Förslaget till ändring av landskapsförordningen om avfall är ett komplement till lagförslaget om anpassad kommunal avfallshantering. Det innehåller bestämmelser om årliga rapporter om det insamlade kommunala avfallet och från 2025 ska kommunerna vart femte år lämna en redogörelse för uppfyllandet av återvinningsmålet, som från 2025 är 55 procent, sedan höjs till 60 procent 2030 och till 65 procent från 2035. Med återvinning avses återanvändning och materialåtervinning. Att återvinna energi ur avfall räknas inte som materialåtervinning.

I praktiken betyder det att kommunerna från årsskiftet måste föra statistik på allt kommunalt avfall som samlas in.

Kommunförbundet upprepar sin tidigare åsikt att det behövs närmare bestämmelser kring rapporteringen och ett enhetligt system för aktörernas skyldighet att delge kommunerna insamlingsstatistik. Förbundet omfattar förslaget till förordning och är positivt till flexibiliteten kring kommunsamarbeten, men vill ha ett förtydligande om producenternas ansvar.

Finströms och Saltviks utlåtanden följer i princip kommunförbundets skrivning, men Finström påpekar även att rapporteringen inte ska orsaka merarbete för kommunen.

Även Föglö omfattar förslaget och konstaterar att kommunen redan för statistik på i princip samtliga fraktioner som omfattas, men att man inte har kontroll på slutbehandlingsmetoderna för avfallet.

Mål landskapets ansvar

Också Eckerö har statistik, men framhåller att en stor del är producentansvarspliktigt avfall och att man inte kan särskilja detta så länge det saknas en producentorganisation. Eckerö anser också att det är LR:s ansvar att Åland når målsättningarna genom planering och styrning av avfallshanteringen centralt. Att ställa det kravet på enskilda kommuner skulle komplicera och fördy4ra upphandlingarna. Kommunstyrelsen föreslår därför att kommunens faktiska rimliga ansvar och begränsningar tydliggörs och beaktas i förslaget.

Producentansvaret i fokus

Kumlinge föreslår samarbete med entreprenörer för att skapa gemensam kategorisering och avstämning. Kommunen önskar vägledning i hur avfall ska kategoriseras och framhåller att mallen för avfallsrapportering innehåller oklara formuleringar.

Sund vill att LR gör en mall för avfallsplanen för att få en enhetlig struktur och efterlyser ett producentansvar för förpackningar.

Vårdö går ett steg längre och anser att förslaget till förordning står i strid med avfallslagen, eftersom det är producenterna som ska ordna och bekosta rapporter om insamling och återvinning. När en producentorganisation finns på plats kan kommunen förhandla med denna om hur rapporteringen ska skötas i samråd. Vårdö kommunstyrelse anser också att det åländska producentansvaret bör integreras med det finländska.

Svårbedömd sluthantering

Lemland-Lumparlands gemensamma bygg-miljönämnd konstaterar att LR igen påför kommunerna en ny uppgift som skapar oönskade kostnader för kommunerna. Man noterar det är svårt att avgöra vilka fraktioner och hur mycket av avfallsmängderna som går till materialåtervinning respektive energiåtervinning, samt hur en enskild kommun ska kunna påverka och få uppgifter om hur olje-, plast- och textilavfall bearbetas efter att det lämnat kommunen.

Vidare anser nämnden att det behöver klargöras hur rapporteringsansvaret ska fördelas mellan kommunerna och producentansvarsorganisationerna.

Kommunstyrelsen i Lumparland konstaterar att Lemland inte är med i Mise och att det därmed föreligger skillnader i tillämpningen mellan kommunerna.