Det är drygt ett år sedan Linus Johnsson debuterade under pseudonymen Hellx, det fiktiva death metalband i vilket han står för allt musikskapande helt själv.

– Det enda som är programmerat är trummor, för det har jag inte plats med hemma, säger han.

Debutalbumet ”Ritual of Deceased Reality” som släpptes i april förra året är inom death metalgenren och består av elva låtar i olika tempon: vissa rasande, nästan ursinniga, och andra lugna, mer nedtonade.

Hur kom Hellx till?

– Jag har alltid velat starta ett metalband som spelar tung musik. Jag är själv uppvuxen med sådan musik men jag har haft svårt att hitta någon med samma intresse och musiksmak. Så jag bestämde mig gör att göra ett helt eget album. För tillfället är det ett enmansprojekt, men jag hoppas på att vid något skede hitta någon som kan fylla i platserna.

Släppt flera album under pseudonym

Att prata med Linus Johnsson är lite som att lyssna till ett välskrivet tal. Han är välartikulerad, svarar rappt och utförligt på alla frågor.

Hur kom du in i musiken från första början?

– Jag har haft en underton av musik i hela min uppväxt. Min far har berättat att när jag var liten och vi firade jul hos några släktingar som hade ett stort piano, brukade jag gå till det och sätta mig och trycka på tangenterna. Han sa att det inte lät helt förjävligt ändå, jag hade någon sorts musikalisk känsla redan då. Jag var kanske två, tre år gammal.

Sin första elgitarr fick han som 12-åring, men det dröjde innan intresset för spelandet blossade upp.

– Jag spelade inte på den alls, den bara satt i mitt rum i ett, två år. Mitt i allt en kväll tänkte jag: ”Men vad fan, nu kör vi”. Och så övade och övade och övade jag. Jag satt dag in och dag ut och spelade. Jag fick någon sorts inspiration och bara kickade i gång. Sedan gick jag med i Ålands musikinstitut och blev årets gitarrist 2021.

Hur ser processen bakom musikskapandet ut?

– Jag får oftast en idé på ett riff, ett gitarrmoment i låten som jag utgår från. Eftersom jag är gitarrist och har varit det länge nu så kommer det mest naturligt. Ofta kommer trummorna direkt efter, då får man en lite bättre helhetsbild på hur det kommer låta. Trummorna gör ju väldigt mycket för riffet. Efter det brukar jag gå till basen, bara för att få ut lite fyllnad i låten. Det som jag oftast har svårt med är att komma på texten. Den tar mest tid.

– Jag har släppt fem, sex album under andra pseudonymer också och det brukar ta runt två, tre månader att göra ett album. Det är skola och allt annat som är i vägen.

Mörka låttexter

Han berättar att han tidigare spelat i ett flertal olika band och även blivit tillfrågad att gå med i ett annat åländskt rockband, men tackat nej på grund av tidsbrist.

Varför har du satsat på just death metal?

– Jag kom in till den sortens musik för kanske ett och ett halvt år sedan, så det är ganska nytt. Jag fick väldigt mycket inspiration från ett band som heter Dying Fetus. De är en gimmick, de skriver om jätte-, jättegrova saker men är teddybjörnar i verkligheten. Deras låtar var en stor inspiration för mig.

Vad handlar dina låttexter om?

– Jag försöker gå så långt över gränsen som det bara går. De handlar mycket om hur man ska hantera sig själv i sina mörkaste dagar. Också mycket om rent helvete som man går igenom. Jag har en låt som heter ”Execution in Hell”, att bli avrättad i helvetet: det är så illa att man präglas av död även efter att man har dött.

Hur beskriver du din musik?

– Den är inte för alla. Jag skulle säga att den är mörk och tung, med betoning på tung. Mycket gitarr och bastrumma. Om man gillar att lyssna på mer ”vanlig” rock, då är det här inget för dig.

Ditt album ”Ritual of Deceased Reality” har en del hårda låtar, som ”Bury the Burden” och några lite lugnare som ”Nothing Felt” och ”Tenebrarum”.

– ”Nothing Felt” är introlåten till albumet. ”Nothing felt”, man känner ingenting, och det tycker jag också man hör på själva soundet: det är bara det ambienta, regnet och åskan och en gitarr som inte gör något, den är bara helt ren och det är dystert. Så kan man kanske känna sig efter att man varit med om något fruktansvärt. Det är vad jag försöker förmedla med den låten, en känsla. Också med hela albumet, det är liksom en känsla.

En ny singel av Hellx, det är vad man kan förvänta sig av Linus Johnsson den närmsta tiden.

– Jag har haft lite uppehåll i snart ett år nu och hållit på med annat. Men jag fick inspiration till att börja igen här för någon månad sedan, innan jag ryckte in i militären började jag på ett projekt. Sedan har det stagnerat lite för jag har fokuserat på det militära. Men jag har en längre ledighet snart och då ska jag fortsätta på låten. Jag ska försöka bli klar med singeln någon gång i april eller maj. Jag vill verkligen säkerställa att den blir bra.

– Och så har jag ett till projekt på gång.

Vill du avslöja något om det?

– Det är samma tema, arbetsnamnet för tillfället är Dark Throne. Men det har jag inte bestämt mig helt för än.

Hellx finns tillgänglig på de flesta populära musikstreamingtjänster.