger att hon fått stöd för sitt beslut från folk som tycker det är bra att hon sätter ned foten.
–Jag har jobbat helt ensam med den här skolan och har inte haft insyn i ekonomin eller någonting.
Har du och föreningen varit osams genom åren?
–Jag önskar att jag hade fått lite mera stöd och hjälp, men det har ju gått. Jag sa att jag orkar inte mera. De vädjade och sa ”Tänker du inte alls på eleverna?” ”Jo, det är just det jag gör” sa jag. Jag är den enda som tänker på eleverna, men ansvaret är teaterföreningens, inte mitt.
Har du fått förståelse för sina önskemål?
–Jag får alltid löften att nu blir annorlunda, men sen faller det tillbaka i samma spår.
Teaterföreningen inte rätt
Synnöve Westerberg ifrågasätter om teaterföreningen är rätt huvudman att driva Teaterskolan. Hon skulle hellre se en självgående teaterskola där folk kan hjälpa till för en liten penning.
Hon är också kritisk till att eleverna inte får uppträda på Stadshuset, som de fick göra när skolan startade.
–Det är inte uppmuntrande. Det finns de som gått tolv år i skolan, är duktiga och har ett brinnande intresse. Man kan inte bara nonchalera dem.
Vad ska du göra nu?
–Just nu ska jag städa och plocka bort mina papper, för jag har hela huset fullt med teatergrejer. Sen har jag Kappsäcksteatern och vi har grejer på gång. Inte slutar jag med teater på något sätt.
Du har också varit regissör för teaterföreningens uppsättningar. Är det slut med allt samarbete nu?
–Säkert från deras sida, men inte från min sida. Jag tolererar inte att de behandlar mig på det här sättet, men jag är inte hämndlysten.
Uppskattat arbete
Maria Mäntylä, teaterförfeningens ordförande, kommenterar saken så här:
–Det är en grej mellan Synnöve och teaterföreningen och något vi måste få prata om tillsammans. Det är inget vi behöver diskutera i tidningen.
Hon säger att hon känner sig ”fruktansvärt utnyttjad av föreningen”. Vad säger du om det?
–Vi har aldrig varit missnöjda med Synnöves arbete och tycker det är jättesynd att hon sagt upp sig. Man kan ha olika åsikter om allting, det hon säger får stå för henne.
–Men verksamheten kommer att fortgå. Vi tittar på de alternativa lösningar som finns och har säkert en lösning redan nästa vecka. Barnen ska inte komma i kläm på något vis.
Du säger att ni ska prata med Synnöve. Har ni hopp om att hon kommer tillbaka?
–Det är klart, finns det en lösning på problemet tar vi den till oss. Vi har ingen otalt med Synnöve, hon har gjort ett storartat jobb med teaterskolan.

Sandra Widing