Det låter drastiskt. Men det är precis så här det här, hävdar Kim och Alex (fingerade namn) som båda är anhöriga till personer som bor på omsorgsförbundets boenden. Periodvis är vården så dålig att anhöriga måste sköta sina familjemedlemmar i hemmet.– Man är orolig för deras psykiska och fysiska hälsa, säger Alex.De använder ord som vanvård, misskötsel och misär, och berättar om otaliga gånger då vården brustit. Och de menar att deras fall inte är unika på något vis. Men av rädsla för att det de säger ska skada deras familjemedlemmar – som inte själva kan föra sin talan – vill de varken gå ut med sina namn eller några detaljer.– Min anhörig mår sämre efter att ha flyttat till omsorgen. Men det är jättesvårt att veta vad det är eftersom hen inte alltid kan berätta vad som är fel, säger Alex.– Vi måste gissa vad det är utifrån vad personalen berättar. Min anhörig reagerar inte alltid somatiskt först, utan det går oftast på psyket, säger Kim.Så länge personalen känner klienterna, och får göra det goda jobb Kim och Alex upplever att personalen vill och försöker göra, kan de anhöriga vara någorlunda trygga i att de får den information de behöver. Men hög personalomsättning, hög sjukfrånvaro och avsaknad av tydligt ledarskap skapar problem. Och det är där omsorgsförbundet befinner sig, menar Kim och Alex. Den personal som är engagerad tröttnar och slutar. Och de nya får ingen utbildning i de enskilda klienternas behov.– Personalen är ljuvlig. Men det är så mycket vikarier, och förmännen på boendeenheterna byts ut hela tiden. Det är ingen kontinuitet, säger Kim.– Omsorgsförbundet tar varken vara på personal eller anhöriga. Man går på möten och det lovas otroligt mycket, men sen fattas ändå besluten över ens huvud.Slutar aldrig att kämpaKim och Alex låter uppgivna. Men att ge upp finns inte på kartan. Att ha en nära anhörig som är beroende av vård dygnet runt kräver en familj som ständigt kämpar och slåss för ens rättigheter. Och det är det Kim och Alex och deras familjer gör. De sitter långt in på nätterna och läser lagar inför möten med omsorgsförbundet, de läser forskningsresultat och böcker.När en anhörig flyttar till ett omsorgsboende är det som att lämna bort ett litet barn till någon annan, menar de. Och dessutom utan någon egentlig plan eller förberedelser.– Det här handlar om högt älskade personer som aldrig blir vuxna. Man kan inte släppa dem, säger Kim.– Det är ett livsprojekt. Och vem tar hand om dem som inte har anhöriga som orkar kriga? säger Alex, vars anhöriga tidvis har söndermedicinerats för att hållas lugn.– Är det ett värdigt liv?Personalen borde ta reda på varför personen är orolig, menar Alex, och säger att förklaringen kan vara en till synes så liten sak som att det är något ljud som stör på natten. Men i stället hävdas ofta klienternas självbestämmanderätt, som personalen menar starkt begränsar deras möjlighet att ingripa fastän något är uppenbart fel.De boende blir också oroliga av de ständiga personalbytena, säger Kim och Alex. De förstår inte varför det plötsligt står en ny människa i deras rum, som kanske till och med ska duscha dem eller hjälpa till med påklädning; se dem nakna.– Det skulle vara en jättekonstig situation för vem som helst, säger Alex.Brister i ledningenKim och Alex ifrågasätter starkt varför man buntar ihop klienter med liknande diagnoser på ett boende samt ”tunga” klienter på ett boende och ”lätta” på ett annat. Som djur, säger Alex.I stället borde man se till individerna och vilka som trivs tillsammans, menar de.– Det här är ju deras nya familjer, säger Alex.Och någonstans planteras ju synen på hur arbetet ska skötas, menar de. Att det skulle handla om annat än en bristande styrelse och ledning har de svårt att se.– Ledningen inom omsorgsförbundet har inte fungerat på många, många år – om någonsin. Jag tror de försöker göra ett bra jobb, men jag har svårt att tro att de går hem och tycker att de verkligen gör det. De borde skämmas, säger Kim.De anser att det saknas ledarskap och struktur, det lovas mycket men inget händer, informationen mellan olika enheter inom omsorgen brister, ledningen är svår att få tag i och informerar inte styrelsen om problemen. Omsorgsförbundet uppfyller inte sitt uppdrag, hävdar de, och hittar kryphål i lagarna för att behöva göra så lite som möjligt.– Det är så nedslående. Jag vet personal som känner likadant, jag har pratat med så många. De tappar lusten. De kan inte trolla, även om de gör goda försök, säger Kim.Vill ha sakkunnig styrelseEfter att ha krigat för sina anhöriga i många år förstår de inte hur omsorgsförbunds styrelseordförande Clas Öfverström (MSÅ) kan säga att klienterna inte drabbas av konflikterna inom omsorgsförbundet och dess personal.– Det är som att få en spottloska i pannan. Det finns ingen förståelse eller kunskap i styrelsen. Jag ifrågasätter å det grövsta om det ska vara en politiskt tillsatt styrelse utan någon sakkunskap, säger Kim och fortsätter:– Jag vet att det handlar om pengar, jag är inte dum. Alla klienter går runt med en summa på huvudet, och det är klart att de är dyra. Men jag förstår inte att kommunerna inte har något intresse av att ta reda på vart pengarna går.Kim suckar:– Det här är sanslöst allvarliga grejer. Om det här handlade om åttaåringar som for illa i en skola, eller patienter på ett sjukhus som kunde tala för sig själva, skulle det aldrig tolereras. Det skulle ta hus i helvete.
Bakgrund2014 omorganiseras Ålands omsorgsförbund eftersom organisationen upplevs som hierarkisk och gammalmodig. Chefstjänster ombildas.Hösten 2015 omorganiseras förbundet åter efter kritik från avdelningschefer. Omsorgsdirektör Veronika Snellman fråntas vissa arbetsuppgifter, så som rekrytering av personal och förmanskapet för tjänstemännen, för att kunna koncentrera sig på utveckling.Våren 2016 presenteras resultatet av en personalenkät som visar på många brister. En åtgärdsplan tas fram.Flera chefsavhopp skakar förbundet 2015–2017. Personal vittnar för Ålandstidningen om dåligt arbetsklimat och mobbning i alla led.  Vintern 2018 presenteras resultatet av en uppföljande personalenkät. Problemen kvarstår. Enkäten visar bland annat på bristande ledning. Ingen i ledningen har förtroende för omsorgsdirektören.Förbundets styrelseordförande Clas Öfverström (MSÅ) lovar krafttag. Han säger också att personalproblemen inte påverkar klienternas vård.I dag har styrelsen åter möte. Omsorgsdirektören ska då presentera förslag på akuta och mer långsiktiga åtgärder för att råda bot på problemen.

Sandra Widing