När Ålands ombudsmannamyndighets verksamhetsberättelse presenterades på Itiden i Mariehamn i går var det vikarierande patient- och klientombudsman Britt Danielsson som redogjorde för patient- och klientärendena.
Även om ärendena som rör socialvården minskade 2022 jämfört med 2021 så finns det en underkategori som går i motsatt riktning.
Av de totalt 104 missnöjesärendena rör nämligen mer än hälften funktionsservice – och här har beslut avseende beviljande av personlig assistans och stöd för närståendevård legat bakom majoriteten av kontakterna.
En stor förändring inom den åländska socialvården har genomförts de senaste åren. År 2020 handhades området av alla Ålands 16 kommuner, som med undantag för vissa samarbetsavtal verkade separata från varandra. 2021 samlades sedan all socialvård utom äldreomsorgen i Kommunernas socialtjänst (KST).
Missnöjesärendena som gäller socialvården har under de här åren varierat i antal. 2021 steg de från 87 till 120 och förra året sjönk antalet till 104.
– Statistiken från före och efter KST är kanske inte helt jämförbar, då det varit olika verksamhetsförutsättningar, säger Britt Danielsson.
Fortsatt trend
Under slutet av 2021 uttryckte tjänstemän vid KST:s funktionsservice en oro för att antalet klienter de ansvarade för – 1.500 stycken – var så högt, vilket bland annat gjorde det svårt för tjänstemännen att behandla ansökningar så snabbt som de önskade. Under samma tid noterade klientombudsmannen också att missnöjesärendena såg ut att öka och att dessa handlade just om långa behandlingstider, men även om brist på information och smidighet i servicen. Det här uppmärksammade ombudsmannamyndigheten KST på genom en skrivelse.
Trots att KST sedan dess utökat personalresurserna inom funktionsservicen ökade missnöjesärendena signifikant redan från början av fjolåret.
– Samma trend fortsatte sedan, säger Britt Danielsson.
Siffran för 2022 slutade sist och slutligen på 60 missnöjesärenden inom funktionsservicen, mot strax över 20 året före.
Att KST nyligen äskade om ytterligare socialarbetartjänster anser klientombudsmannen tyder på att en del av problemet är en underdimensionering av personal, samt att de anställda nu har för många och komplicerade ärenden att handlägga.
Lönefråga
KST:s styrelseordförande Runar Karlsson (C) bekräftar bilden. Att den största ökningen av ärenden ligger inom funktionsservicen är bekymmersamt, säger han.
– Vi har förstärkt bemanningen men det finns fortfarande en puckel att övervinna.
En utmaning är att locka till sig kompetent personal. Lönefrågan är en viktig faktor både när unga väljer vad de ska studera och när utbildad personal väljer vart de ska söka sig.
– Många som ringer till KST om olika tjänster frågar vad lönen är. När de får svaret säger de ”nej, då har vi andra alternativ”.
KST:s budget ligger i dag på omkring 30 miljoner euro. Ska ytterligare resurser läggas på nyrekryteringar krävs att pengar skjuts till, säger Runar Karlsson.
– 27 miljoner finansieras av kommunerna och tre miljoner genom landskapsandelar. Ska man ha mer finansiering måste man höja skatten, eller så måste både kommunerna och landskapet prioritera om.
Han berättar att KST-styrelsen vid varje möte har upp sju-åtta rättelseyrkanden, vilket torde vara betydligt fler än de som tidigare lämnades till kommunerna.
– I till exempel Saltvik var signalerna från politikerna förr att man skulle säga mer ja än nej och försöka gå klienterna till mötes så mycket som möjligt – även om det innebar mer än vad lagen stipulerade om. Då var klienten nöjd och rättelseyrkandena få. Inom stora KST är det mer fyrkantigt, alla ska behandlas lika.
