Den senaste tiden har könsneutral barnomsorg och normkritisk pedagogik väckt diskussioner på Åland. Särskilt har formuleringen om att barnomsorgspersonal ska arbeta aktivt för att motverka traditionella könsmönster och könsnormer, som det till exempel står om i ett kommunalt policydokument, väckt debatt.

– Jag tänker att ordet ”motverka” är ett väldigt starkt ord i sammanhanget. För vad är problemet? Jag ser inte det, utan tänker att problemet ligger hos oss vuxna, säger Annett Jansson, föreståndare på Klaralunds daghem i Hammarland.

Hon säger att man inom barnomsorgen har väldigt många verksamhetsplaner och policydokument att förhålla sig till.

– Det handlar om elva, tolv stycken. Det är förebyggande mobbningsplan, den vanliga arbetsplanen, plan för övergång mellan daghem och skola och kommunens alla planer om trakasserier och bemötande för att nämna några. Det blir väldigt många att ta del av när man kunde ha allt i en och samma plan.

Annett Jansson säger att både pojkar och flickor leker med alla leksaker.

– Vi har inte längre ett skilt dockrum och lego finns ute på avdelningarna. Vi lägger fram olika leksaker för att det ska finnas variation, inte för att det ska passa pojkar eller flickor. Ute är det blandad lek och flickor och pojkar leker mycket med varandra. Ute är det typiska att pojkar är mer fysiskt aktiva. Det tycker jag inte ska motarbetas.

Men är det inte bra att det finns stipulerat om att aktivt arbeta med att ifrågasätta och förändra normer? Riskerar man inte annars att fastna i gamla maktstrukturer?

– Jag upplever att det finns i vårt sunda förnuft ändå. Alla är barn, de är inte bara till exempel flickor eller pojkar. Tänket att behandla alla jämlikt finns hela tiden där.

Är det här något ni i personalen brukar tala om sinsemellan?

– Vi har inte riktigt haft det behovet, det liksom fungerar ändå utan att man behöver betona det. Men visst pratar vi sinsemellan och med barnen om väldigt mycket som exempelvis mobbning och kamratskap. Att det är bättre att ha flera vänner, att ha olika vänner för vi kan alla olika saker. Barn har en stor förståelse och de är ofta intresserade och insatta och då faller det sig naturligt att prata om det.

Annett Jansson säger ändå att det är bra att frågan diskuteras.

– Men jag kan ibland känna att vi analyserar och problematiserar för mycket. Det blir mycket svåra ord och benämningar och för oss som ska arbeta med det i praktiken kan det kännas svårt att greppa, särskilt om man är ny.

Behandlas lika

Johanna Nordmyr är barnträdgårdslärare på Klaralunds daghem och Tove Silfver studerar till barnledare och jobbar som barnskötare. Annika Eriksson arbetar som assistent.

Johanna Nordmyr säger att barnen duktiga på att leka tillsammans.

– För dem spelar det ingen roll om de leker med flickor eller pojkar och det är aldrig något vi heller kommenterar. Pojkarna kan rita och flickorna kan leka med bilar och vi lägger aldrig några värderingar i det.

Är det viktigt att det finns policydokument?

– Ja, visst är det bra att det finns något att hålla sig till. Men det blir lätt för mycket som ska läsas, säger Johanna Nordmyr.

– Det blir väldigt styrt med de här dokumenten, säger Tove Silfver.

Händer det att föräldrarna vill diskutera könsrelaterade frågor med er i personalen?

– Nej inte hittills, säger Johanna Nordmyr.

– Inte med mig i alla fall, säger Annika Eriksson.

De säger alla tre att det är en självklarhet i huset att behandla barnen lika oberoende av kön.