När Åland fyller 100 sätter Teater Alandica upp Djävulsdansen i Skarpans, en opera i två akter.

Den kända sägnen om en prästfru som dansar på bal med djävulen har dramatiserats tidigare på Åland – men aldrig som opera.

– Det är ett helt annan utformning med nytt manus och nyskriven musik, säger regissören Robert Liewendahl.

– Och ett helt nytt slut på sägnen, avslöjar librettoförfattaren Richard Bark, teater- och litteraturforskare som under 40 år var operachef och konstnärlig ledare vid Ystadoperan.

Musiken har skapats av tonsättaren Daniel Hjorth, som undervisar vid Musikhögskolan i Malmö och bland annat har skrivit verk för Sveriges Radios symfoniorkester, Stockholms stadsteater och Dramaten. Daniel Hjorth säger att musiken är lätt att ta till sig.

– Musiken i sig är handlingen, det handlar om dans, rytm och lust. Jag har njutit väldigt mycket av att göra den här musiken, säger han och fortsätter:

– Det finns ett intervall inom musiken som kallas för djävulsintervallet, förr i tiden var det förbjudet att användas i kyrkan. Det har jag använt väldigt mycket genom hela operan.

Danska Jon Hoff koreograferar

Dansen genomsyrar hela uppsättningen och den här gången vill man hitta ett helt nytt sätt att göra det på. Den danska dansaren och koreografen Jon Hoff har anlitats till uppdraget. Jon Hoff lägger stor vikt vid musikalitet, klassiska rörelsemönster och rytmisk repetition.

Scenerna utspelar sig under år 1842 i åländska miljöer, som Saltviks prästgård och Hammarlands prästgård. Scenografen Eva-Jo Hancock berättar att hon kommer att jobba mycket med ljus och projiceringar i scenbilden.

– Scenerna är färgkodade och utgår ifrån känslan i scenen. Från skir, grön förväntan, till färgstark passion, säger hon.

Lena Andersson och Gunilla Nilsson ansvarar för kostymerna och har studerat biedermeierstilen som gällde i mitten av 1800-talet.

– Det finns bilder av historiska personer från den tiden. Men det ska också vara kostym som går att dansa i. För kvinnorna är det krinoliner och stora kjolar, det är många meter tyg, säger Gunilla Nilsson.

Smink och frisyrer skapas av Tiina Aura och Fredrika Sjölund-Löfroth.

– Kvinnorna på den här tiden skulle ha nästan genomskinlig hy. Allt det fina satt i håret och modet var skruvlockar, säger Tiina Aura.

Även när det kommer till rollbesättningen har erfarna skådespelare och sångare valts ut.

– Jag är så glad över sångarna, det är en otroligt fin ensemble, säger musikskaparen Daniel Hjorth.

Den åländska sopranen Sofie Asplund, som vanligtvis uppträder på Göteborgsoperan och sågs i operan Lisbeta förra året, spelar huvudrollen som prästfru.

– Det ska bli spännande. Min karaktär utvecklas och det händer väldigt mycket på resan. Hon går igenom en frigörelseprocess. Dansen blir en spännande utmaning, det var länge sedan jag dansade mycket, säger hon.

Asplunds motspelare Joa Helgesson är utbildad på Operahögskolan i Stockholm, och har sjungit i över 40 roller främst i Sverige och Tyskland.

– Det ska bli roligt att spela en elegant figur för ovanlighetens skull, mina senaste roller har varit onda. Det här är mer glädje och energi. Om regissören vill att jag ska prata åländska får jag gå en kurs hos Sofie och lära mig säga ”inga”, säger han.

Ond spelar dock åländske Philip Björkqvist, som examinerades från Operahögskolan i Stockholm 2017.

– Jag har låg mansröst och är van att spela den onda. Det är spännande roller att ta sig an, det är ofta drivande karaktärer i spelet, säger han.

Den åländske sångaren Christian Juslin, med en internationell operakarriär, spelar Sofie Asplunds make, prästen Sipelius.

– Det är första gången jag spelar präst. Musiken är högklassig, smart och bra komponerad, säger han.

Plats i kören

Publiken kommer också att få njuta av en full orkester och en stor kör.

– Kören föreställer åländska damer och herrar, i bland sjunger de på scenen och i bland bakom, säger Robert Liewendahl.

Kören är ännu inte helt fulltalig.

– Män mottages med tacksamhet, främst basar, säger Sanna Boman.

Djävulsdansen i Skarpans har premiär den 10 juni på Alandica kultur och kongress, och spelas i fem föreställningar.