Dick Gustafsson i Ulfsby, Jomala beslutade i augusti att lägga ner all sin djurverksamhet och sitt jordbruk. Nästan alla hans tusentals djur, får och highland cattle-kor, är förda till slakt och har lämnat de upp mot 700 skiften de betat på runt landskapet.

– Det blev väldigt abrupt. Det är aldrig optimalt att sluta, men i det här sammanhanget fanns ingen planering utan det var ren självbevarelsedrift, säger han.

Orsaken är att han i flera år känt sig motarbetad av myndigheterna, framför allt har han saknat en dialog.

– Vi har samma arbetsredskap – regelverket – som vi ska lyda under. Finns olika åsikter om tolkningen måste det ju finnas en dialog där vi kan mötas så båda parter är mer eller mindre nöjda. Jag tror ju att alla vill ha det här; öppna landskap och en levande landsbygd, varför skulle vi annars ha stödsystem, CAP-avtal och så vidare?

Dick Gustafsson har genom åren många gånger varit oenig med de beslut myndigheterna fattat om hans verksamhet, ibland har han besvärat sig till Ålands förvaltningsdomstol. Ett av hans besvär mot övervakningarna fick han vänta sex år på att skulle behandlas, på tisdagsmorgonen fick han ett delbeslut som inte var till hans favör.

– Det finns noll förståelse för min verksamhet, det har varit en väldigt lång period att vänta när man går med levande varelser.

Han ger flera exempel på där landskapsregeringens och länsstyrelsens tjänstemän tolkat regelverket på ett helt annat sätt än han. Och berättar om avslag som saknat tydliga motiveringar.

– En gång fick jag avslag på grund av ”gammalt gräs”. Men vad innebär det, hur ska man förstå det utan förklaring? Om man får en motivering om varför man inte ska få inkomst behöver det vara utförligare. Har man som tjänsteman en åsikt anser jag att då måste du också förklara så att de du vill att ska lyda förstår den, det kan du inte göra i efterhand. Om inte jag begripit vad det är måste jag få en ärlig chans att förstå det i stället för att få reprimander direkt. Jordbruksregelverket är det arbetsredskap jag och myndigheten har, men terminologin i arbetsredskapet måste man vara överens om och förstå.

Psykologisk situation

Regelverket är inte svårtolkat, anser Dick Gustafsson. Som han ser det kan vem som helst i Finland vara jordbrukare bara man har tre hektar mark.

– Men läser du samma text och tolkar det annorlunda kan inte en människa uppfylla kraven.

Han anser att en djurhållare eller jordbrukare är väldigt ensam och får en utsatt position vid kontroller från myndigheterna.

– Vid en kontroll kommer det tjänstemän, oftast minst två. Det blir en psykologisk situation där det kommer folk utifrån med stor makt och du hamnar direkt i underläge. Där skulle det vara bra om ÅPF (Ålands producentförbud) eller SLC (Svenska lantbruksproducenternas centralförbund) vore en huvudorganisation som hjälpte till med det praktiska för gräsrotsrörelsen med en person som skulle stöda jordbrukaren vid kontrollen.

För kontroller behövs, menar Dick Gustafsson.

– Det är klart de ska finnas, det är inte fråga om annat. Ingen som sysslar med det här skulle medvetet fuska eller kringgå regelverket för stöd, det handlar inte om stora summor även om det bidrar till 70 procent av inkomsterna.

Gemensamt intresse

Han anger problemen han haft med myndigheterna som grundorsaken till att han slutar, även om det också handlar om ekonomi.

– Men det ena har gett det andra. Nu när jag ska reglera mina skulder säljer jag ganska mycket och det finns de som tror jag gått i konkurs. Andra tror jag slutar för att jag haft problem med djuren och kritiken från allmänheten. Visst har folk varit irriterade på mig, men det har jag full förståelse för att händer, det är inte grundorsaken till att jag slutar.

