Librettot i Tosca är baserat på franske dramatikern Victorien Sardous pjäs La Tosca. Musiken är skriven av Guiseppe Puccini och operan hade premiär i Rom i januari år 1900. Tosca blev omedelbart en stor succé och har sedan dess fortsatt sitt segertåg över världen.

Det är stort att på Åland få se denna vackra, känslosamma och dramatiska opera. Den flytande utescenen i Stallhalla är nu omvandlad till 1800-talets Rom där en vit madonnastaty markerar kyrkans närvaro i handlingen. I första akten möter vi Floria Tosca spelad av tyska Magdalena Hinterdobler och Mario Cavaradossi spelad av åländske Dan Karlström. De två är ett kärlekspar som gestaltar stora känslor som slutligen leder dem in i katastrofen. Svartsjuka och narrspel smyger sig in i handlingen och kärleken sätts på prov. Ondska och godhet ställs mot varandra men för de utsatta lever hoppet om seger. Också den besatta kärleken, besläktad med hat, har sin plats i handlingen där den intrikate polischefen Scarpia planerar sin bestraffning åt Cavaradossi.

Ålands operafestival sätter för första gången upp en opera på Åland och man har lyckats få med sångare i hög internationell klass. Det finns också ett antal ålänningar med som sångare, skådespelare och statister. Ålänningen Björn Blomqvist spelar prästen Sakrestano vilket är en lyckad rollbesättning. Björn ger kraft och pondus i rollen och sången ligger riktigt bra i hans basläge. Tenoren Christian Juslin gör Spoletta, som inte är en stor sångroll men spelar karaktären tydligt och distinkt. Unga Elin Karlström har ju åländska rötter och hennes korta framträdande som herde var ljuvligt vackert.

Men det är huvudrollsinnehavaren, tenoren Dan Karlström som glänser mest av de åländska sångarna. Här möter vi en Karlström med stark röst som förmedlar besatthet och passion i sköna toner. Dan var mycket övertygande i sin roll. Han sjunger mot den sanslöst briljerande sopranen Magdalena Hinterdobler. I den kända arian Vissi d’arte vissi d’amor berör hon stort med sin friska och lyriska röst. Stark prestation gjorde också basen Tuomas Pursio som Scarpia. Ålands Festspelsorkester spelade på topp och Maria Antmans scenografi var som vanligt både spännande och smart. Marjo Haapasalos dräkter passade fint in i sceneriet.

Ljud och teknik är ofta svårt att få till på utescener men överlag lät det mycket bra. Det blev dock stor obalans mellan orkester, solister och kör vid det korta tillfället som kören medverkande. Synd! Eftersom Tosca är på italienska så visades texten på skärm men textningen upphörde emellanåt i första akten. Dock störde det inte förståelsen av handlingen nämnvärt.

Det var överlag en stor musikupplevelse att se Tosca på Stallhalla men jag insåg också att det finns problem med utomhusscener. Det började småregna i slutet av operan, och då mörkret föll blev det allt kyligare ute. De flesta hade utrustning för eventuellt regn men man var ändå utkyld efteråt. Stallhallas flytande scen är magiskt fin med det gröna vattnet och stora berget bakom då vädret är varmt och torrt. Men man har svårare som publik att njuta fullt ut vid dåligt väder. Jag tror ändå att de flesta tyckte att det blev en fin musikupplevelse.

Eivor Lindström