Christian Wikström (Ob) anser fortfarande att avtalet skulle hävas, men i efterhand finns det saker som han känner att han borde ha gjort annorlunda.

Ni i den förra landskapsregeringen, framför allt lantrådet har sagt att ni hade mandat från Ålands folk att häva avtalet, varför prövade ni inte mandatet i lagtinget?

– Det här var i början av mandatperioden, jag kom in i regeringen efter en ganska lång regeringsbildning, man hade svårt att hitta någon som tog infrastrukturministerposten. Med det sagt så tyckte Bert Häggblom (dåvarande talmannen från Obunden samling, reds anm) att det skulle tas till lagtinget, men av någon anledning blev det inte så. Kom också ihåg att Moderat samling inte var med i diskussionerna eftersom de sagt nej till det här, så det var i princip jag och fyra Centerministrar i regeringen som hanterade frågan. Jag var en röst av fem.

Menar du att du blev överkörd av Centern?

– I det med förlikning och hur processen skulle gå vidare fick inte jag gehör över huvud taget.

Du var ändå ansvarig minister, borde du varit hårdare med att ta det till lagtinget eftersom även talman Bert Häggblom ville det?

– I efterhand kan man förstås tänka att vissa saker kunde ha gjorts bättre.

Men om du talar klarspråk, känner du nu att ärendet (hävandet av avtalet) borde ha tagits till lagtinget?

– Det hade varit bättre.

Hur involverad var du sedan in förhandlingarna med konsortiet om förlikning och uppsägning av avtalet?

– En domstolsprocess är alltid osäker och självklart har vi diskuterat risker för skadestånd, det är alltid säkrare att förlikas än att gå vidare till en domstolsprocess. Men i den frågan fick jag inte gehör. Vi borde ha förlikats och vi borde ha betalat av skadeståndet när tingsrättsdomen kom för att slippa räntorna. Men till syvende och sist är man en person av fem. Det är så demokrati fungerar. Det är lätt att vara efterklok. Vi behöver lära oss något av den här processen. Efterspelet blev fel, enligt min mening, och det ångrar jag. Man borde ha fört allvarliga diskussioner med konsortiet om en realistisk summa. Jag tror inte att någon trodde att vi skulle gå helt skadefria ur den här processen.

Hade ni diskussioner om hur man kunde ha använt färjan utan att säga upp avtalet.

– Ja, förstås, men det skulle inte ha gått. Den ät betydligt större färja än någon annan färja i skärgårdstrafiken och vi har inga färjfästen som passar. Man kan inte bara flytta färjorna hur som helst.

– Man kan inte heller ändra eller omförhandla ett avtal som man ingått. Varför skulle konsortiet vara intresserat av att förlänga avtalsstarten för att vi har tövlat med infrastrukturen? Det går inte att flytta färjan, men om det skulle ha gått, blir det en väsentlig förändring av avtalet. Man får inte ändra avtal väsentligt, det här är en konkurrensutsatt upphandling. Det betyder att nästkommande part i upphandlingen skulle ha kommit med skadeståndsanspråk till oss. Så även om vi hade omförhandlat avtalet skulle vi ha råkat på ett besvär och ett skadeståndskrav.

Vad hade ni för sakkunniga som sade att ni inte kunde använda den på andra ställen? Var det infrastrukturavdelningen?

– Ja, förstås. Det närmaste man kunde ha flyttat den till om man byggde om färjfästet, det var på linjen Åva- Osnäs där Ådan går i dag. Då gick Viggen där och Skarven var på Föglölinjen. Men om vi skulle ha byggt Västra Föglö skulle förvaltningen varit fullt upptagen med det och då skulle man inte parallellt kunnat bygga om i Åva-Osnäs. Det skulle ha blivit för mycket jobb för förvaltningen och det här är en del av problematiken. Man hastade fram elhybridfärjan. Den finns ju inte med i kortruttsplanerna, den kom in i mitten på förrförra mandatperioden. Landskapsrevisorn har också sagt att de här projekten är inte synkade, vart flyttar man Skarven om man tar in elhybriden. Det är ett väldigt stort projekt att flytta färjor när vi inte har standardiserade färjfästen.

