Problemen i korsningen Storagatan-Torggatan löses inte i första hand med kraftigare belysning utan genom hur ljuset riktas.
- Den är inte speciellt mörk, men man ser dåligt, säger el- och ljusdesigner Ken Lemberg.
BELYSNING Korsningen nedanför Öhbergska backen är ökänd för olyckor på övergångsstället utanför Statens ämbetshus. I debatten har kraftigare belysning kastats fram som en lösning på problemet.
Det håller el- och ljusdesigner Ken Lemberg inte helt och hållet med om. Det är inte alls speciellt mörkt på platsen, men synförhållandena är svåra.
- Man kan skapa mörker med ljus, säger han.
För att förklara tar han en separat gång- och cykelbana utanför stadsmiljö. Om den är belyst i enlighet med vägbelysningsnormerna skapas en tunnel av ljus, men det som är utanför ljustunneln ser man dåligt.
- Ögat anpassas till ljusnivån på det ljusaste stället.
Ingen rumslighet
Han säger att problemet kan vara att det saknas rumslighet i korsningen. Belysta fasader skapar en bakgrund för att se folk på övergångsstället.
- Esplanaden ger intryck av mörk skog, där en plötsligt uppdykande människa har samma effekt som en älg som springer ut på vägen.
Ögat söker sig alltid till ljusaste partierna i synfältet. Det som är viktigast ska vara bäst upplyst.
- Silhuetter är det ögat sist börjar jobba med.
Bilens strålkastare som är riktade rakt framåt motverkar gatubelysningen i vissa situationer.
Ken Lembergs råd är att bilisterna måste lära sig vara försiktiga vid övergångsställen i mörkret.
- Fokusera på vita linjerna. Då ser man den som rör sig.

Ålandstidningen