Dagens foto är inte särskilt gammalt – det är enligt en anteckning på baksidan taget i september 1989 av ”GJ”. Det är således drygt 34 år sedan och bakom signaturen döljer sig möjligtvis Gunilla Jansson från Simskäla. Bilden visar författaren Anni Blomqvist i sitt hem Strömmen på Simskäla, nu ägt och förvaltat av Åland kulturstiftelse. Fotografiet har tillhört prosten Valdemar Nyman och ingår i den samling som dottern Åsa Nyman skänkt till Önningebymuseet.
Anni föddes i Simskäla i Vårdö den 7 oktober 1909 och dog där den 26 juni 1990, alltså knappt ett år efter att bilden togs. Anni som var småkusin med författaren Sally Salminen började sin författarbana som novellist och vann flera priser och utmärkelser. Hon gjorde sin romandebut 1966 med ”I stormens spår”. Mest känd är hon för sin romansvit om Stormskärs Maja som utkom 1968-1973. Förebilden till romanfiguren lär vara författarens farfars syster Maria Lovisa Mickelsdotter som ligger begravd på Föglö kyrkogård. Maria Lovisa togs som gammal från Väderskär till ett av barnens hem i Kallsö, Föglö. Där slutade hon sina dagar. Huset finns ännu kvar och kallas ”Adrians”.
Jag besökte för många år sedan författarhemmet Strömmen i Simskäla. Det var med en högtidlig känsla jag steg in i byggnaden där Anni bott med sin make Valter Blomqvist och sina två söner, Tommy och Bengt. Hon förlorade dem alla – havet tog först Valter och Tommy under en fiskefärd 1961 och Bengt omkom i en båtolycka 1987. Anni Blomqvists första bok handlar just om den första förlusten, och är enligt min mening den starkaste av alla Annis böcker. Tyvärr var det med en bitter eftersmak jag lämnade Strömmen. Den guidade visningen i författarhemmet innehöll förklenande omdömen om både Annis författarskap och person. Det kändes minst sagt märkligt och frånstötande att i Annis eget hem få höra sådant.
Nu har Maja-sviten genom den nya filminspelningen fått förnyad aktualitet, och böckerna ges 2024 ut i en nyutgåva. Som etnolog läser jag alltid kritiskt böcker om gamla tider, men i Anni Blomqvists författarskap hittar man knappast ett enda fel när det gäller seder och bruk, traditioner och liknande. En detalj förundrar mig dock i Majaböckerna och det gäller slakten av Majas älskade ko Tulpana som efter att ha brutit benet måste avlivas. Anni beskriver Majas vånda då kon ska tas av daga med slag (med en slägga) i huvudet. Det var dock en slaktmetod som inte användes på den tiden, utan man skar halsen av djuret och tömde omedelbart kroppen på blodet – enligt samma princip som dagens halalslakt bland muslimerna. Detta visste med säkerhet Anni, men den ålderdomliga slaktmetoden kanske hon tyckte var alltför brutal för att beskrivas?
Författarhemmet Strömmen i Simskäla kommer säkert att få ett ökat antal besökare om den nya filmen slår igenom. De som sett den på förhandsvisningarna verkar i alla fall vara lyriska över resultatet. Kanske det också är dags att läsa om Majaböckerna?!
Kjell Ekström
