Pia Eriksson säger att hon i slutet av förra året var i kontakt med stadsstyrelsens ordförande Michele Ferrari per mejl. Ännu har kommunen inte fått någon inbjudan till ett möte.

Hennes uppfattning är att Mariehamns invit i första hand gäller samarbeten och inte samgångar.

– Samtidigt har de varit ärliga om att det kan vara ett mål i förlängningen. Vi inser att vi måste ta emot de händer som sträcks ut. Vi börjar med att sätta oss ner och prata.

Pia Eriksson säger att kommunernas tankesmedja-träffar på landskapsregeringen öppnat upp för samtal om kommunernas framtid.

– Då har det kastats ut sådana här trådar, kanske mest på skoj. Samtidigt tänker man ”ja, varför inte? Man kan ju alltid diskutera”.

Samtidigt finns från kommunens sida en viss tveksamhet efter den utredning om en sammanslagning mellan Lumparland och Lemland som gjordes för några år sedan.

– Den visade att det inte finns några incitament för att göra sammanslagningar. Har man två kommuner som budgeterar back blir det inte bättre för att de går ihop. Det finns saker som behöver funderas kring om man ska slås ihop med någon annan.

Så tolkar jag dig rätt är ni i kommunen öppna för att diskutera samarbeten och även en sammanslagning men i så fall måste man veta att det lönar sig?

– Absolut.

– Det som vi i Lumparland alltid varit rädda för när det pratas om sammanslagningar är att vi är en liten kommun ute i periferin och att skolan, daghem och allt annat flyttas härifrån. Det känns inte som rätt väg att gå. Ska man slå ihop kommuner måste de som styr och ställer också se till hela kommunen.

Lumparlands kommun träffar gärna staden för att se närmare på potentiella samarbeten, säger Pia Eriksson.

– Det kan säkert utmynna i – om inte så långt som en sammanslagning – så åtminstone givande samarbeten.

Lumparland har en ansträngd ekonomi, och har ansökt om likviditetsstöd från landskapsregeringen.

– Vi måste se på alla möjliga och omöjliga lösningar nu.