Lagtinget behandlade lag- och kulturutskottets synpunkter på landskapsregeringens (LR) förslag att anta Finlands lag om fordon som blankettlag på Åland. I sitt betänkande föreslår utskottet att blankettlagen antas med några mindre ändringar. Däremot skriver man också att blankettlagar ska undvikas på områden som hör till lagtingets behörighet.
Utskottets ordförande Rainer Juslin (Lib) sade under debatten att det faktum att EU-bestämmelser utgör stora delar av lagstiftningen inte är skäl för blankettlagstiftning.
Ledamoten John Holmberg (Lib) frågade varför utskottet släppte igenom blankettlagen samtidigt som man skriver att man hellre sett en fulltextlag.
– I ljuset av att vi för fullt håller på att utveckla vår självstyrelselag tycker jag att det är märkligt, för här finns alla argument för att vi ska ha en fulltextlag, sade han.
Vill ha kartläggning
Camilla Gunell (S) instämde.
– Utskottet släpper igenom det här med hopp om en bättring, eller en analys i alla fall och kanske till och med en policy kring vilka lagar man i LR ska bedöma är av den karaktär att det borde finnas ett självstyrelseutrymme för att lagstifta med fulltext snarare än blankettlagstiftning. Är det så man ska tolka utskottets betänkande? frågade hon.
– Jag kan förena mig i den tolkningen. Det är en hälsning till LR att det skulle vara tacknämligt med en kartläggning av vilka typer av lagar som lämpar sig som blankettlagar, svarade Rainer Juslin.
Delade meningar
Tage Silander (MSÅ) var av en annan åsikt.
– Det är väldigt viktigt att man i varje enskilt fall funderar på nyttan med att ha en egen fulltextlag kontra en blankettlag. Det är så man gör och så måste vi göra fortsättningsvis. Principer blir nog väldigt svårt att fastställa. Det kan vi nog glömma, sade han.
Torbjörn Eliasson (C) lyfte att lagstiftningstekniken även är en kostnadsfråga.
Någon som inte höll med Tage Silander var Marcus Måtar (Ob).
– Visst kanske man borde ha någon form av karta eller checklista när fulltextlagen verkligen måste fram, inget fel i det förslaget, sade han.
Däremot ifrågasatte han att det vara just fordonslagen som borde vara en fulltextlag.
– Vårt utrymme att bedriva självstyrelsepolitik är väldigt begränsat. När vi dessutom vet de personalresurser vi har för att komma in med lagstiftningsprodukter till lagtinget så vet vi att det i alla fall inte är just det här lagstiftningspaketet som vi ska börja skriva själva.
Blankettlag och fulltextlag
Blankettlag innebär att lagtinget antar en lag om att finländsk lagstiftning ska gälla på ett område som Åland har egen lagstiftningsbehörighet för.
Lagtinget har möjlighet att göra tillägg och språkliga avvikelser i blankettlagar.
Kritik mot blankettlagstiftning som instrument är att det urholkar självstyrelsen och försvårar överskådligheten för lagens brukare.
Fulltextlag innebär att lagtinget stiftar en helt egen lag som läggs in i den åländska lagsamlingen. Den kan fortfarande helt eller delvis följa den finska lagen.
Kritik mot fulltextlag är att det inte alltid är ekonomiskt och resursmässigt motiverat att ta fram en. En fulltextlag kan också bli direkt missvisande om någon paragraf som följer Finlands lag uppdateras i Finland men inte på Åland.
Källa: Lagtinget och landskapsregeringen