Kulturhändelsen konstrundan, som arrangeras i hela Finland via Konstsamfundet och Svenska kulturfonden, växer också på Åland för varje år. De deltagande ateljéerna och konstnärerna var välbesökta under lördagen, men tidigt på söndagsförmiddagen, när Ålandstidningen gjorde några nedslag, hade ruljansen inte riktigt kommit i gång.
– Men det brukar bli bättre fart utåt eftermiddagen, säger glaskonstnären Ritva Saloranta på Kulturfabriken.
Nytt för i år, bland flertalet konstnärer, var Ukrainainspirerade verk med ett fredsbudskap. Ritva Saloranta visar bland annat upp sina fredsduvor i glas.
– De är tillverkade av glasrester som jag smälter i ugnen, säger hon.
Tanken bakom fredsduvorna, som har ett visst inslag av rovfågel, är att spegla det osäkra fredsläget i Europa och framför allt i Ukraina.
– Jag ville inte göra helt traditionella fredsduvor av just den anledningen.
Konstrundan
Under en helg i september öppnar professionella konstnärer, konsthantverkare och formgivare i hela Finland dörrarna till sina ateljéer och verkstäder för allmänheten.
Det centrala målet är att skapa möten mellan aktörerna i konstbranschen och besökarna.
Evenemanget är kostnadsfritt för både besökare och deltagare.
Den första landsomfattande konstrundan ordnades 2008 som en del av Svenska kulturfondens 100-årsjubileumsprogram.
2021 deltog nästan 500 konstnärer i evenemanget och presenterade sina alster för allmänheten
Källa: Konstrundan
Konsten i modersmjölken
Catja Barck är nykomling i konstrundesammanhang, men som konstnär är hon ingen duvunge. Man kan hävda att hon har konsten i blodet eftersom hennes mamma, Tiina Barck, är en målande grafiker som har utövat yrket under dotterns hela livstid.
– Jag lyckades locka med henne i år, säger Tiina Barck.
Catja Barck använder sig av många olika tekniker och sysslar med såväl grafik, keramik, konsthantverk, måleri som skulptur och textilkonst.
– Jag gick Folkhögskolans tvååriga konstlinje och visar nu upp vissa alster från den tiden.
Ett sådant exempel är en torso i keramik, bränd i rakuugn. Rakutekniken är en 500 år gammal japansk keramikbränningsteknik.
– Leran krackelerar på ett spännande och oförutsägbart sätt när den kommer ut ur rakuugnen och in i den omgivande luften, säger hon.
Torson är tillverkad med en gammal skyltdockas överdel som modell, och den består av hela tio kilo lera.
– Men nu ser ju ingen riktigt ut som en skyltdocka i verkligheten, så jag har byggt på med extra lera här och där på torson, säger Catja Barck.
Naturens symmetri inspirerar
På andra sidan viken, ungefär tvärsöver från Kulturfabriken sett, finns Ateljé Klo – målaren och visuella konstnären Carolina Sundelins inspirations- och arbetsställe. Hon har studerat på konstakademin i holländska Haag och varit bildkonstnär i mer än 20 år.
– Jag inspireras främst av den åländska och nordiska naturen och målar mest med olja på duk, säger hon.
Den pittoreska och fristående ateljébyggnaden på gården är fylld till brädden av hennes verk – en hel del med naturmotiv, men också tavlor föreställande bland annat arkitekturdetaljer. I staffliet just nu står en stor tavla i de ukrainska färgerna fastspänd.
–Det är ett pågående arbete vars inspiration kommer från kriget, säger hon.
När den väl är färdig, vilket tar uppemot en månads fulltidsarbete i anspråk, ska tavlan säljas till högstbjudande och pengarna doneras till förmån för Ukraina och ukrainarna.
– Men det återstår ett par veckors arbete ännu.
Du målar mest i olja, betyder det att du alltid har flera verk i gång samtidigt?
– Ja, så är det. I och med att oljefärgen torkar väldigt långsamt behöver jag arbeta med minst två tavlor samtidigt, i omgångar.
Jag ser många tavlor föreställande olika bär, vasstrån och blommor. Berätta om tanken bakom valet av motiv?
– Jag och min ateljé är omgivna av vass, och jag tycker om det estetiska i bärens runda former och växtrikets symmetri. Det är former som de flesta människor känner väl igen.
