Finns det ord som vi på Åland betraktar som åländska, men som lika naturligt finns på andra håll i Norden? Och kan orden till och med visa hur vi i Norden hör ihop? Det är frågeställningar som aktualiseras i Ralf Svenblads och Amanda Valkonens utställning i samarbete med Nordens institut på Åland (Nipå).
Ralf Svenblad, som skrivit en rad böcker om åländska ord, presenterar i utställningen flera mer eller mindre kända ord och uttryck, och berättar dessutom om hur de används på andra håll. Amanda Valkonen, en frilansade illustratör och formgivare som nyligen flyttat tillbaka till Åland, har i sin tur väckt orden till liv genom sina illustrationer.
För Amanda Valkonen, som tillhör en yngre generation än Ralf Svenblad, var många av orden helt nya.
– Orden som presenteras här är av ganska olika karaktär, konstaterar hon.
Inte bara på Åland
Bilderna har hon skapat i Photoshop på en stor ritplatta och illustrationerna bär, med sina inslag från naturen, drag från folkkonsten.
Vissa bildliga utryck, som ”gåra i sig”, det vill säga proppa i sig en myckenhet mat, har varit lätta att illustrera, säger Amanda Valkonen. I det fallet har hon skapat en pojke som måkar i sig varm korv med bröd. Ralf Svenblads text berättar att ”går” är ett gammalt ord för orenheter av olika slag. På åländska kan man också ”gåra ner sig”, det vill säga smutsa ner sig. Ordet finns, i vissa varianter, också i västsvenska dialekter och kan också spåras tillbaka till fornisländskan.
I utställningen ingår också det lilla impopulära kvalstret som i rikssvenskan benämns fästing, och som på Åland kallas för skogsbässe, flåt eller skogsflåt. Flåt eller, som man säger i Sverige och Norge – flått, delar enligt Ralf Svenblad ursprung med ordet flat – vilket råkar vara den form skogsbässarna har innan de sugit i sig blod.
Att jåla
En större utmaning för illustratören var att bildsätta det på Åland så allmänt förekommande ”jåla” – som är ett uttryck för att någon pratar strunt, är barnslig eller tramsar.
– Det kan användas på så många olika sätt. När jag hörde med folk i min omgivning sade de att jåla är när någon ”håller på”.
Ralf Svenblad konstaterar i sin text till bilden att det här är ett ord som ålänningarna nog gärna skulle säga att är unikt för just vårt språkbruk – men han vet att berätta att det faktiskt också används av värmlänningar och dessutom förekommer i flera norska dialekter.  
Men hur kommer det sig då att ”åländska” ord finns även på andra håll? Förklaringen är oftast att det rör sig om gamla nordiska ord som med tiden försvunnit ur standardsvenskan, samtidigt som de i någon form finns kvar på Åland och på vissa håll i Svenskfinland och i våra grannländer.
Utställningen arrangeras i samband med Nordiska litteraturveckan, men öppnar med vernissage redan på tisdag. Utställningen pågår sedan till den 16 december.