- Låt oss arbeta för att alla de lagstiftande regionerna, inte bara nationalstaterna, tas med i det mellanstatliga samarbetet inom EU. Det skulle öka den folkliga acceptansen, sa lantråd Viveka Eriksson (Lib) under sitt tal på Nordiska rådets möte i Stockholm i går.
NORDISKA RÅDET Inför starten på Nordiska rådets 61:a session i Stockholm i går träffades de tre regeringscheferna från de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. Man diskuterades hur man ska förstärka de självstyrande områdenas roll i förhållande till länderna inom det nordiska samarbetet. En av anledningarna är att man vill vara delaktig från starten i de processer som statsministrarna tar initiativ till för att kunna påverka. I övrigt önskar man delta i möten där nordiska frågor diskuteras och att kunna delta i debatterna vid sessionen på samma villkor, som att få samma taltider som länderna.
Senare på förmiddagen träffade de självstyrande områdenas ledare de fem statsministrarna. På agendan stod en genomgång av gränshinderarbetet. Vikten av det preventiva lagstiftningsarbetet framhölls och att tolka EU-direktiv lika vid implementeringen.
Mitt emellan
Viveka Eriksson framhöll Ålands speciella situation mitt emellan två länder och vilka olika hinder detta lägger innebär inom utbildning och pensioner.
Senare, under sitt tal till mötet framhöll Viveka Eriksson att erfarenheterna av ett mångårigt samarbete inom den nordiska gemenskapen har mycket att lära EU med sina cirka 75 olika lagstiftande regioner. Inom vart och ett finns en närdemokrati som inte tas till vara inom EU-samarbetet. De lagstiftande regionerna kan via de nationalstater de tillhör göra sin röst hörd men den direkta påverkan på EU:s utveckling finns inte.
- En stor del av EU:s befolkning kan således inte göra sin röst hörd direkt, konstaterade Viveka Eriksson och fortsatte:
- För att öka den folkliga acceptansen för EU-bygget bör alla de lagstiftande regionerna tas med i det i dag mellanstatliga samarbetet.
Enligt Viveka Eriksson skulle ett sätt kunde vara att införa en tvåkammarsystem i EU-parlamentet, där de lagstiftande regionerna kunde välja in sina representanter så att en direkt återkoppling till medborgarna skulle uppnås.
EU passar inte
Hon framhöll att Åland är ett bra exempel på att EU inte passar självstyrande och lagstiftande regioner och att den folkliga förankringen i beslutsfattandet undergrävts med EU-medlemskapet.
- När Åland efter två folkomröstningar beslöt att bli en del av EU överlämnade vi en del av den behörighet som genom vårt självstyrelsesystem överförts på oss. Följden blev mindre makt till det åländska lagtinget, mera styrning utifrån men ingen direkt möjlighet att påverka utformningen av systemet. Självstyrelsen urholkades de facto.
- Ålänningarna har sedan inträdet i EU kämpat för att få en egen åländsk parlamentsplats. Ett visst inflytande har vi uppnått men aldrig direkt utan endast via landet Finlands kanaler. Det betyder att på Åland finns ett demokratiunderskott som uppstått med EU medlemskapet och därför kommer vi på Åland att fortsätta kampen för en egen plats i EU-parlamentet, framhöll Viveka Eriksson.

Ålandstidningen