– Det är verkligen en mötesplats och ett landmärke som fortsätter att locka många besökare, säger kultur- och fritidschef Fredrika Sundberg.

Dagens jubileumsprogram är brett. Dagtid går man efter temat ”Tillbakablickar”, och håller bland annat samtalet ”Från rysk censur och hysch-hysch till mångspråk och bebisdisco” mellan Fredrika Sundberg och Linda Wiktorsson-Lång, som skrivit stadsbibliotekets nya historik. Kvällsprogrammet heter ”Kulturens allrum” och innefattar, förutom dans- och musikframträdanden, till exempel programpunkten ”Mitt bibliotek – barn tycker till” med journalisten, författaren och vd för Ålands radio och tv Fredrik Sonck.

Att fira en så stadig institution som Stadsbiblioteket, hur gör man det?

– Vi har gjort programmet ganska spretigt med flit. Biblioteket är så mycket för så många. På kvällen pratar till exempel författaren Ralf Svenblad och dialektforskaren Eva Sundberg om den åländska dialekten, vilket spelar hur centralt språket är i biblioteket. Sedan har vi musik- och dansframträdandena, som sätter uttrycken och berättelserna i centrum, säger Fredrika Sundberg.

100-årsfirandet aktualiserar den position som stadsbiblioteket fortsätter att ta både socialt och kulturellt.

– Det är så viktigt att det finns en plats där man kan mötas utan krav. Det går lika bra att låna något som att sitta i tidningssalen, vänta på bussen eller bara vara. Det är verkligen en mötesplats och ett landmärke som fortsätter locka många besökare, säger Fredrika Sundberg.

Flyttarna inneburit vändpunkter

Stadsbibliotekets historia inleds med grundandet av Ålands lånebibliotek 1890. 1921 tog sedan Karl Gustafsson initiativ till ett allmänt bibliotek, och två år senare öppnades detta på Östra Esplanadgatan 5 med samma initiativtagare som stadsbibliotekarie. Därefter har biblioteksverksamheten flyttat tre gånger – till rådhuset 1925, till stadshuset 1939 och till Hotell Arkipelag 1973 – innan den slutligen landade i det nya och i dag kännetecknande bibliotekshuset, ritat av Arkitektbyrå Hansson & Stenius och invigt den 16 december 1989.

Flyttarna har inneburit betydande vändpunkter i bibliotekets historia, menar Fredrika Sundberg.

– Man började på Östra Esplanadgatan i ett 20 kvadratmeter stort rum, och 100 år senare är vi nu i det här fina huset som fortfarande känns modernt. Alla flyttar har inneburit en utveckling, eftersom de etablerat hur betydelsefullt det är att man verkar i ett rum som är ändamålsenligt för verksamheten.

När stadsbiblioteket öppnade 1923 skedde det inte på användarnas villkor. Det fanns 144 band i biblioteket men inget material för barn, och man hade bara öppet fyra timmar i veckan. Dessutom behövde låntagarna betala en låneavgift på tio mark per år.

– Att tillgängligheten är så stor i dag är en enorm utveckling. Biblioteket har blivit mer demokratiskt, säger Fredrika Sundberg.

Den stora digitaliseringen

En annan avgörande sväng har förstås varit den omfattande digitaliseringen. Redan några år före det nya bibliotekshusets invigning togs de första stegen mot ett digitalt bibliotekssystem, något som från och med 1989 blev en allomfattande verklighet i huset.

Sedan dess har det hänt mycket. 1994 började internet erbjudas för allmänheten – samma år som biblioteket fick en egen hemsida. 2001 introducerades den första utlåningsautomaten, och 2009 kom e-böckerna till biblioteket. I dag är e-filmerna, den digitala tidningsåtkomsten, bibliotekets wi-fi och utlåningen av surfplattor en verklighet som många vant sig vid.

– För bibliotekspersonalen har de digitala systemen inneburit en jättestor förändring. Förr kom många till biblioteket för att söka fakta, och bibliotekarierna behövde kunna söka efter den i till exempel referenslitteratur. I dag har utlåningen av facklitteraturen sjunkit eftersom folk söker fakta på egen hand. Men man måste veta att informationen är korrekt, och i den sökningen kan biblioteken fortfarande vara till hjälp – eftersom bibliotekarierna faktiskt är experter på det, säger Fredrika Sundberg.

Trots digitaliseringen bär biblioteket fortfarande på ett naturligt och analogt flöde.

– Med de digitala algoritmerna blir man loggad hela tiden. Hit kan du komma och titta fritt. En hylla leder kanske vidare till något helt nytt, och du får ett helt annat inspirationsflöde.

”Bra att göra nedslag i historien”

I samband med årets 100-årsjubileum släpps, som nämnt, en historik över stadsbibliotekets verksamhet skriven av Linda Wiktorsson-Lång. Den går i samma anda som den tidigare historiken till 75-årsjubileet.

– Den är ganska lättsam, faktalätt och bygger på intervjuer. Linda har koncentrerat sig på vissa områden i biblioteket, bland annat på barn- och Alandica-avdelningen samt medie- och informationskunnighet. En kort intervju med en låntagare som är årsbarn med biblioteket, alltså 100 år, finns också med, berättar Fredrika Sundberg.

Att göra en historik igen fastställer det faktum att biblioteket är en del av den stora samhällsutvecklingen, fortsätter hon.

– Det är bra att göra nedslag i historien och dokumentera utförligt, ur bibliotekets synvinkel. 100 år är ändå 100 år.

Om historiken blickar bakåt, hur kan man då se på stadsbiblioteket framåt – in i framtiden?

– Vare sig det gäller fack eller förströelse, och oavsett uttrycksformen, så kommer berättelsen alltid att stå i centrum i biblioteket. Dessutom är det en otroligt cirkulär plats, där du kan låna i stället för att köpa nytt, vilket är bra miljömässigt.

Mer vill Fredrika Sundberg inte sia om.

– Men det är klart att medievärlden ser annorlunda ut om bara fem år. Så det gäller för biblioteket att vara på tårna och hänga med.