Roger Jansson (MSÅ) är mycket nöjd över att ha fått ordförandeplatsen i stadens äldreomsorgsnämnd. Han har varit aktiv i stadspolitiken sedan 1972 och tänkte inte ställa upp fler gånger.

Men äldreomsorgsfrågan i staden har inte gått framåt under den senaste perioden och därför bestämde han sig att ställa upp en gång till.

– Vi måste komma till beslut om äldreomsorgen och var vi ska bygga ett boende med fler platser. Jag kommer nu att ägna mig åt den här frågan helhjärtat.

Turerna kring äldreomsorgsfrågan har varit många under de fyra senaste åren. Nu senast i november beslöt stadsfullmäktige att inte gå vidare med planerna på en utbyggnad av Trobergshemmet. Bara den utredningen kostade 250.000 euro. Inte heller äldreomsorgsnämnden ville se en sådan lösning. Stadsfullmäktige liksom äldrerådet och demensföreningen vill att ett skilt demenscenter byggs på en helt ny plats och äldrerådet har igen lyft Mariepark som ett alternativ, ett förslag som fanns med i diskussionerna i ett tidigare skede. Det skulle i så fall kräva bland annat en stadsplaneändring. Demensföreningen å sin sida har lyft ett alternativ med ett demenscenter i Apalängen.

– Om jag förstått saken rätt så har den tidigare omsorgsnämnden velat saker, men ingen har berett frågorna tillräckligt. Om ingen bereder frågorna kommer man inte framåt. Det här är ett bekymmer, säger Roger Jansson.

Fler möten

Han säger att en första åtgärd för den nya nämnden blir att samla alla ledande personer i staden i början av februari till ett möte. Då ska man se vad som kan göras och se var man ska lägga prioriteringarna.

– Jag tänker också införa fler möten för nämnden, var tredje vecka. Det är så många ärenden att ta ställning till.

Vilket alternativ tycker du själv att staden borde gå in för?

– Det är för tidigt för mig att säga. Det finns totalt åtta till nio olika alternativ och placeringar att ta ställning till. Det är både helheter och delar, en del är i privat regi, annat handlar om samarbeten med till exempel andra kommuner. Nu måste alla alternativ gås igenom och en prioritering göras.

I staden finns i dag 120 ESB-platser och 72 av dem har klienter som på något sätt är minnessjuka.

– I hemmen finns dessutom åtskilliga minnessjuka och multisjuka, så mörkertalet är stort.

Om man kommer till beslut om placeringen för ett nytt boende och får nya platser kommer nästa stora problem, nämligen svårigheterna att rekrytera personal till äldreomsorgen. Hur ser du på den frågan?

– Det är ett problem som gäller hela Åland och som vi tillsammans med landskapsregeringen behöver få en rätsida på. Vi måste bli mer konkurrenskraftiga och locka hit folk från övriga Norden och vi behöver utbilda personal. Arbetsplatserna inom äldreomsorgen behöver vara så attraktiva att vi kan locka folk till Åland.

Hur stor del är lönerna i den problematiken?

– Lönefrågan är absolut en del i den processen, men det finns också mycket annat som vi kan använda som instrument för att locka folk att vilja bo på Åland. Vi måste nu ta ett steg i taget, vi kan inte lösa alla problem med en gång.