Genom sin högljudda ”partymusik av yttersta sort” gjorde sig Willycranes (som de första åren hette Spud) ett namn i den åländska musikvärlden på 90-talet. Genom åren har de gett hundratals livespelningar, framför allt på Åland men även i till exempel Stockholm och Helsingfors. De allra flesta spelningar satte de upp själva. Gärna på otippade platser, så som i Åland Posts lunchrum.

– Det finns få ställen på Åland som vi inte har spelat på, säger gitarristen Johnny Nordman.

– Vi var hungriga på den tiden. Vi ville så gärna spela, så om ingen frågade oss letade vi upp våra egna spelningar, säger basisten Malle Mansén.

Firar 30 år

På juldagen 2014 gav Willycranes sin sista spelning, på Dinos i Mariehamn. Därefter gick bandmedlemmarna åt olika håll, och en 20-årig era som rockstjärnor tog slut. Trodde de, i alla fall.

I april 2024 återförenades bandet för en intervju med Fredrik Rosenqvist inför hans bok ”Grunge, growl och gitarrpop” om det åländska 90-talets rockscen. Under intervjun fick de frågan om de ville spela på bokens releasefest på Kino den 2 november.

– Vi tänkte: vad fan, varför inte? säger Nicke Söderström, sångare och gitarrist, och fortsätter:

– Det är dessutom vårt 30-års jubileum i år, så när vi ändå fick frågan tänkte vi att en comeback kunde vara ett kul sätt att fira.

När Ålandstidningen träffar Willycranes i deras gamla replokal i Lemland har de hunnit repa inför spelningen tre-fyra gånger. Den första gången var de ringrostiga, berättar de, men det mesta visade sig sitta i muskelminnet.

– Däremot har vi inte konditionen med oss längre. Vi spelar så långsamt att vi inte vet hur många låtar vi kommer hinna med på spelningen, skrattar trummisen Dick Jakobsson.

Musiken dånar ut på gatan när basen och trummorna drar i gång, och någon dålig kondition märks i alla fall inte av på energin. När Willycranes spelar är det tydligt att återföreningen inte bara inneburit att återförenas som band, utan också som vänner.

– Vi har inte träffats så mycket sedan vi lade av eftersom alla haft fullt upp med sitt. Att repa har alltid varit vårt sätt att samlas, säger Johnny Nordman.

Fler återföreningar

På 90-talsfesten återförenas även tre andra åländska 90-talsband: Facedrill, Contamination of Expressions och Zadkin.

Willycranes ser fram emot att få äntra scenen igen, kanske extra mycket på Kino eftersom det i princip är den enda scenen på Åland de inte har spelat på. Men de ser också fram emot att få höra de andra banden spela.

– Det ska bli intressant att höra hur alla låter efter så här lång tid, säger Nicke Söderström.

Vilka låtar kommer ni att bjuda på?

– De vi kan, säger Malle Mansén och skrattar.

– Vi har faktiskt hittat massa gamla låttexter i lådorna här i replokalen, men tyvärr kommer ingen av oss ihåg hur låtarna går. Vi har ingen aning hur vi tänkte när vi skrev dem. Så ja: svaret är de vi kommer ihåg, säger Nicke Söderström.

Blir det fler spelningar efter Kino?

– Kanske, om någon fixar en spelning åt oss. Vi är för gamla nu för att fixa våra egna spelningar, säger Malle Mansén.