Mjölkproducenterna på Åland har varit prövande de senaste åren. Avbytarstödet fick först sänkta anslag, för att sedan privatiseras. En uppslitande strid mellan producenterna uppstod när ett antal producenter valde att hoppa av ÅCA för att i stället sälja sin mjölk till Arla.
Förra sommarens svåra torka var kanske det hårdaste slaget. Värmen och avsaknaden av vatten gjorde att vallarna torkade bort. Behovet av att ersätta det egna ensilaget med köpt var stort, vilket ledde till att priserna steg kraftigt.
Men trots att livet som jordbrukare undan för undan blivit svårare är den åländska mjölkproduktionen i topp i landet. Pro Agria har sammanställt hur avkastningen på över 4.500 gårdar i Finland såg ut under 2018. I den konstateras att Åland är en av regionerna som klarar sig allra bäst.
Öka produktionen
På plats fem på topplistan finns Möckelgräs i Geta, som ägs och drivs av Trygve och Inger Marie Sundblom.
– Är priserna dåliga måste du försöka få ihop sista raden på plus ändå, och då måste du bli effektivare. Ett sätt för oss här på Åland är att öka produktionen per ko. På Irland, till exempel, har de halva produktionen. Men där gå korna ute och de har låga kostnader. Vi måste maximera euro per ko per år, säger Trygve Sundblom.
Han berättar att produktionen per ko i Finland de senaste tio åren har ökat med ungefär 1.000 kilo, till ett snitt runt 10.000 liter per ko och år. Trygve och Inger Marie har drivit gården i 25 år, och under den tiden utvecklingen varit ännu större.
– I fjol hade vi en snittproduktion på 11.700 liter och när vi tog över låg det kanske på 8.000 kilo per ko och år, säger Trygve.
Bakom utvecklingen ligger mer vetenskap än gemene mjökköpare nog kan tänka sig. Att utveckla de nordiska koraserna har varit en stor del i utvecklingen. det har bland annat skett genom produktionsutvecklingstävlingen Kokontrollen, som ligger till grund för topplistan.
– 70 procent av alla gårdar i Finland, 4.670 stycken, är med. Varje månad väger vi mjölken från varje ko, och varannan månad skickar vi ett prov till ett laboratorium för analys av fett- och proteinhalt.
Långsiktigt arbete
Genom Kokontrollen samlas data om alla djur, och utifrån den kan man sedan utveckla korna till att producera mer mjölk. För makarna Sundblom har det varit viktigt.
– Det är ett långsiktigt avelsarbete som ligger till grund för vårt resultat. Alla gårdar gör en avelsplan och så väjer man en bra tjur för att få bra kalvar. Sedan är det ju hur man sköter dem, miljön, fodret, säger Inger Marie Sundblom.
De har lyckats väl, vilket toppplaceringen visar. Deras 35–40 kor producerar både mycket och bra mjölk.
– EKM, energikorrigerad mjölk, det är det vi är femma på i Finland. På gårdarna producerar man mjölk, men mjölk kan innehålla 3,5 procent fett, eller 5,5. Proteinet kan variera lika mycket. Och det är fett och protein som är torrsubstansen, resten är vatten. EKM mäter egentligen hur mycket du kan göra ost, smör och mjölk av, säger Trygve.
– Om en ko mjölkar 10.000 liter på vår gård är det en sak, men det kan vara en helt annan på andra gårdar. EKM är ett sätt att jämna ut så man kan jämföra.
2018 en prövning
Att de får ett bevis för att deras jobb ger frukt i en effektiv gård med kor som ger bra mjölk säger båda är glädjande och något som lyfter humöret. Det senaste året har varit en prövning, trots det ligger flera åländska gårdar på topp 500-listan.
Hur kommer det sig att åländska jordbrukare klarar sig så bra? Även andra delar av jordbruket har ju också fina resultat.
– Jag tror att en sak är att vi är mitt emellan Finland och Sverige, vi kan plocka det bästa från båda sidor. Sedan har ju ålänningarna varit företagare. Ser du ute i skärgården så har man varit mångsysslare, och det har vi alla varit. Många, i generationen före oss, hade flera jobb. Man har varit driftig, säger Trygve Sundblom.
– Ålänningarna är ett resande folk och har alltid varit. De tar intryck från andra ställen som de tar med sig hem och gör något av det, säger Inger Marie Sundblom.
Tre dagar ledigt
Trygve och Inger Marie berättar att de hittat en privat firma som bistår med en avbytare de tre dagar i månaden de är lediga. Förutom de dagarna, en vecka på våren och en på hösten, jobbar de tillsammans på gården. Två mjölkningar per dag, varje dag.
– Korna förväntar sig samma mat och samma skötsel varje dag. Variation gillar de inte.
Hur orkar ni fortsätta trots försämrade villkor och nu senast torkan?
– Nog har det varit jobbigt många gånger, speciellt i fjol sommar. De flesta som inte har anknytning till jordbruk tyckte ju att sommaren var fantastisk. Det tyckte inte jag, säger Inger Marie och skrattar.
– Vi kände nog det båda två att man var slut efter sommaren. Kanske inte så mycket i kroppen, men i huvudet. För man funderade ju på det här hela tiden. Hur skulle man lösa det här? Kommer det inte regn snart? Ska jag slå gräset nu eller vänta? Det var ett malande hela tiden, säger Trygve.
De berättar att de har ett samarbete med tre andra gårdar där de slår vallarna tillsammans. Men för en av gårdarna blev torkan för mycket och den övergick till köttproduktion i stället.
– Så nog har det funnits stunder då man tänkt: ”fan, varför ska man hålla på med det här”. Men sedan såg vi att vi hittade en lösning.
Färre kor
De valde att minska på antalet kor. Mot normalt 10-12 djur till slakt gick 20 i fjol. Dessutom kunde de föra ett antal djur till kvighotellet i Jomala. Dessutom köpte de extra foder.
Ett av de stora problemen var ströet i ladugården. När foderbristen slog till användes halm till foder, halm som normalt sett skulle blivit till strö.
– Så vi köpte torv från Finland.
Nu hoppas makarna Sundbolm att sommaren ska bli normal, och att vallarna växer. Om ett par månader får kossorna komma ut på bete igen, och i ladugården står nästa generation högeffektiva Sundblomska kor på tillväxt. De berättar att inför sommaren har de inte plöjt upp några åkrar – allt får bli vall. De hoppas på lite regn och en bra skörd.
– Om två och en halv månad vet vi, säger Trygve Sundblom.

Jonas Bladh