Vad blev droppen?
– Någon slags självbevarelsedrift. Det är inte roligt att arbeta, jag känner mig inte säker och är rädd hela tiden för att få mer skit. Det finns ingen respekt för det jag gör, säger Dick Gustafsson.

Han säger att andra jordbrukare ringt till honom med liknande problem som han upplevt.

– Men de är väl inte lika obstinata som jag utan böjer sig och går inte vidare till förvaltningsdomstolen, för det kostar. I början gjorde jag likadant, jag tyckte inte besluten var rätt enligt regelverket men tyckte inte det var värt att gå vidare utan anpassade mig.

Han säger att det finns ett gemensamt intresse i samhället att ha en levande landsbygd med öppna landskap.

– Om vi ska ha ett kulturlandskap vi vill bo i, som det pratas om mycket politiskt, då har vi väl ett ansvar att upprätthålla det till största möjlighet? Vi måste försöka samarbeta och ha en dialog.

– Som det är nu har man tagit livet av den största fårgården i Finland.

Sölve Högman: Regelverket fungerar bra”

Jordbruksregelverket är tydligt och rättssäkert. Det anser Sölve Högman, chef för jordbruksbyrån.

Sölve Högman vid landskapets jordbruksbyrå håller inte med om att regelverket skulle vara otydligt.

– Det finns ett tydligt regelverk som baserar sig på EU-rätten. Det är väldigt omfattande och det är väl känt att Jordbruksverket har mycket byråkrati och regler. Men vi uppfattar att det är tydligt och klart och dessutom, om man jämför med andra branscher som också har komplicerade regelverk, finns det en väldigt bra tillgång till rådgivning och hjälp för att fylla i sina ansökningar och för att uppfylla sina villkor. Även om det är komplicerade saker finns god hjälp att få.

Han säger att ingen lämnas vind för våg.

– Det finns ett rättssäkert system där man har möjlighet att först bli hörd före ett beslut där man får förklara sig eller påtala något myndigheterna missat, efter det kan man begära en omprövning av sina beslut och som tredje möjlighet kan man besvära sig mot besluten. Alla de rättssäkerhetssystemen finns att tillgå och gäller alla odlare. Man blir ju aldrig lämnad, det finns alltid en möjlighet att pröva de saker man kanske har problem med. Och det har den här odlaren också gjort.

Dick Gustafsson säger att en dialog mellan jordbrukarna och myndigheterna saknas. Till exempel kan han få ett avslag med hänvisning till en terminologi i lagen utan att få någon närmare förklaring vad den innebär rent konkret för honom. Hur upplever du det, för ni dialog och motiverar besluten närmare?

– Det är väl få odlare vi fört en så intensiv dialog med som med den här, vi har haft många möten och diskussioner. Han har inte fått rätt och då är han väl missnöjd. Men det har aldrig varit någon stängd dörr, vad jag vet har vi kommunicerat med honom, säger Sölve Högman.

Om du ser generellt över branschen, är det många som upplever regelverket som oklart?

– Det är väldigt ovanligt, det är få fall vi kan jämföra med på det här sättet att varit svåra att nå fram till.

Upplever du att det finns några brister i regelverket?

– Jag tycker inte det finns, vi har inte haft så stora besvär. Har vi någon gång gjort fel har vi rättat till det, det har vi också gjort med den här odlaren. Jag har full respekt för att det är krångligt och mycket att hålla reda på om man har en stor gård, men det är inte ogörligt.

– Vi har varit väldigt tydliga med vad som är ok och inte ok. Sedan har odlaren kanske haft en annan åsikt och det får man ha, men då får man begära omrpövning eller besvära sig enligt den normala beslutsgången.

Sölve Högman säger att Landsbygdsverket gjort en kvalitetsgranskning gällande den del av övervakningen som Staten ämbetsverk har gjort. En övervakning som landskapsregeringen bygger sina beslut på.

Vad visade granskningen?

– Att det var ok.