Leif Jansson mottog förtjänstmedaljen i Åbo och hustrun Barbro Jansson fanns vid hans sida. Priset motiverades bland annat med Leif Janssons långa tjänst som socialdirektör i Mariehamn, hans långa tid som verksamhetsledare vid Röda korset, Åland, uppmärksammades också.
”Han är en eldsjäl för det svenska och har ofta varit den enda svenskspråkiga medlemmen i styrelser och förvaltningsråd. Leif Jansson har översatt flera böcker i socialvård till svenska”, står att läsa i motiveringen till medaljen.
Några dagar innan prisutdelningen träffar Ålandstidningen Leif Jansson i hemmet i Mariehamn. Han berättar öppenhjärtligt om sitt yrkesverksamma liv, något ödmjukt och blygsamt förminskar han ofta sina betydande insatser i den sociala sektorn. Det finns dock saker som han själv kan känna stolthet över.
– 1966 grundade jag Finlands största scoutkår för utvecklingsstörda vid Kårkulla centralanstalt, en kår med fler än 130 scouter. Det var den första i sitt slag och också den första kåren för såväl pojkar som flickor, berättar han och tiillägger:
– Det känner jag viss stolthet över.
Annorlunda värderingar nu
1970 flyttade Leif Jansson till Mariehamn och Åland. Han hade blivit utsedd till socialdirektör i Mariehamn. Intresset för socialt arbete säger han sig ha fått från föreningslivet.
– Det är inte svårt att bli engagerad, jag har varit medlem i tiotals föreningar, men det går inte att vara aktiv i alla.
Leif Jansson fungerade som socialdirektör i Mariehamn under 23 år. På frågan hur han tror jobbet skiljer sig i dag jämfört med på 70-talet, svarar han efter lång betänketid, något kryptiskt, att det nog var annorlunda.
– Det svåraste området var, och är nog barnskyddet, dessvärre har jag varit involverad i ett 50-tal omhändertaganden genom åren. Men jag fick också se en stor utveckling på området under min tid.
Kan man se att socialpolitiken har gått framåt sedan 70-talet och att det numera förs in mjukare tankebanor?
– Det är en bra fråga, jag upplever det nästan lite tvärtom. Det fanns ett stort politiskt intresse för staden och dess invånare då, upplever jag. Nu får jag emellanåt känslan av att allt värderas i pengar, ett exempel kan ses nu när Röda korsgårdens ekonomi inte är den bästa och man undrar hur mycket staden tjänar på dess verksamhet.
Barnskydd nära hjärtat
Baserat på antalet gånger Leif Jansson återkommer till barnskyddet och dess betydelse, är det inte svårt att förstå var hans hjärta ligger.
– Det har nog varit mitt starkaste engagemang och jag har undervisat i ämnet såväl på Åland som i Finland och i Sverige. 
1976 blev Åland föregångare när Leif Jansson grundade barnskyddsgruppen där barnpsykologer, barnläkare, socialarbetare, skolkuratorer samt barnmorskor ingick. Själv fungerade han som ordförande för gruppen.
– Det var faktiskt ett av de första teamen i Finland och 1984 när den nya barnskyddslagen kom, slogs det fast att kommunerna ska ha en specialgrupp av det här slaget.
Hur ofta tänker du tillbaka på enskilda ärenden som berört dig genom åren?
– Mycket ofta i själva verket. En sak som slår mig är ett barn som vi omhändertog 1971. Vi såg till att hon döptes i kyrkan, något man behövde göra på den tiden för att kunna erhålla barnbidrag. Då blev jag gudfar till flickan och det här glömde jag sedan bort. Men i slutet på 80-talet ringde hon mig och sade ”hej guffar”.
Den nu vuxna kvinnan ville ha Leif Janssons hjälp att hitta sina biologiska föräldrar, vilket de lyckades med. Sedan dess har kvinnan kontinuerlig kontakt med sin biologiska far.
– Dessutom hälsar hon på oss en gång per år, säger han med ren glädje i ögonen.
Leif Jansson minns också besvärliga fall, han säger att alla föräldrar alltid gör sitt bästa.
– Men det lyckas ändå inte alla gånger, de här gångerna sover man nog väldigt illa som socialdirektör. 
”Inte rik på ideellt arbete”
Äldreomsorgen är en annan av Leif Janssons skötebarn, en resurskrävande verksamhet som de senaste 15 åren tagit allt större plats i hans intressesfär.
– Men redan på 70-talet startade vi en trivselgrupp vid Trobergshemmet. Vi gjorde kryssningar till Norrtälje, dansade och drack kaffe med konjak. Klientelet i dag är i betydligt sämre skick och jag tror det vore svårt att göra de här resorna nu.
Bilden av vård har, enligt honom ändrat och därmed skapat de här förutsättningarna.
– Man satsar mer på öppenvård och då kommer man senare till äldrevården vilket gör att man ofta är i lite sämre skick numera.
I dag är Leif Jansson inte lika aktiv i föreningslivet, men han är ändå ordförande i äldrerådet och ordförande för ombudsmannanämnden som bland annat ansvarar för klient- och patientärenden samt diskrimineringsfrågor. Han sitter också i Röda korsets fullmäktige i Finland.
– Det har varit mycket gratisengagemang, man blir inte rik på att jobba ideellt men jag tror det är väldigt bra för välbefinnandet att vara socialt aktiv, säger han.
Smickrad och glad
Under hans tid som socialdirektör utvecklades bland annat äldreomsorgen och Edlagårdens bägge delar byggdes, Trobergshemmet byggdes ut, Tallbacken utvecklades till ett barnamödrahem, Andreashemmet för missbrukare och A-kliniken samt barndagvården utvecklades.
– Vi var egentligen bäst i Finland tillsammans med Jakobstad på barndagvård. Det var betydande då kvinnorna kunde återgå i yrkeslivet.
1996 låg Leif Jansson i egenskap av ordförande för sång- och musikförbundet, bakom den stora Sångfesten som arrangerades i Mariehamn.
– Fler än 80 konserter ordnades under några dagar och deltagarantalet översteg 3.200 personer, säger han.
Hur lyckades ni ta hit det arrangemanget?
– Vi var en väldigt aktiv del av svenskfinlands sång och musik. Vi hade ett tjugotal körer, Kaj Sandholm var vår verksamhetsledare och Ingvar Liewendahl var mycket aktiv. Det låg nog rätt i tiden.
Hur ser du på förtjänstmedaljen?
– Jag är väldigt smickrad och glad. Det är trevligt att uppskattas för sitt ideella arbete, det är ju relativt sällan samhället visar entusiasm över människors engagemang.
– Det heter ju också att man får medalj för betydande insatser för den svenskspråkiga befolkningen och dess kultur, det får man ju vara lite stolt över, avslutar han med ett leende.
Förtjänstmedaljen tog Leif Jansson emot i Åbo på onsdagen.

Peter Pussinen