Men är det inte konstigt att samma sakkunniga har varit till hjälp för båda ministrarna men med olika resultat?

– Det fanns ett politiskt tryck för att det elhybridfärjan skulle genomföras, det skriver landskapsrevisorn också. Nu säger man om att skadeståndet är det största haveriet i Åland historia, jag kan förstå det perspektivet, men hela den här infrastrukturplaneringen och att få skärgårdstrafiken effektiv, den var inte genomtänkt. Det skulle ha lett till en ineffektiv skärgårdstrafik som skulle ha dragit upp kostnaderna rejält.

Det pratas om att man kunde ha köpt loss den efter 15 år, använt den nånstans fram tills dess och sedan sålt den?

– I teorin, först ska vi hyra en färja, för det är det det handlar om, som är över dubbelt så dyr som Skarven, den befintliga färjan. Sen ska vi köpa loss en 15 år gammal färja, vilket betyder att fem miljoner ska indexjusteras så blir det 10 miljoner. Det är ett ofantligt slöseri med resurser. De potentiella inbesparingarna är osäkra och vi vet inte om och när de skulle inträffa. Jag tror man började i fel ända. och att Västra Föglö skulle blivit klar om man inte gått vidare med elhybridfärjan utan följt kortruttsplanen.

Hur går diskussionerna inom ditt parti, att du också blir måltavla? Borde ni skylla ifrån er mycket mer högljutt?

– Jag tror inte ålänningarna vill ha mer av den här pajkastningen., det är ganska förvirrande eftersom i princip alla ledande politiker är inblandade i den här historien på ett eller annat sätt, så jag försöker bara tala ur mitt perspektiv Jag tror vi behöver lära oss av vad som gick fel, hur ska vi annars kunna upprätta något slags förtroende för politiken igen.

Ni framställer er som ett parti som vill spara pengar, eller att pengarna ska användas till något vettigt, vad anser du med facit på hand, vad skulle varit det vettigaste att göra från det att du blev minister?

– Vi borde ha förlikats till ett skäligt belopp.

Den här vintern har visat hur skör skärgårdstrafiken är. Det blev ingen ny färja, det blev ingen tunnel, hur ska det lösas?

– Sådana här projekt har vi inte råd med. Vi behöver minska på trafiken och optimera för att ha råd med nya färjor. Så har jag resonerat hela tiden. Fokusera på huvudöarna och prioritera den trafiken. Man måste ändra hur man tänker om servicenivåer. Exempelvis behöver vi ha en linje till norra skärgården, inte två.

Angående tunnel så var alla uträkningar i tunnelkommittén baserade på Skarven, den befintliga trafiken. Jämför man med elhybridkostnaderna skulle nästan vad som helst annat blivit rimligt. Man kan inte jämföra ett gigantiskt projekt med ett annat, ett av dem blir att se bättre ut, men det betyder inte att det blir samhällsekonomiskt bättre att genomföra ett av dem. Genomgående visar det här att Åland inte kan hålla på med sådana här jätteprojekt.

Vad tror du att det vettiga är att göra nu?

– Jag har inte juridisk kunskap vad som är rimligt och skäligt att göra, men hoppas att vi betalar av skadeståndet och slipper räntekostnaderna. Det kan jag säga att jag ångrar det, jag borde ha insisterat hårdare på att vi skulle ha förlikats. Det känns inte riktigt som att det varit min fråga trots att jag varit med i regeringen och att jag varit infrastrukturminister.

Varför känns det inte som att det varit din fråga?

– Man har inte gått på min linje, jag var en minister av fem som var med och diskuterade. Centern hade egen majoritet i regeringen, jag var en ensam representant för Obunden samling.

Så fast det har varit din fråga har du inte fått bestämma?

– Jag har ansett att vi ska förlikas i den här frågan och jag tycker det är ett ganska tydligt exempel på det. Jag borde ha insisterat mer. Man pratar också om juristråd, men det är inte så att det är svart och vitt. Man vet inte hur det ska sluta när man går till domstol och det kan inte en jurist veta heller. Det är rätt att säga upp avtalet, men efterspelet blev fel och det ångrar jag.

Var du för grön när du gick med i regeringen?

– Nej, det vet jag inte. Det här efterspelet kom ju senare.