20-25 remisser för fertilitetsbehandlingar skrivs årligen vid Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS), behandlingarna kostar i genomsnitt 7.500 euro per par, men från och med nu är det inte längre nödvändigt att vara i ett parförhållande för att ha rätt till behandlingsformen.
– Vi vill hitta ett regelverk som inte diskriminerar någon, säger styrelsens ordförande, Wille Valve.
Kriteriet för par att få behandlingen är att relationen ska ha pågått i minst två år, paren ska vara i ett samboförhållande, eller gifta. ÅHS sätter också en övre åldersgräns på 40 år för kvinnan som ska bära barnet, och för dennes partner ligger gränsen på 55 år. Den undre åldersgränsen bedöms individuellt för varje sökande, men ett minimikrav är att den sökande har uppnått 18 års ålder.
Nytt i riktlinjerna för fertilitetsbehandlingar är också att kvinnor med sjukdomar som kan påverka en framtida fertilitet, ska erbjudas möjligheten att spara könsceller för framtiden, detta efter en medicinsk bedömning.
Frågan har ju varit het inom ÅHS i mer än ett decennium, varför kom ni äntligen till skott?
– För att styrelsen vill ta bort alla återstående former av diskriminering, och sådant som kan tolkas som diskriminering i förhållande till grundlagen. Lyckligtvis hade den tidigare chefsläkaren Janek Frantzén tid att göra en enkel och begriplig beredning och ett regelverk som inte diskriminerar.
En fråga som skapade mycket diskussion inom ÅHS styrelse var förslaget att kvinnor i en parrelation samt ensamstående kvinnor först måste genomgå tre försök i privat regi, för att godkännas för offentligt finansierad infertilitetsbehandling. De tre försöken kunde, enligt förslaget, jämföras med ett års ofrivillig barnlöshet i en parrelation mellan en man och en kvinna.
– Men efter långa diskussioner slopade vi den punkten. Syftet med punkten är vällovligt, men det blir ett konstruerat sätt att skapa likabehandling på. Nu gäller samma regler för såväl heteropar, kvinnopar som för ensamstående kvinnor.
Väntar ingen rusning
Wille Valve menar ändå att det alltid kommer att finnas ett visst mått av diskriminering i frågan.
– Det finns exempelvis åldersgränser, men dessa bedömer vi som medicinskt motiverade.
Men gäller ettårsregeln fortfarande för par mellan en man och en kvinna?
– Ja, där gäller ett års ofrivillig barnlöshet fortfarande. Att kvinnopar inte behöver den perioden kan förvisso ses som en positiv särbehandling, men kvinnopar kan inte förutsättas försöka i ett år av biologiska orsaker. Den barnlösheten är per definition ofrivillig och vi anser att det blir mest likabehandling på det här viset.
Varför har det dröjt ända till 2022 att ta det här beslutet i ÅHS- styrelsen?
– Det handlar kort sagt om två orsaker. Det har varit en brist på beredande tjänstemän och vi har gått igenom en pandemi som har gjort att andra frågor har prioriterats.
Hur många nya behandlingar räknar ÅHS med att det nya regelverket kan leda till per år?
– Det är väldigt svårt att uppskatta, men beräkningsgrunden visar att en ökning med upp till 12 par, eller ensamstående, per år skulle ge en kostnadsökning med upp till 90.000 euro. Personligen tror jag inte att det blir någon rusning, men det är naturligtvis svårt att sia om.