Ett 30-tal dansare deltar i workshoppen, som pågår flera timmar under onsdagseftermiddagen och -kvällen.
– Det är även en kickoff för våra tävlingsdansare i stilen disco, säger Erica Dunder.
Lärarna är stjärnor inom grenen. Som duo har systrarna Miise och Mette Palkoranta vunnit FM tre år i rad. De kom fyra i EM i år. Och Mette Palkoranta tog som solodansare hem förstaplatsen i VM i disco freestyle.
– Det är en stor ära att få ha dem här i vår lokal. Vi såg dem för första gången i FM ifjol och blev helt betagna, säger Erica Dunder.
Teknikklassen pågår som bäst när Ålandstidningen besöker workshoppen.
– Det är allt från höga v-hopp till kickar till nästippen och ”legspin”. Eller spagatpiruetter som de kallar det för.
”En fartfylld gren”
Den här träningen är för dem som redan har, eller snart ska få, tävlingserfarenhet. I salen är koncentrationen stor när Miisa och Mette Palkoanta visar en ny kombination av övningar.
– De är härliga, säger Miisa Palkoranta om de åländska dansarna när det blivit dags för en paus.
– Man ser att de vill utvecklas. Det är det bästa, att få jobba med ungdomar som vill lära sig och som tar det på allvar, säger hon.
– Och så hejar de på varandra, säger Mette Palkoranta.
Själva fokuserar de nu på FM i april och på EM och VM senare i år. Att hela tiden utvecklas och bli ännu bättre dansare driver dem.
Varför fastnade ni för just disco?
– Det är en fartfylld gren. Jag blev fascinerad redan vid den första lektionen, säger Miisa Palkoranta.
Roligt med hoppen
Det höga tempot i den här dansformen är något som många av de åländska dansarna gillar. Men det är också en av svårigheterna.
– Det är svårt att hinna komma ut i alla rörelser, säger Vanja Westerlund.
Vighet och flexibilitet är en annan utmaning, säger Emilia Örblom.
Juni Hallén och Sara Mattsson säger att musiken bidrar till att göra discostilen rolig.
– Man blir taggad av den. Och så är det roligt att göra olika hopp, säger Sara Mattsson.
– Det är ett brett spektrum av hopp, fina steg och snabbhet, säger Junie Hallén.
Dessutom är tävlingsdräkterna något alldeles extra.
– Man känner sig fin i dem, säger Julia Eriksson.
